Stäng fönster Falköping kn, RANTEN 1:12 FALKÖPINGS JÄRNVÄGSSTATION
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Falköping blev redan på 1860-talet en betydelsefull järnvägspunkt för västra och södra stambanan. SJ:s chefsarkitekt A W Edelsvärd ritade det första stationshuset för Falköping-Ranten och han utarbetade också en ideal stadsplan utgående från järnvägen och stationshuset placering som dock inte förverkligades. Den västra stambanan var färdigställd till Falköping till 1858 och fyra år senare anslöts den södra stambanan från Malmö. Därefter tillkom den smalspåriga järnvägen Falköping-Uddagården för godstransporter 1887 och Västra centralbanan mellan Falköping-Landeryd 1906. År 1876 hade även Falköpings stad byggt ett stationshus - senare benämnt Falköpings södra. Ökade trafikmängder under 1900-talets första decennier medförde utbyggnad av spårområdet i staden och behov av ett nytt stationshus. Åren 1934-35 uppfördes det nya stationshuset efter ritningar av SJ:s nytillträdde chefsarkitekt Birger Jonson. Falköping blev den första stationen i landet som utfördes i rent funktionalistisk stil. Stationshuset byggdes huvudsakligen av armerad betong och exteriören karaktäriseras av den asymmetriska, ljust putsade långsträckta fasaden, fönsterplaceringen i grupper om tre, det flacka taket samt en markerad entré och vestibul. Uppdelningen av väntsalarna i olika klasser var nu också borta, istället byggdes en stor luftig genomgående vestibul med glasparti och dörrar av järn mot banan, samt en separat mindre väntsal för icke rökare. Väggarna i vestibulen kläddes till dörrhöjd med grågrön finslipad kalksten. Grå kalksten användes som golvmaterial. I den mindre väntsalen kläddes väggarna från golv till tak med ekfanerat lamellträ och buffén fick svart och rött kakel på väggarna. En huskropp med samma utförande för posthantering är sammanbyggt med stationshuset. Till stationen hör även det f.d. ställverkshuset som är uppfört i samma stil. Marken framför stationshusets entrésida är belagd med gatsten. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2003-12-16, Dnr 432-21134-2203 |
