Stäng fönster Östersund kn, STADEN 4:1 GAMLA KYRKAN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA - FÖRSAMLING 1995 - ÖSTERSUND BEFOLKNINGSTAL - 1805: 177, 1900: 6866, 1995: 27498 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Församling utbruten ur Brunflo 1820. Norrlands artilleriregementes församling införlivat 1927. LÄGE OCH OMGIVNING - Östersunds stad grundlades 1786. Från 1794 nyttjades en provisorisk kyrksal. Stadens första församlingskyrka påbörjades 1834, nu belägen i parkmiljö med få äldre gravar kvar. Nya kyrkan, invigd 1940, ligger i en park i en sluttning ned mot Storsjön (se ÖSTERSUNDS NYA KYRKA), nära en kilometer söder om gamla kyrkan. Söder om kyrkan ligger församlingshemmet från 1962. Småkyrkor har uppförts i stadsdelarna Marielund, 1969, arkitekt Tore Virke; Lugnvik, 1976, arkitekt Arne Muhr och Odensala, 1985, arkitekt Jörgen Grönvik. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Stadens första kyrka inreddes 1794 i stora salen i en sätesbyggnad, tydligen på nuvarande länsresidensets tomt. Salen byggdes ut med ett kor, försågs med altare, altartavla, Brunflo kyrkas gamla predikstol och bänkinredning. 1798 byggdes en takryttare för klockan. Kyrkan bör ha varit i bruk till omkr. 1840 då nuvarande gamla kyrkan, belägen ett par hundra meter österut, började användas. Strax därpå bör byggnaden ha rivits för att ge plats för residenset, som uppfördes 1846-48. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Östersunds gamla kyrka uppfördes i liggtimmer 1834-45, huvudsakligen av byggmästaren Carl Edholm från Torvalla i Brunflo efter ritningar av arkitekten Fredrik Magnus Bäck. Den består av rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristian vid östgaveln med en polygonal utbyggnad i öster, uppförd 1888 som vedbod, senare bl.a. elcentral, samt torn i väster som rymmer vapenhuset. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är uppförd i nyklassicism. Långhuset täcks av ett flackt sadeltak, tornet av en låg fyrsidig lanterninhuv. Fönstren är stora och stickbågiga. Exteriören är putsad och avfärgad i gult med vita detaljer i form av lister och omfattningar. Ingångar i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida; motsvarande ingång i norr nu igensatt. Kyrkorummet täcks av flackt, panelat tunnvalv, väggarna är vävspända. Allt målat i ljusa färger. Altaruppsatsen är gjord av Anders Bertilsson i Haga, Lockne, 1843. Altartavlans Golgatalandskap, ursprungligen bakgrund till ett 1953-54 avlägsnat kors, målades troligen av C. P. Bergstedt, Östersund, omkr. 1843-44. Predikstolen är möjligen utförd av Salomon Hägglöf och Erik Larsson, Halåsen, 1843-44, möjligen tillkommen först 1888. Den slutna bänkinredningen och orgelläktaren i väster från byggnadstiden. Orgelfasaden byggdes 1849. Kyrkan restaurerades 1888 efter förslag av arkitekten Adolf Emil Melander. 1906 (eller 1888) dekormålades interiören, vilket avlägsnades vid en ommålning 1924. 1953-54 restaurerades kyrkan efter förslag av byggnadsingenjören Arvid Person, varvid bl.a. inredningens äldre färgsättning togs fram. 1978-80 restaurerades kyrkan efter ritningar av arkitekten Gösta Rollin. Kyrkan upphörde att vara stadens huvudkyrka år 1940. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002. HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Östersunds stad grundlades 1786 och var fram till 1912 annex under Brunflo. Något kyrkbygge var till att börja med inte aktuellt, befolkningen i Östersund understeg vid denna tid 500 personer. År 1794 fick staden tillstånd att inrätta kyrka i en sal i en sätesbyggnad. Rummets ena kortvägg tillbyggdes med ett kor med altare och skrank. Altartavlan "Korsfästelsen" var skänkt av apotekare Samuel Perman. Predikstolen från 1600-talet hade överlåtits från Brunflo kyrka. Bänkantalet var 12 på mans- och 16 på kvinnosidan. Ett litet torn byggdes 1798 på yttertakets södra del för en liten klocka. En reparation ägde rum 1832 varvid bl.a. nytt yttertak tillkom. Denna kyrkolokal betraktades hela tiden som ett provisorium. Efter