Stäng fönster Linköping kn, SLAKA 2:5 SLAKA KYRKA (SOFIA ALBERTINA KYRKA)
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Platsen var mycket central under forntiden vilket markeras av ovanligt stora mängder fornlämningar. Söder om kyrkan ligger bland annat den stora domarring, där Hanekinds häradsting ska ha ägt rum under forntiden (RAÄ 69). Tinget flyttades senare till kyrkbacken och tingsgården utanför denna, där det var beläget i modern tid. Den tillhörande avrättningsplatsen låg vid Galgbacken (RAÄ 197). SÖ om kyrka ligger Linköpings stads moderna begravningsplats vid Lilla Aska. På Slakaåsen har det funnits bebyggelse så länge som det över huvudtaget varit möjligt. Söder om kyrkan vid det nya bostadsområde som på kartan är markerat RAÄ 225 har lämningar efter eldstäder givit dateringar som visar att det varit bebott redan under slutet av istiden. Här liksom direkt öster om detta område (RAÄ 68, 69, 70 och 71) finns lämningar av mycket omfattande gravfält från järnåldern. Bland dessa den redan omtalade domarringen. Vid det försvunna torpet Grytan, beläget på den gamla galgbacken påträffades under slutet av 1800-talet Sveriges enda kända ekistegrav från äldre bronsålder. Ekistorna bevarar genom sina syror i fuktigt tillstånd organiskt material mycket väl, hud kläder, hår mm kan vara mycket välbevarat, vilket flera fynd från Danmark visat. Fyndet i Slaka är inte sakkunnigt framtaget enligt en berättelse sägs en medverkande ha berättat att ”bronserna tog vi hand om, men klädtrasorna slängde vi”. På detta sätt förstördes större delen av vad som förmodligen skulle ha varit landets finaste fynd från perioden. Bronserna som är av hög kvalitet förvaras i Östergötlands länsmuseum. Från den äldre järnåldern finns en omfattande bebyggelse i socknen. I öster ansluter det gamla militära övningsområdet med några av landets bäst bevarades miljöer från perioden. Vid Mjärdevi har omfattande boplatslämningar från äldre järnålder undersökts och från Gålstad i väster finns fynd av en fullt utrustad krigargrav från ca år 0. När den första kyrkan i Slaka uppfördes under tidig medeltid var alltså platsen sedan länge etablerad som administrativt och religiöst centrum i Hanekinds härad. Kulturmiljön kring Slaka anses vara av riksintresse och den finns med i Riksantikvarieämbetets lista över dessa med nr E31. ”Herrgårdsmiljö och sockencentrum på dominerande parti av Slakaåsen. (Fornlämningsmiljö). Lambohovs 1700-talsherrgård, byggd efter ritningar av Jean Eric Rehn, med värdefullt och enhetligt utformat byggnadsbestånd och engelsk park. Slaka 1700-tals kyrka med medeltida torn. Kyrkby med prästgård från 1856 och tre generationer av skolhus. Gammal häradstingsplats och en stor domarring samt järnåldersgravfält.” Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Slaka kyrkogård bör vara från tidig kristen tid, sannolikt fanns den redan kring mitten av 1000-talet. Möjligen avbildas Slakas första stavkyrka på två av de runstenar som står på kyrkogården. Flera runstenar är kända från Slaka kyrkogård. Idag finns tre kvar, två på kyrkogården (ÖG 118 och ÖG 121) och en i tornets vapenhus (ÖG 117). Runstenarna ÖG 119 och 120 är numera försvunna. ÖG 117 är den äldsta av runstenarna och uppges ursprungligen ha suttit inmurad ”i Slaka kyrkeport innantill” en senare uppgift talar om södra ringmuren. Stenen uppges av Brate vara försvunnen (Brate 1911 sid 113). Stenen återfanns 1971 och låg då mycket riktigt i södra kyrkogårdsmuren. Den kunde lätt identifieras genom att en äldre teckning av den fanns. Stenen är skadad, ristad med stora runor och helt oornerad. Dateringen är tidig vikingatid. Tolkningen är : 1:a raden uiR bath tio itin thin och av andra raden i ia ii ha ii a mniil dvs för första raden ……ver bjöd åvägobringa denna sten. Den andra raden saknar tolkning. ÖG 118 uppges på 1600-talet ligga i södra kyrkogårdsmuren. Sedan åtminstone 1875 har stenen stått på nuvarande plats. Runslingan har form av en stiliserad stavkyrka med ett kors inuti. Text ”kunar auk emikr restu sten thana eftiR fathur sin bersen au kutar bruthur sin” Gunnar och Heming reste denna sten efter Berse, sin fader och Ottar sin broder. ÖG 119 fanns på 1600-talet i kyrkans södra mur. Den är numera försvunnen, texen som är känd löd ”sikton riti stin thoi ifter ufata fatthur sin buta kuth” Sigdan reste denna sten efter Oväte sin fader, en bonde god. ÖG 120 fanns på 1600-talet också i den södra kyrkomuren, den är i likhet med ÖG 119 numera försvunnen man har en känd text ”krimulfr resti stin iftR thurburn fathur sin” Grimult reste stenen efter Torbjörn sin fader. ÖG 121 låg också ursprungligen i södra kyrkogårdsmuren och har sedan åtminstone 1875 stått uppställd på nuvarande plats. Stenen har runslingan applicerad som en stiliserad kyrka med ett kors på taket. Texten lyder ”asmutr auk ther bruthur restu sten eftiR sarta fathur sia” Åsmund och hans bröder reste stenen efter Svarte sin fader. Den äldre stenen (ÖG 117) bör kopplas till tingsplatsen medan de fyra yngre endera stått som gravmonument på den tidigaste kyrkogården eller på tingsplatsen. Kyrkogården har en från det vanliga kraftigt avvikande utformning. Vanligen ligger de tidigmedeltida kyrkorna placerade relativt tätt intill kyrkogårdens norra mur och har sin huvudutbredning i söder. I Slakas fall är det tvärtom och kyrkogården har sin största utbredning i norr, medan den södra sidan är mycket liten. Kyrkogården är också ovanligt stor för att vara en medeltida landsbygdskyrkogård. En blick på gravkartan ger en antydning om att kyrkogården skulle kunna vara utvidgad mot norr, med den halva som finns norr om den öst-västliga grusgången. 1970 genomfördes en uppmätning av på kyrkogården framkomna murlämningar (Nilsson 1971). Murarna hade påträffats vid gravgrävning på platserna 167-68. Nilsson uppfattade murarna som medeltida men hade på grund av det trånga schaktet inte möjlighet att avgöra vad de hade haft för funktion. Hon föreslår en murad grav eller en medeltida avgräsningsmur men avstår från tolkning. Om det är en medeltida bogårdsmur som påträffats stämmer dess läge mycket väl med en tänkt ursprunglig utsträckning fram till den öst-västliga grusgången. Den tidigaste karta som finns över kyrkogården, visar emellertid att kyrkogården 1699 hade samma utbredning som idag. Detta innebär att om en utvidgning gjorts så är den mycket tidig. Förhållandena med kyrkogårdens utbredning skulle kunna vara den anpassats till att tingsplatsen upptog området söder om kyrkan. Sammantaget ges en bild av den ursprungliga kyrkplatsen med en liten stavkyrka uppförd i anslutning till Hanekinds härads tingplats. På samma ställe har flera minnestenar med runinskrift rests, endera på tingsplatsen, eller kyrkogården. Från början torde dessa dock ha varit en och desamma. Inga medeltida gravar och ingenting om det medeltida gravskicket är känt från Slaka som däremot äger bevarade gravvårdar från mitten av 1600-talet och framåt. Äldst av dessa är den monumentala minnessten med lång text som är inmurad i södra väggen på kyrkan Stenen är en minnessten över föräldrarna till den förre riksantikvarien Johan Hadorph, döda 1644 och 1688. Hadorph var en av de första på sin post och arbetade med insamling av folkliga ballader, översättning av runtexter mm. Han var född på och ägde Haddorp (från vilket han tog sitt namn) och det närbelägna Greby i Slaka socken och var en stor tillskyndare av kyrkan, till vilken han bland annat skänkte ett orgelverk. Stenen har en mycket lång text på latin1 (se nedan) och är huvudsakligen en lång hyllning till en högt älskad moder. Inventaret av äldre gravvårdar inventerades och ritades till större delen av, av Sune Ljungstedt mellan 1983 och 1988. Ljungstedts inventering upptar 16 nummer i vilka de tre runstenarna också ingår. Äldst i inventeringen är ovan nämnda eptafium. I övrigt ingår 4 gravvårdar från sent 1600-tal, alla utom 1 placerade inne i kyrkan, 3 från sent 1700-tal och 5 från tidigt 1800-tal. Ingående i torntrappan finns ett fragment daterat 1699 över en okänd (Anders ?), död vid 95 års ålder (Ljungstedt 4). Invid porten mellan kyrkan och tornet finns ett fragment av en gravsten över Norrköpingsborgaren Israel Andersson Hagman, död 1689 (Ljungstedt 7). I koret finns en vackert utsirad häll med bortnötta data men som Ljungstedt daterar till 1680-1690-tal (Ljungstedt 8). Intill södra kyrkogårdsmuren stod fram till i januari 2005 en vittringsskadad 1600-talsvård över Nils Nilsson i Berga (Bärga), korpral under Östgöta kavalleriet, död 1683. Stenen blåste tyvärr sönder fullständigt under vinterstormen Gudrun i slutet av månaden. Lyckligtvis finns den dokumenterad av Sune Ljungstedt (Ljungstedt 11). Bilden visar vården dagen efter stormen. 1 I översättning: Här vilar den en gång ansedde och insiktsfulle mannen herr Nicolaus Johannes son från Haddatorp av förnäm Upplandsfamilj från Lindsbro i Wåla, född 1595. Efter olika uppdrag i yngre år levde han först för Carl hertig och även konung och därefter Johan hertig av Östergötland, och kung Gustaf Adolf ägnade han, förordnad inom förvaltningen av områden lydande under stiftsstyrelsen i Linköping, sin trohet och sitt nit ända in i ålderdomen. Av åldern allt mer tyngd bosatte han sig i sitt tidigare nämnda hem, till dess han av mycken ålderdomens och sjukdomens plåga, gick bort år 1644 efter att ha fyllt 69 år. Till hustru hade han Anna, dotter till kyrkoherden Johannes Mattiae från Norrköping, ett stort dygdemönster, sondotter till den i Fädenseslandets historia väl kände och i krigstjänst raske upplänningen Petrus, hövitsman under Gustav I, Född var hon år 1602 och ingick äktenskap med mannen 1620, med vilken hon fick 8 barn, först 5 döttrar, Margareta 1620, 30 oktober, Elisabeth 1624, 12 samma månad, Magdalena 1626, 24 december, Christina 1628, 5 aug, därefter tvenne söner, Johannes 1630, 6 maj och med samma namn Johannes den yngre 1633, 19 september och sist dottern Anna Christana 1638, 10 augusti, som kort därefter avled. Em kvinna märkt genom sin fromhet var denna moder, dag och natt, hemma och borta med högsta hängivenhet dyrkande Gud gick hon bort år 1648 i mars månad och ligger begraven här tillsammans med sin make, Detta epitafium reste den äldre sonen åt sina synnerligen goda föräldrar, åt fadern, därför att han varit hans upphovsman och att därmed hans minne med sann vördnad skulle bevaras, och åt modern, därför att hon varit den synnerligen goda modern och att han avg henne varit älskad mycket högre än de övriga barnen och tack vare hennes försorg efter ett iordningställt stipendium säts till Akademien och vad mera är, därför att hon under oändliga bekymmer under hela sitt liv igenom och till och med under sin dödskamp anförtrott denne sin sons välfärd åt Gud. Må därför hennes minne hos sonen vara tacksamt, heligt och vördnadsfullt. Må det leva kvar bland manliga och kvinnliga ättlingar i en lång följd. Av de fem 1700-talsvårdar som Ljungstedt har med står i kyrkogårdens sydvästra hörn medan två är intagna i tornets vapenhus medan en fjärde, textlös vård är försvunnen. Till de riktigt gamla vårdarna på ursprunglig plats kan också vården över befallningsmannen Jonas Sandström, död 1820, räknas. Vården står långt norrut på kyrkogården i ett område där äldre vårdar saknas helt. På den södra delen av kyrkogården står Gålstadsgravarna, där 5 gravstenar ersatts med kopior. De två äldsta är daterade 1834 och 1840. De övriga kopiorna är daterade 1858, 1880 och 1903. 17 På Slaka kyrkogård finns 3 exempel på en speciell typ av kalkstensvård med kors. Den finns representerad i 3 exemplar, 1 vardera enkelt, dubbelt och tredubbelt. Dateringarna varierar mellan 1840-tal och 1912. Vården med det dubbla korset är numera svårt skadad, men ser på Sune Ljungstedts teckning från 1988 ut exakt som de båda andra. Sammantaget finns 15 vårdar bevarade på ursprunglig plats från 17- och 1800-tal. Gravkartan 1925 över Slaka kyrkogård. Kyrkogården har samma geografiska utsträcknings som idag och som den hade 1699. Av kartan framgår att stora delar av nuvarande struktur fanns på plats redan 1925. Bland annat de mycket stora gravplatserna söder om kyrkan och längs kyrkogårdens utkanter. Störst skillnader finns i det inre området norr om kyrkan. 1925 fanns här endast raka långa gravrader med gravar på linjen. De fyra östligaste gravlinjerna är onumrerade och tycks ännu inte ha tagits i bruk. I detta område har numera häckar arrangerats till halvslutna fyrsidiga rum. Det är också här som ett stort antal linjegravar bevarats. Observera att det 1927 invigda gravkapellet också saknas på kartan. Den likbod som står direkt söder om södra kyrkogårdsmuren uppfördes efter beslut 1927. 1938 genomfördes en sänkning av kyrkogårdsmuren, i dess nordöstra hörn. Skälet var att den höga muren skymde trafiken på gamla Kalmarvägen som på den tiden var huvudleden mot Kisa och Småland. Ett par foton i länsmuseets arkiv, tagna av Bengt Cnattingius 1938 visar den norra delen av kyrkogården. Ett av dessa, taget relativt nära kyrkan, visar en kyrkogård utan särskilt många synliga gravvårdar. Inga grusgångar syns och gräset är relativt högt. En annan bild tagen längre norrifrån visar att en nordsydlig allé med höga träd löpt i innanför den kringgående grusgången. En samtida bild tagen från söder visar en tät men relativt ung trädkrans planterad längs södra muren. 1950 uppfördes en minnesvård över kyrkoherden, lektorn och fornforskaren Johan Haqvin Wallman (1792-1853). Detta efter att platsen för hans grav kontaterats vara en liten gravkulle intill östra muren. Wallman var under livstiden en betydelsefull person inom utvecklandet av skolan i Slaka och i bygdeforskningen på orten. Vården (grav 91a) restes alltså 97 år efter Wallmans död. 1970 genomfördes en uppmätning av på kyrkogården framkomna murlämningar (Nilsson 1971). Murarna hade påträffats vid gravgrävning på platserna 167-68. På grund av det trånga schaktet gick det inte att avgöra vad murarna hade haft för funktion. Nilsson föreslår en murad grav eller en medeltida avgräsningsmur men avstår från tolkning. 1993 genomfördes en arkeologisk undersökning på kyrkogården under ledning av Göran Tagesson, Östergötlands länsmuseum (Rapport Tagesson 1993). Undersökningen berodde på schaktningar för VA och berörde området öster och söder om kyrkan längs ett schakt från sakristians östra vägg runt kyrkan på södra sidan och ut till västra kyrkogårdsmuren. Undersökningen var inriktad på att finna medeltida gravar, men det 40-tal gravar som påträffades var yngre, sannolikt från 1600- och 1700-talen. Flertalet skelett var dåligt bevarade men i enstaka gravar påträffades smycken och textilrester. Någon närmare osteologisk undersökning gjordes inte av skeletten, som återbegravdes. En särskild kategori gravar utgjordes av enkla gravar utan kistor, dessa innehöll små individer, sannolikt bar och var koncentrerade till området vid kyrkans sydsida, särskilt kring sydingången. Något som tydde på att ett särskilt barnkvarter funnits här. |
