Stäng fönster Vimmerby kn, VI 92:1 M.FL. SÖDRA VI KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Sockenbeskrivning Södra Vi socken är belägen längst norr ut i Kalmar län på gränsen mot Östergötland. Området är en kuperad skogsbygd med flera stora sjöar. Störst av dem är sjön Krön. I socknen finns flera fornfynd från samtliga förhistoriska tidsperioder. Flest fynd finns dock från yngre järnåldern. Den största gården i Södra Vi socken är Ålhult. Gården är känd sedan 1300-talet och dess ägare har haft ett stort inflytande över socknen. Bland gården ägare finns t.ex. riksrådet Axel Oxenstierna och generalmajoren Carl Fredrik Pechlin som dömdes för medhjälp till mordet på Gustav III. Generalmajor Pechlin kom i besittning av Ålhult genom sin hustrus arv. Under hans tid som ägare anlades flera verksamheter på gården och i dess närhet. Han såg bland annat till att gräva kanaler som band samman sjöarna för att använda dem som transportleder. Under hans tid anlades också järnbruk. I socknen har tidigare också funnits pappersbruk, tegelbruk, garverier, kimröksfabriker och oljebruk (framställning av linolja). År 1759 startades Södra Vi Hälsobrunn av prosten Arendt Grape. Verksamheten blev lyckosam och kom att bedrivas fram till 1946. Under en tid i slutet av 1800-talet fanns i socknen en folkhögskola. Den hade grundats i Frödinge 1876 men flyttade till Södra Vi 1878. Under några år på 1880-talet var den Sveriges största folkhögskola för kvinnor. Brist på bra lokaler gjorde dock att man 1898 flyttade till Gamleby där verksamheten bedrivs än idag. Skogsbruket och träförädling har sedan 1800-talet varit en viktig näring för bygden. Än idag finns sågverk (?) kvar i socknen. Den största träförädlingsindustrin är Gullringenhus som sedan 1930 tillverkar prefabricerade hus. Kyrkan I Södra Vi fanns redan under medeltiden en träkyrka. I början av 1700-talet började denna bli omodern och trång för den växande församlingen. På initiativ av biskopen i Linköpings stift, Anders Ryhzelius som också gjorde ritningarna, byggdes en ny kyrka som invigdes 1755. Murningsarbetet utfördes av klockaren i Kärna, Anders Hansson, och träarbetena av byggmästare Petter Fröling, Kalmar. Kyrkan är uppförd i en brytningstid mellan den karolinska barocken och nyklassicismen. Drag av båda dessa stilar finns såväl exteriört som interiört. Exteriört är kyrkan välbevarad. Inga stora förändringar har genomförts. Interiört har bänkinredning och altarring nytillverkats under 1900-talet. Orgelfasad, taklist och altaruppsats är från kyrkans tillblivelsetid men delar av altaruppsatsen har flyttats om. Från den gamla kyrkan överfördes predikstolen och ett par medeltida träskulpturer. Trots de förändringar som gjorts ger kyrkorummet ett genuint och sammanhållet intryck. Kyrkogårdens historik Uppgifterna i historiken bygger på en artikel av kyrkoherde Olof Viderstrand i Södra Vi krönikan från 1984, på uppgifter ur riksantikvarieämbetes arkiv, ATA, samt Kalmar läns museum arkiv. När den första kyrkan i Södra Vi byggdes är inte känt. Det bör dock ha funnits en kyrka 1309 då socknen för första gången omtalas i de skriftliga källorna. Den kyrka som idag finns i Södra Vi invigdes 1755. Dess föregångare var en träkyrka som kan ha sett ut ungefär som Djursdala kyrka. Redan när den första kyrkan byggdes på platsen bör en kyrkogård ha anlagts. Hur denna såg ut finns idag ett fåtal uppgifter om. Kyrkoherde Viderstrand säger i sin ovan nämnda artikel att den första kyrkogården omfattade 1 tunnland och 2,5 kappland vilket motsvarar 5317 kvadratmeter. Kyrkogården ska ha varit omgärdad av träplank. När detta var sägs dock inte. Arbetet med den nya kyrkan påverkade även kyrkogården. Den nya kyrkan, som byggdes 1755 intill den gamla, blev större. Det tog mark från kyrkogården. Man passade därför på att utvidga kyrkogården vilket var vanligt i samband med stora ombyggnader av kyrkor. Det ser vi inte minst under 1800-talet då flera av länets kyrkor byggdes om. Det nya området i Södra Vi bör motsvara kvarteren A samt B och B1. År 1775 uppfördes den portal som leder in till kyrkogården i öster. Portalen byggdes till minne av Gustav III:s besök i kyrkan 24 september 1774. Arbetet bekostades av CF Pechlin som ägde gården Ålhult. De första kända, daterade uppgifterna om hur kyrkogården såg ut och var ordnad är från 1700-talets andra hälft. År 1785 beslutades att träd skulle planteras innanför kyrkogårdens omgärdning. Varje helt hemman skulle skaffa fram fyra plantor, helst av lönn, ask eller rönn. Därefter skulle trädgårdsmästaren på Ålhult