det man erhållit stamboksmedel och kollekt för en kyrkobyggnad började 1825 material att framforslas. Av ekonomiska skäl ingick man 1830 till K. Maj:t med anhållan att få bygga i trä, vilket bifölls. Ritningar till kyrkan anhöll byggnadskommittén om hos ÖIÄ 1831, helst en "åttakantig rotunda". Tre förslag upprättades av professor Fredrik Magnus Bäck, varav ett var en korskyrka och två traditionella långhuskyrkor. Kyrkan uppfördes i princip efter det tredje förslaget med kortare och bredare långhus, som också var billigast, med Carl Edholm från Torvalla i Brunflo som byggnadsentreprenör för stommen. Bygget pågick åren 1834-45, kyrkans stomme restes planenligt och stod färdig 1836, men kyrkan kunde tas i bruk först 1840 utan att vara färdig. Invigningen ägde rum nyårsdagen 1846 förrättad av hovpredikanten Olof Dillner i Brunflo. Kyrkan står i dag i en park mitt i staden. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär byggnad med kor och vidbyggd sakristia och femsidig f.d. vedbod i öster och torn i väster. Tornfoten avdelad med tre par inklädda pelare med valv emellan som utgör klockstolens nedre del. Fyrsidig lanternin med invändig åttsidig plan. Sakristian i två plan. Ingång genom tornfoten och mitt på södra väggen. Motstående dörr på nordsidan interiört igensatt. Separata ingångar från norr och söder till den 1888 tillkomna vedboden i öster. Materialet liggande furutimmer, timrat med laxknutar. Dragjärn mellan väggarna, som är stabiliserade i pilastrar. Putsade fasader avfärgade i gult med vita detaljer i form av lister, omfattningar m.m. Mörkgrå putsad sockel. Falsad stålplåt på taken, ursprungligen spåntak. EXTERIÖR - Följer Bäcks tredje förslag med en del avvikelser och är förutom byte av takmaterial och den tillbyggda "vedboden" i huvudsak oförändrad. Bäck hade bl.a. avsett rektangulära fönster och kraftigare markerade portaler men inga pilastrar eller hörnmarkeringar på fasaderna, ej heller tornur. Kyrkan är belägen på en sluttning varför stenfoten i väster är ca 1,75 m. hög medan den i öster endast är ca 0,5 m. Den norra portalen, som exteriört är synlig, synes hänga i luften i och med att utetrappa saknas. INTERIÖR - Den nyklassicistiska karaktären är välbevarad trots senare renoveringar. Väggarna, täckta med glasfiberväv på träfiberskivor, är målade i ljust beigegrått. De var tidigare pappspända och målade med limfärg. Altaruppställningen med ljusgrå arkitektonisk omramning kring ett målat golgatalandskap är utförd 1843 av Anders Bertilsson, Haga i Lockne. Eventuellt kan själva altartavlan vara målad av C. P. Bergstedt, Östersund, som målade kyrkan interiört 1843-44. Golgatalandskapet utgjorde ursprungligen bakgrund till ett kors med törnekrona och svep, som stod på altaret. Upp mot taket en rundbåge med texten "Helig, Helig, Helig Är Herren Zebaoth". Inom den blåmålade halvcirkeln en femuddig stjärna av kristallprismor belyst bakifrån. Dagens utformning av bågen ej ursprunglig. De första åren före den nuvarande altaruppställningens tillkomst var predikstolen från den äldre kyrkan placerad över altaret med ingång från sakristians övervåning. Altartavlan från den gamla "kyrkan" är uppsatt på norra långväggen. Den nuvarande predikstolen skall enligt tradition vara tillverkad 1843-44 av Salomon Hägglöf och Erik Larsson, Halåsen. Troligen tillkom den dock vid renoveringen 1888. Sluten ursprunglig bänkinredning, i senare tid moderniserad, snickrad av Eric Månsson i Östberg, Frösön. Månsson stod även för snickeri av dörrar, foder, taklister samt inklädning av läktarpelarna, svarvade av Pål Lund, och deras kapitäler. Själva läktaren tillverkades av en snickare J. Svensson. Sunne kyrka stod som förebild för i princip allt träarbete. Orgelfasaden är utförd enligt en ritning troligen gjord av Carl Gustaf Blom Carlsson och tillhörde en orgel byggd 1848-49 av Lars Niclas Nordquist, Alfta. Blom Carlsson hade avsett en något renare nyklassicistisk dekor. Nuvarande orgelverk är byggt 1976. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland |
