Stäng fönster Gullspång kn, PRÄSTGÅRDEN 2:1 SÖDRA RÅDA GAMLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| FÖRSAMLING 1995 - SÖDRA RÅDA BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 999, år 1900: 1408, år 1995: 510 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING Kyrkan brunnen 2001. På platsen uppförs för närvarande (2008) en rekonstruktion. Den lilla träkyrkan i Södra Råda låg på det smala näset mellan Vänern och Skagern i gränstrakterna mellan Västergötland och Värmland. Kyrkogårdens timrade inhägnad är en av mycket få bevarade i sitt slag. Kyrkan övergavs 1859 då ny kyrka stod klar på en plats ca en km nordväst om den gamla. Ödekyrkan inköptes kort tid därefter för statliga medel och förvaltades, när den brann, av Riksantikvarieämbetet. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - I: Södra Råda gamla kyrka var en av landets bäst bevarade medeltida träkyrkor; planformen var helt intakt och bestod av rektangulärt långhus med smalare, rakslutet kor och en långsmal sakristia på korets nordsida. Dendrokronologisk provtagning daterade kyrkans uppförande till 1300-talets början. Vapenhuset framför västportalen tillfogades under 1600-talet. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans timmerväggar och branta sadeltak var spånklädda; de rektangulära fönsteröppningarna merendels förstorade i senare tid. Kyrkans interiör täcktes av treklöverformade trätunnvalv, de enda som var helt bevarade bland de svenska medeltidskyrkorna. Kyrkorummets väggar och valv var utsmyckade med målningar av oskattbart kulturhistoriskt värde. Korets stilmässigt och innehållsmässigt intressanta bildprogram tillkom 1323 och intog en central position i landets högmedeltida kyrkomåleri. De mer rustika långhusmålningarna var signerade och daterade av Amund 1494. Av den medeltida inredningen hade ingenting bevarats, dock återstod flera träskulpturer som haft sin plats vid medeltidskyrkans altaren. Dopfunten är bevarad, men skadades svårt vid branden. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005. |
