Stäng fönster Älvdalen kn, ÄLVDALENS KYRKBY 23:6 ÄLVDALENS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kapellag i Mora under medeltiden, utbrutet 1586. Särna och Idre tillfälligt införlivade 1645-51. Evertsberg tidigt kapellag inom Älvdalen (kyrkbokföringsdistrikt 1922, vilket uppgick i Älvdalen 1976). Den första stenkyrkan i Älvdalen, strax intill Österdalälven, stod såvitt känt färdig 1586. Möjligen har det dock föregåtts av ett medeltida kapell, vars läge är okänt. Intill den södra kyrkogårdsmuren stod fram till 1961 ett kyrkhärbre, som sannolikt fungerat som tiondebod. Härbret, som dendrokronologiskt daterats till sent 1200-tal, flyttades nämnda år till den närbelägna prästgårdstomten. Den murade kyrkan består av rektangulärt långhus, med utbyggd, halvrund sakristia i öster samt västtorn. Det rektangulära kyrkorummet har ett invändigt halvrunt korutsprång i öster, flankerat av genomgångar till den bakomliggande - tillika halvrunda - sakristian. Ingångar i väster genom tornet samt mitt på långhusets nord- och sydsida. I: En stenkyrka, välvd i två skepp, påbörjades antingen 1578 eller 1581 (motstridiga uppgifter) och stod färdig 1583. Kyrkan hade även vapenhus av sten i söder. Murar kvarstår sannolikt ännu i norr. II: Delvis bekostad av en donation av kung Karl XI genomgick kyrkan en radikal ombyggnad 1687-90 under ledning av murmästare Erich Malm. Bredden ökades i söder med 10 alnar, medan den förlängdes med hela 36 alnar. I det på detta sätt tillkomna kyrkorummet slogs även valv. Redan 1723 vidgades koret i ytterligare en ombyggnadsetapp. Enligt en visitation 1725 hade då kyrkan utvidgats "till hela korets rum". En ny sakristia i sten tillbyggdes 1733. Det ännu kvarstående västtornet uppfördes 1816-17. Vid en ombyggnad 1824-26 revs kyrkans valv och det befintliga korpartiet tillkom. Kyrkans murstomme härrör således från flera byggnadsperioder, men såväl exteriör som interiör präglas framförallt av nyklassicismens formspråk. Åren 1903-05 vidtog en genomgripande restaurering efter förslag av arkitekt Rudolf Arborelius som i allt väsentligt präglar dess nuvarande utseende. Kyrkans ytterväggar spritputsades i lejongult; strävpelare, hörnlister och fönsteromfattningar slätputsades och avfärgades i vitt. Fönster-, dörröppningar samt takresningen förändrades. Den ljusa interiören kännetecknas framförallt i det genombrutna altarrummet, som avgränsas i öster med en bröstningsmur med ovanstående kolonner. Långhusets innertak har stomme av trä och är tunnvälvt, medan altarrummet täcks av ett hjälmvalv. Vid sekelskiftets restaurering erhöll den strama interiören en rik, dekorativ utsmyckning av väggar och valv i klassicerande stil, men även med inslag av jugend. Den fasta inredningen förnyades helt. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996. |
