Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Leksand kn, KYRKAN 1 LEKSANDS KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Medeltida socken. Djura utbruten omkring 1640, Siljansnäs utbruten 1875. Kyrkan ligger i en svag sluttning mot Österviken.

I: Sannolikt var den första kyrkan av trä. Vid restaureringar 1909, 1931 och 1943 har iakttagelser gjorts av grundmurar till en trolig träkyrka. En kolanhopning innanför grundmurens sydvästra hörn ansågs tyda på att byggnaden brunnit. Andra rester av murar har ansetts tillhöra den första stenkyrkan på platsen, men tolkningen får betecknas som osäker.

II: Den befintliga stenkyrkan har ett oregelbundet femskeppigt långhus och ett smalare, polygonalt kor. Framför långhusets västra gavel finns ett vapenhus och i långhusets nordöstra hörn en sakristia. En medeltida salkyrka, troligen från 1200-talets senare hälft eller omkring 1300, utgör kärnan i det nuvarande långhuset. Den befintliga sakristian kan möjligen i sina äldsta partier härröra från denna äldsta byggnadsperiod. Troligen under 1400-talet tillfogades ett västtorn dess nedre del fungerar idag som vapenhus. Sannolikt innan medeltidens utgång tillbyggdes också ett vapenhus i söder. Kyrkans långhus utvidgades vid två efterreformatoriska byggnadsetapper; det södra sidoskeppet tillfogades 1668-72 (två valvkvadrater tillbyggdes och vapenhuset, som sannolikt delvis kvarstår, öppnades mot dessa) och det nordliga 1709 15. Vid det förra tillfället utvidgades också sakristian i öster, vid det senare tillkom det tresidiga korpartiet samt ett centraltorn av trä över långhusets takfall (västtornet samtidigt nedmonterat till vapenhus). Sakristian utvidgades slutligen i ytterligare en byggnadsetapp 1734-57.

Kyrkan har murar av gråsten - förutom det forna tornet (nu vapenhus) som är murat av tegel i munkförband. Exteriören är putsad. Byggnadskropparna täcks av brutna, avvalmade sadeltak; över långhuset rider ett torn, som markerar det nuvarande kyrkorummets centralkaraktär. Centraltornet kröns av en karaktäristisk spira med lökformad ansvällning. Interiören är helt övervälvd; tornets bottenvåning, långhusets mitt och södra sidoskepp med stjärnvalv. Kyrkorummets välvning har tillkommit vid olika byggnadsetapper. Vid medeltidens utgång välvdes långhuset i tre skepp. Valvstöden är således medeltida, men förändrade 1709-15 (från åttkantig till rund grundform). Det södra sidoskeppet innefattar möjligen i väster det medeltida vapenhusets valv, medan valven i de två östra travéerna härrör från 1668-72.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.