Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Malung-Sälen kn, LIMA KYRKBY 1:2 LIMA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Medeltida socken. Transtrand bildat som kapellag under 1500-talet (senare kapellförsamling). Enligt kyrkoherde Johan G. Gezelius 1757 har den äldsta kyrkan i Lima, raserad redan under medeltiden, stått på den västra älvstranden "Eij långt ifrån Limberget nära intill Elfwen", ungefär på den plats där Lima skans uppfördes på 1600-talet. Den plats där Limas nuvarande kyrka och dess närmaste, senmedeltida föregångare är belägen, ligger högt med en sluttning mot söder och vidsträckt utsikt över bygden och Västerdalälven, ca 6 km från den utpekade gamla kyrkplatsen. Väster om kyrkan går den gamla landsvägen. En ny genomfart anlades 1983 på den gamla järnvägsbanken öster om kyrkan. Prästgården ligger på andra sidan gamla landsvägen nordväst om kyrkan.

I: Av allt att döma var socknens äldsta kyrka av trä. När ny kyrka uppfördes skall enligt traditionen den raserade träkyrkans timmer återanvänts till en klockstapel.

II: Den första stenkyrkan, som är känd utifrån äldre avbildningar och beskrivningar, uppfördes på den nuvarande kyrkans plats, troligen under 1440-talet (i ett brev av biskop Åke Johansson från 1444 uttalar biskopen en önskan om att kyrkan skulle förses med värdiga prydnader, vilket kan tyda på att byggnadsföretaget då var något så när fullbordat). Kyrkan bestod av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti och möjligen en samtida sakristia i norr. Omkring 1500 välvdes kyrkorummet i två travéer. Möjligen tillbyggdes nu det vapenhus, som omtalas i de skriftliga källorna 1631. Enligt uppgift skall kyrkorummet varit smyckat med kalkmålningar, men deras beskaffenhet är inte närmare kända. En väsentligt större sakristia uppfördes 1739, delvis med återbruk av den medeltida sakristians murar. Vid ännu en ombyggnad under 1763-64 förlängdes långhuset i öster och erhöll ett tresidigt avslutat korparti, under ledning av byggmästare Anders Romberg. Kyrkan brann 1852, varefter den återstående murstommen revs och ny kyrka uppfördes.

III: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1853-56 efter ritningar av Albert Törnqvist och under ledning av byggmästare P. G. S. Melander. Till sin planform är kyrkan helt intakt. Den består av ett rektangulärt långhus med ett smalare, tresidigt avslutat kor i öster, sakristia mitt på långhusets norra sida samt västtorn.

Kyrkans vitputsade fasader pryds av en profilerad taklist och förkroppade hörn med småtorn. Väst- och sydportal markeras av klassiserande omfattningar med gavelfrontoner. Tornet visar ett mer artikulerat formspråk med profilerade listverk, urtavlor och kopparlanternin med gavelfrontoner och låg spira. Fönsteröppningarna är stora, rundbågiga och försedda med spröjsverk. Långhuset täcks av ett sadeltak, medan koret har ett något lägre valmtak.
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.