Stäng fönster Linköping kn, ÖSTRA HARG 4:1 ÖSTRA HARGS KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. Kyrkogårdens mycket ringa omfattning tyder också på att den aldrig blivit utvidgad. Namnet Harg syftar på en hednisk kultplats eller snarare inhägnad. Enligt traditionen, som refereras redan av Broocman 1766, fanns denna kultplats ca 200 m öster om kyrkan vid RAÄ 7. Broocman nämner att altaret ska ha varit en större sten uppallad på tre mindre stenar, vilket överensstämmer med platsens utseende idag. Flera tecken tyder på att platsen för kyrkan och kyrkogården under slutet av vikingatiden varit boplats. Detta tyder på att den ursprungliga kyrkan uppförts intill en redan existerande gårdsanläggning. I samband med reparationer av det rötskadade golvet inne i kyrkan genomfördes en arkeologisk undersökning 1987. Vid undersökningen bortschaktades 0,3 m fyllningsjord och delar av kyrkans äldsta golv blottades. I samma sammanhang undersöktes också ett kulturlager under kyrkgolvet. Lagret befanns innehålla obrända ben från både människa och husdjur. Detta betydde att äldre kristna gravar här blandats med kulturlager från en äldre boplats. Från tiden kring den första kristna kyrkan på platsen stammar också det runstensfragment som hittades i kyrkogårdsmuren på 1940-talet. Fragmentet är för litet för att det ska kunna avgöras om det tillhört en gravsten eller en mer traditionell runsten. Ytterligare iakttagelser om det äldsta begravningsskicket gjordes vid de arkeologiska undersökningarna 1987. I de utgrävda jordmassorna tillvaratogs ett flertal mynt, varav 22 medeltida brakteater (ensidigt präglade mynt). Mynten är sannolikt tappade i anslutning till en offerkista eller har medföljt som gravgåva (karonsmynt) till begravda under kyrkgolvet. Två murade gravar dokumenterades också i plan, men behövde ej grävas ut då schaktning på detta djup inte var nödvändig för de pågående arbetena. Båda var murade av tegel. Den en var belägen i kyrkans nordvästra hörn och den andra nästan mitt i långhuset. Båda var väl stora för att vara enkelgravar. Det rör sig istället säkert om gravvalv, tillhöriga någon av socknens adelsfamiljer i äldre tid. Gravvalven torde vara äldre än mitten av 1700-talet då bruket att begrava under kyrkgolven upphörde. Från 1600-talet stammar ett begravningsvapen över Johan Rosenhielm, död 1695, inne i kyrkan samt två gravstenar som placerats söder om långhuset. Den mindre av stenarna är lättläst och innehåller förutom ett IHS endast namnet Gustaf Gustafson Böös eller Boos och dödsåret 1685. Den större stenen är betydligt svårare att tyda inte minst som den blivit delvis omhuggen. Mitt på textsidan har en sköld placerats och mitt i denna bokstäverna B O D. I den äldre texten kan datumet 1678 anas. Den äldsta på plats bevarade gravvården står strax öster om koret (gravplats 26). Vården är en högrest sten av grå granit, rest över kyrkoherden O Pettersson 1854. Läsningen är dock något osäker eftersom stenens text till stora delar täcks av lav. Denna vård är också den enda bevarade på plats från 1800-talet. Bland de borttagna vårdarna som ligger på norra muren finns ytterligare fyra 1800-talsvårdar. Kronofogden Magnus Tollins från 1877, Hustrun Kristina Johansson i Mörbys från 1884, Enkefrun Elisabeth Johansson i Sviestads från 1894 samt en enkel linjevård över Mathilda Olofsson från 1890. Övriga vårdar representerar tiden 1901 fram till idag. Frånvaron av fler 1800-talsvårdar på plats beror sannolikt på en omläggning av kyrkogården vid tiden kring förra sekelskiftet. Kyrkogården bär idag spår av den ståndsindelade kyrkogård som präglade denna tid då högre ståndsgravar, ofta med höga smala vårdar och ibland grusade med stenramar och kedjor, lades i kyrkogårdens utkanter medan dess inre förbehölls enklare gravar där begravningarna skedde i tidsordning och vårdarna bestod av enkla träkors eller mycket små enkla gravstenar. Vid något tillfälle har också en kraftig utfyllnad av kyrkogårdens södra del utförts. Idag är nivåskillnaden gentemot församlingshemmet ca 1,5 m, medan den ursprungliga kyrkogården bör ha haft samma nivå som utanför muren. Denna utfyllnad bör ha ägt rum senast ca 1900. En flygbild från 1935 över Östra Hargs kyrka visar en kyrkogård som har en så högt uppväxt trädkrans att nästan hela kyrkogården döljs av träden. Dessa bör alltså vara betydligt äldre än från början av 1900-talet, varför omläggningen kanske bör ha ägt rum tidigare. Senast kring 1950 har linjebegravningarna upphört och gravvårdarna på kyrkogårdens inre är till största delen ersatta. Detta innebär att kyrkogårdens inre präglas helt av de yngre vårdarna medan det i utkanten står kvar en del äldre blandat med yngre. Jämfört med gravkartan har en del förändringar skett. Ett stort antal av trädkransens lindar har tagits ned, sannolikt av åldersskäl. I väst och nordväst står tre stycken kvar medan fyra har försvunnit och delvis ersatts med pinjetallar vid tornet. I öster är alla borttagna och ersatta med nyplanterade träd och i söder står fem av nio träd kvar. Den häck som på gravkartan har markerats längs med västra muren är borttagen och istället har syrenhäckar tillkommit dels i nordöst och sydöst. De häckar som stått utmed kyrkans södra och östra väggar är likaså borttagna. Inne på kyrkogården har alla med plattor lagda gångar inne i kvarteren försvunnit medan grusgångarna finns kvar. I likhet med de flesta andra kyrkogårdarna i Rystads pastorat tillkom en minneslund i början av 1990-talet. Denna är placerad öster om koret. |
