Stäng fönster Älvdalen kn, ÄLVDALENS KYRKBY 23:6 ÄLVDALENS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Älvdalens socken domineras och präglas av vida skogsområden. Bebyggelsen och jordbruket har varit koncentrerad till älvens dalgång. Länge präglades bygderna i området av ett hårt liv och fattigdom. På 1770-talet inleddes exploateringen av den porfyrrika berggrunden i trakten, syftet var bl.a. att skapa sysselsättning. Porfyr, sandsten och granit som är vanligt förekommande i området präglar också kyrkobyggnaden, som fått påtagliga inslag av dessa stenarter. I tätorten finns numera ett porfyrmuseum. Storskiftet samt skogsindustrins framväxt gav så småningom socknen ökat välstånd. Under 1900-talet intog även vattenkraftsexploateringen en roll i bygden. Redan på 1400-talet uppfördes i Älvdalen ett litet träkapell. Möjligtvis stod detta på nuvarande kyrkas plats eller närmare älven. Äldre än denna första kyrka är dock härbret som numera står intill prästgården. Det är från 1200-talet och kom senare till användning som tiondebod. En första stenkyrka uppfördes 1586 på nuvarande plats. Den om- och tillbyggdes i många etapper fram till början på 1800-talet då först tornet tillfördes och sedan befintligt långhus revs och ersattes av ett nytt. Nya kyrkan uppfördes i en tidstypisk nyklassicistisk stil av byggmästare Olof Sjöström, som tillsammans med sin far Eric är upphovsman till ett stort antal liknande kyrkor i Dalarna, Uppland, Västmanland och Gästrikland. I plan, storlek och huvuddrag motsvarar dagens kyrka Sjöströms skapelse. Nuvarande karaktär, såväl utvändigt som invändigt, är dock följden av en omfattande ombyggnad som genomfördes i början på 1900-talet efter ett förslag av arkitekt Rudolf Arborelius. För mer historik se kyrkan samt bifogad PDF. |
