Stäng fönster Eskilstuna kn, STORA SUNDBY 17:1 STORA SUNDBY SLOTT
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Stora Sundby slott reser sina mäktiga grå murar, krönta av torn och tureller, på en udde i Hjälmaren. Egendomen nämns första gången 1329 och 1364 omtalas en befäst gård, Sundaby. Rester av denna befästning finns ännu kvar på den s k Borgklippan ett stycke från det nuvarande slottet. Detta påbörjades av riksmarsken Lars Siggesson Sparre under 1540-talet - möjligen ingår äldre murrester - och fortsattes av hans son riksrådet Erik Sparre, som avrättades i Linköping 1600. Efter en förfallsperiod iståndsattes slottet under 1660- och 70-talen, då bland annat den ståtliga riddarsalen inreddes. Slottet hade tre hörntorn; ett fjärde tillkom omkring 1720. Sitt nuvarande utseende påminnande om en normandisk riddarborg fick slottet vid en genomgripande omdaning under 1830- och 40-talen, då det ägdes av greve Carl de Geer till Leufsta. Ritningarna hade upprättats av den skotske arkitekten P F Robinson och arbetet leddes av byggmästaren Abraham Nyström. I det yttre är nyromantiken konsekvent genomförd med en rad synnerligen skickligt utförda detaljer och kvalitativt högstående materialbehandling, medan interiören präglats av Nyströms klassicism. Vidare har ett antal sällsynt praktfulla och tidstypiska interiörer tillkommit under 1860- och 70-talen. Slottet omgärdas av en lustträdgård och engelsk park, välhållen och på sina ställen avgränsad av trädgårdsmurar. Till anläggningen hör också ett antal byggnader, såsom orangeri, stall, förvaltarbostad m m tillkomna samtidigt med slottets stora ombyggnad och med en enhetlig klassicistisk utformning. Stora Sundby saknar motstycke i Norden och torde ha få jämförelseobjekt i norra Europa över huvudtaget. Tillsammans med parken och de klassicistiska byggnaderna i närheten bildar anläggningen en ensemble av utomordentligt kulturhistoriskt värde. KÄLLA: Byggnadsminnen 1978-1988 - Förteckning över nya byggnadsminnen 1 juli 1978-31 december 1988 enligt lagen den 9 december 1960, nr 690. Riksantikvarieämbetet (RAÄ), (Uppsala: A & W), 1989. ISBN: 91-7192-752-2Ur Byggnadsminnen 1978-1988 |