hjälpa till med planteringen. Några av de träd som planterades ska ha stått kvar i kvarter A fram till omkring 1950. Att plantera träd på kyrkogårdarna blev populärt i slutet av 1700-talet. Man trodde vid den här tiden att träden kunde hjälpa till att rena den osunda luften och jorden på kyrkogårdarna. Vid samma tid, 1785, beslöt man också att gravläggningen skulle börja göras i rader istället för i ättehögar eller ättehagar. Tidigare hade kyrkogården varit indela i olika områden för varje by eller hemman. Förändringen tog tid att genomföra men senast 1829 ska arbetet ha varit klart. Förändringen behövde göras eftersom kyrkogården led av platsbrist. De gamla ”hagarna” ska ha legat öster, söder och väster om kyrkan. Troligen betraktades den norra sidan av kyrkan här, som på många andra platser, som en sämre sida där brottslingar eller de som tagits sitt liv begravdes. Redan vid den här tiden ska det ha funnits en allmän linje. Man började också diskutera frågan om en utvidgning av kyrkogården. En mindre utvidgning gjordes 1829 i samband med att kammarrättsrådet och riddaren Gustaf Nordström köpte en gravplats om ett kappland, 154 kvadratmeter, i Västra Ringmurslyckan. Förslaget var att församlingen skulle köpa ytterligare 5 kappland men av det blev intet. Vid den Nordströmska gravplatsen, som idag ligger i norra delen av kvarter D1, fanns till för några år sedan träd i gravplatsens fyra hörn och gravkullar överväxta med murgröna. Dessa har vissnat och tagits bort. Först 1876 utvidgades kyrkogården med 1 tunnland och 2 kappland. Samtidigt fick kyrkogården ny omgärdning. Planket hade omkring 1800 bytts mot en stenmur. Nu revs denna och mot landsvägen i öster byggdes en halvmur krönt av ett järnstaket. I övriga väderstreck inhägnades kyrkogården av järnstolpar, järntråd och innanför dessa en hagtornshäck. När det nya området hade iordningställts gjordes planteringar av länsträdgårdsmästare Holberg efter ritningar av auditören Hellmar. Bänkar och soffor inköptes och i väster byggdes ett gravkapell. Byggnaden ersatte en äldre likbod som låg norr om kyrkan. Gravkapellet ritades av kapten Wilhelm Nauckhoff, rektor för Norra Kalmar läns folkhögskola. Totalt kostade alla arbeten 8 800:-. Anläggningen invigdes 1879 av kontraktsprosten L P Broman, Rumskulla. Arbetet med nästa kända utvidgning påbörjades 1922. I ett inledande skede var ett alternativ att flytta kyrkogården till ett inköpt markområde norr om samhället men man valde till slut att utvidga den befintliga kyrkogården. Från 1923 finns en enkel ritning och en beskrivning utförd av en man vid namn Wernstedt, Stockholm. Av okänd anledning avstannade arbetet. Det upptogs på nytt 1926. Från detta år finns en ny ritning och en beskrivning utför av arkitekt Erik Pettersson, Västervik, vilken godkändes av länsstyrelsen. Utvidgningen gjordes i väster och eftersom marken låg lägre än den gamla kyrkogården förbands områdena med stentrappor på var sida om kapellet. På Eriks Petterssons karta berättas att det på gamla kyrkogården vid den här tiden fanns 19 familjegravar, 123 ensamgravar och 104 barngravar. Det nya området skulle tillföra 84 familjegravar och 389 ensamgravar. Eftersom gravplatserna på den gamla kyrkogården var placerade på linjer i räta vinklar mot gångarna blev det bestämmande även för den nya delen. Den gamla muren i väster skulle rivas och nya mur byggas i utvidgningsområdet gräns. I övriga väderstreck skulle slänter utgöra gräns. Närmare 2354 kubikmeter fyllnadsmassor skulle behövas. En del fick man genom justeringar av marknivån för att få de båda områdena att smälta samman. Det fanns också jord vid kyrkogårdens uppsamlingsplats. Ett tredje förslag vara att inköpa ett markstycke i norr som man kunde tänka sig att använda för utvidgningar i framtiden. Här skulle matjorden skalas av och därefter kunde platsen användas som kompost. Det skulle dessutom ge ny jord i framtiden. Nivåskillnaderna gjorde det också relativt enkelt att göra en källare i gravkapellet med ingång från väster. En gång skulle anläggas runt hela området samt västerut från kapellet. Närmast gångarna placerades familjegravarna och innanför dessa allmänna gravar. Som en gräns mellan de båda typerna av gravplatser planterades ligusterhäckar. På den västa delen av den gamla kyrkogårdsdelen togs några äldre träd bort. Som gräns mellan den nya och gamla delen skulle spireahäck och pyramidalmar planteras. I det nya områdets omgärdning planterades björkar eller rönnar. Därutöver skulle kalifornisk slivergran, berberis, pyramidpopplar, tuja – både som häck och