Stäng fönster Karlskrona kn, FREDRIKSKYRKAN 1 FREDRIKSKYRKAN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - KARLSKRONA BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 10553, år 1900: 23955, år 1995: 22002 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Utbruten ur Augerum 1680. Karlskrona tyska införlivad 1846. Tjurkö införlivad 1964. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger mitt på Trossön. Efter beslut 1679 förlades örlogsflottan till ön Trossö i Augerums socken, där en stad med skeppsvarv, Karlskrona, skulle upprättas. Staden erhöll sina privilegier 1680. Den förste kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen var Canutus Choraelius, som 1682 utnämndes till amiralitetssuperintendent i Karlskrona och pastor såväl i denna stads Storkyrkoförsamling som i Ramdala och Jämjö landsförsamlingar. År 1826 upphörde amiralitetskonsistorium, och dess åligganden överflyttades på Lunds domkapitel. Genom kungligt brev 1837 fastlades gränserna för församlingens omfång och Ramdala och Jämjö församlingars frånskiljande från amiralitetssuperintendenten till ett eget pastorat. Slutligen stadgades 1839 att Storkyrko- och Tyska församlingarna i Karlskrona skulle förenas till en församling under namnet Karlskrona Stadsförsamling. Den första stadskyrkan i Karlskrona, kallad Hedvig Eleonora kyrka, var belägen på den s.k. Gamla stadskyrkogården i hörnet av Drottning- och Östra Köpmangatorna. 1697 förordnade K. M:t att ersätta träkyrkan Hedvig Eleonora med en stenkyrka. Fredrikskyrkan har ett dominerande läge i Karlskronas stadsplan, och barockkyrkan vänder sin monumentala västfasad mot Stortorget, mittemot Rådhuset. Läget är högt och från söder syns kyrkan långt. Vid Stortorget ligger även Trefaldighetskyrkan. Karlskrona stad är upptagen på Unescos världsarvslista. RASERAD KYRKA / RUIN - I: GAMLA STADSKYRKAN, eller HEDVIG ELEONORA KYRKA, byggdes i trä 1682-85, sannolikt efter ritningar av Erik Dahlberg. Den uppfördes som en kvadratiskt centralbyggnad med korsarmar i norr och söder samt ett rakslutet korparti i öster med bakomliggande sakristia. En ombyggnad omtalas 1689, som bl.a. inbegrep korpartiet och sakristian. Hedvig Eleonora var tänkt som något av ett provisorium i väntan på en stenkyrka. Gudstjänster hölls dock ända fram till 1744, när nuvarande Fredrikskyrkan invigdes på annan plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Som arkitekt FREDRIKSKYRKAN anlitades 1697 Nicodemus Tessin d.y. På grund av krig och ekonomiska svårigheter stod grundstommen klar först 1744, då kyrkan invigdes. Tornen fullbordades inte förrän 1758. Det är en basilika med latinskt korsformig plan, mittskepp och sidokapell, smalare rundat kor i öster samt dubbeltorn i väster. I vinklarna mellan tvärskepp och kor finns lägre sakristiutbyggnader. Byggnadsmaterialet är i huvudsak kluven gråsten med omfattningar, lister etc. av huggen Ölandskalksten. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - De putsade fasaderna indelas vertikalt av pilastrar och horisontellt av en starkt förkroppad våningslist, ovanför vilken långhusets pilastrar övergår i basilikavåningens svängda strävor. Sidokapellradens tredelade halvcirkelfönster återkommer i större skala i tvärskeppsgavlarna. Mittskeppet har stickbågsfönster. Västfasaden karakteriseras av den övre våningens joniska tempelgavel, flankerad av de låga tornen. Vid en eldsvåda 1790 avbrann tornkrönen och har, trots ritningsförslag av bl.a. Olof Tempelman, aldrig återställts. Kyrkan har flacka valmtak ovanför kraftig takgesims. Exteriörens pilasterordning och våningslist återfinns även i den vitputsade interiören, här berikad med joniska voluter och tandsnitt. Innertaket är tunnvälvt, korsmittskvadraten täcks av ett kryssvalv. Koret har ett hjälmvalv och upplyses av två rader rektangulära fönster. Predikstolen är utförd enligt ritning av J. A. Hawerman 1845. En invändig restaurering genomfördes 1913-15 efter förslag av arkitekt Axel Lindegren. Altaruppsatsen härrör från detta tillfälle och ritades av Lindegren, försågs med skulpturer av J.A. Wetterlund och med målning av Filip Månsson. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000, rev. 2008. |
