Stäng fönster Orsa kn, SKATTUNGBYN 1:13 SKATTUNGE KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Orsa socken utgjorde länge den nordligaste utposten av odlingsbygderna kring Siljan och Orsasjön. Norr om Orsa by började den vida vildmarken med stora skogs- och myrområden av norrlandstyp. I nordligaste delen av socknen ligger Orsa Finnmark. Fäbodväsendet var länge helt dominerande vid sidan om det småskaliga jordbruket i anslutning till sjöarna. På 1800-talet blev skogsbruket betydelsefullt. En viktig bisyssla genom århundradena i byarna runt om har varit tillverkning av slipstenar. I ett senare skede fick exploateringen av kalkstensfyndigheterna betydelse, inte minst för Skattungbybygden. Skattungbyn ligger i Ore älvs dalgång, ett par mil nordost om Orsa samhälle. Föregångaren till nuvarande kyrka var ett träkapell som härstammade från tidigt 1600-tal. Det omnämns första gången 1628 och anges då vara ca elva meter långt, åtta meter brett, med öppna takstolar, vapenhus i söder och sakristia i norr samt vara beklätt utvändigt med spån. Det bar inledningsvis en enkel takryttare på gaveln i väster, vilken var avsedd för kyrkklockan. Den enkla hängställningen för klockan omvandlades någon gång efter 1672 till en större takryttare med spånklädd spira. På 1680-talet förbättrades byggnaden ytterligare; den utvid-gades och kyrkorummet försågs med ett tunnvalv av bräder. Det dröjde sedan till 1730-talet innan nya förbättringar genomfördes; då fick kapellet ett nytt kor och inredningen ommålades. Kapellet brukades in på 1830-talet då det kom att ersättas av en större stenkyrka, tre gånger längre, som uppfördes på samma plats. Kapellbyggnaden fick tjänstgöra ytterligare en tid, inbyggt inom den nya kyrkans murar, som byggnadsställning men också vidare som kyrkorum under den långa byggnadsperioden. Det revs sedan i samband med inredningen av nya kyrkorummet. Den nya kyrkan ritades 1833 av arkitekt S. Enander vid Överintendentämbetet; han var upphovsman även till en rad klassiska kyrkobyggen under perioden. Bygget påbörjades 1839 och slutfördes 1842. Byggnaden utmärker sig genom sin extrema enkelhet och detaljsparsamhet, inom ramen för nyklassicismens kyrkotyp och arkitektoniska formspråk. Den har stora likheter med Transtrands kyrka som är några år äldre. För mer historik se kyrkan/kyrkobyggnaden samt bifogad PDF. |