högaväxande träd – Mahonia aquifolia samt hagtorn planteras. Om planteringarna säg: ”Vid val av växter för planteringen har framförallt sådana valts, som giva minsta skugga, ty varje gravägare bör beredas tillfälle att kunna plantera blommor på sina gravar utan fara för att de skola lida av stark skugga”. Området invigdes av biskop Erik Aurelius 1929. Det går idag inte att säga exakt hur mycket av planen som genomfördes. Anläggningsformen förefaller stämma väl överens med ritningarna medan all planteringar inte genomfördes som planerat. Från 1921 och 1931 finns fotografier som är tagna så att de visar kyrkan och en del av den gamla kyrkogården från sydväst. Gravplatserna är här insådda med gräs och ger ett lite vildvuxet intryck. Man kan också se några gravplatser som omgärdas av häckar eller staket. I gräset skymtar också överväxta gravkullar. I Kalmar läns museums samlingar finns också ett flygfotografi från 1935. Det visar kyrkan från norr. Den lummiga trädkransen döljer dock det mesta av kyrkogården. Två bilder finns också från ett besök av Manne Hofrén 1948. De visar dels den Nordströmska graven, dels vad som förefaller vara ett linjegravsområde med små enkla stenvårdar och träkors rakt väster om kyrkan. Nästa fotografi är ett flygfoto från 1950 som visar kyrkan och kyrkogården från sydväst. På bilden syns inte den del som tillkom på 1920-talet men man får en god överblick över de äldre delarna. Delar av trädkransen i norr har nu tagits bort. Kvarteren sydväst om kyrkan förefaller till stora delar vara belagda med grus. Flera gravplatser är också omgärdade. Gravkvarteren rakt väster om kyrkan är till största delen insådda med gräs. På flygfotot syns ett fåtal gravvårdar vilket ger ett ödsligt intryck. En möjlig tolkning är att man har gjort en radikal upprensning i kvarteret. I stort sett alla äldre vårdar har tagits bort, gräs har såtts in och de få gravplatser som vi ser är belagda med grus utgör en ny beläggning av kvarteren. De rader med gravplatser som har påbörjats är anlagda med omgärdningar och grus. Kyrkoherde Viderstrand nämner i sin artikel från 1984 att en ny utvidgning av kyrkogården som omfattade 10 000 kvadratmeter ska ha gjorts 1954. I materialet från Riksantikvarieämbetes arkiv sägs att förslag till anläggandet av ett parkområde söder om kyrkan gjordes 1954-55. Man ville bygga en springbrunn och göra om planteringar. Det förefaller dock som att arbetena fick vänta till början av 1960-talet. År 1962 ritades ett förslag till utvidgning och ordnande av parkområdet söder om kyrkan av stadsträdgårdsmästaren i Uddevalla, Axel Hansson. I förslaget ingick också ett antal gravplatser utmed kyrkogårdens norra gräns, men detta genomfördes inte. Tillstånd till arbetena gavs 1964 och då slogs fast att portalen från 1775 inte fick flyttas. Enligt Virderstrand ska området ha invigts 1971 av kontraktsprost Nils Bergström, Vimmerby. En ekonomibyggnad norr om kyrkogården byggdes 1962. Den ritades av landsbygdsföreningen, LBF. Söder om utvidgningen från 1960-talet påbörjades arbetet med 1968 ett nytt bårhus. Det ritades av arkitekterna Björn Hansson och Per Arne Balkhammar, Kommunernas Konsultbyrå. Ritningarna godkändes inte av byggnadsstyrelsen och omarbetades därför av Lars Rune Bengtsson, Göteborg. Bårhuset började byggas 1970. Den senaste utvidgningen av kyrkogården gjordes 1986. Då togs ett området i sydväst i bruk. Två kvarter är planerade för urngravar och övriga för kistor. Ritningarna gjordes av landskapsarkitekterna Gröna Rummet AB, Kalmar. Man anlade också en minneslund i parkområdet söder om kyrkan. Året därpå iordningställdes en uppställningsplats för gravvårdar som tagits bort från kyrkogården. Drivande vid bygget av Södra Vi kyrka var inte bara biskop Ryhzelius. En viktig kraft var också dåvarande kyrkoherden Arendt Grape. Han var även inblandad i tillkomsten av hälsobrunnen i Södra Vi. År 1996 lät hembygdsföreningen i Södra Vi sätta upp en minnesvård över Grape i anslutning till kyrkans ingång i väster. På Södra Vi kyrkogård finns än idag grusbelagda gravplatser i flera kvarter. En hel del har dock såtts igen. Det gäller t.ex. en rad med gravplatser i västra delen av kvarter D2. En ansökan 1997 om att få så igen två rader med gravplaster i kvarter C avslogs dock av länsstyrelsen. Under 1999 tjärades spåntaket på det nya gravkapellet. Det gamla kapellet genomgår under våren 2006 en exteriör renovering. Tak, fasader och snickerier ses över. Arbetena sker i samband med en större renovering av kyrkans fasader. Även Pechlins portal kommer att renoveras. |
