Stäng fönster Karlsborg kn, VANÄS 1:9 VANÄS FYR
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Den första fyren uppfördes på den norra delen av Paviljongudden och var byggd på land. Fyrtornet utgjordes av en kvadratisk sockel med ett torn som smalnade av i toppen och kröntes av en lanternin. Tälttaket var sannolikt plåttäckt med en knopp i toppen. Fyrtornet var panelat med en lockpanel med en kraftig gördelgesims mellan den kvadratiska sockeln och det konformade tornet. Det är oklart hur fyrens inre såg ut men på äldre foton syns en lucka i panelen och troligen fanns det en stege eller trappa invändigt. Fyrapparaten bestod troligen av en parabolisk spegelapparat med oljelampa för rovolja och visade fast sken. Det finns inga spår på platsen idag men utmed vandringsstigen finns en skylt som markerar läget. Syftet med fyren var att betjäna sjöfarten som transporterade mellan Göta kanals utlopp i Vättern vid Motala och Karlsborg, men även att betjäna malmtransporterna mellan Zinkgruvan i norra Vättern och Göteborg med fyrljus. Ångbåtstrafiken möjliggjorde transporter även nattetid och eftersom sjöfarten från söder ökade insåg man ganska snart att fyren var felplacerad och egentligen bara syntes från nord och nordost. Det togs beslut om att låta ersätta fyren med ett nytt fyrtorn vid nuvarande plats, där fyrljuset var synligt i alla riktningar. Nuvarande fyr stod klar 1892 och uppfördes även den i trä med liknande form som sin föregångare. Den nya fyren är 11,6 meter hög och fick en åttakantig, helt konisk form och placerades på ett grund som sannolikt fylldes ut till en konstgjord ö. Landgången lär enligt uppgifter tillkommit 1911. Fyren är uppförd med en stolpkonstruktion av timmer, liggande spontat virke och klädd med stående panel utvändigt och liggande panel invändigt. Fyrens inre utgörs nästan i sin helhet av trätrappan som leder upp till lanterninen. Lanterninen består av stål och glas med kopparklätt tak. Det finns inga uppgifter om vem som ursprungligen byggde fyren, men 1901 finns det dokumentation som visar att den övertogs av Kungliga Lotsstyrelsen. Det finns inte heller några originalritningar återfunna. Modellen på fyrtornet är samma som förekommer på flera platser i framför allt Vänern och Vättern - en modell som utvecklades under 1850-talet och som blev föregångare till de s k Heidenstamare i gjutjärn som kom under senare delen av 1800-talet. I fyren installerades 1892 en dioptrisk trumlins av 6:e ordningen. Linsapparaten hade 3 fack à 90° samt 1 öppet fack à 90°. I apparaten satt Lyths fotogenlampa och Lindbergs rotator. Ljusstyrkan var på 40 hefnerljus. Detta innebar att linsen hade en diameter på 300 mm och att fyrljuset drevs av en fotogenlampa. För att åstadkomma ett blinkande ljus monterades en rotator som av värmen från fotogenlampan drev runt skärmar som i en viss takt skärmade av ljuset, vilket gjorde att det upplevdes som blinkande. Fyren eldades med fotogen fram till år 1921 då den byggdes om för acetylengas (acetylenklipp). Lyths fotogenlampa och rotatorn byttes ut mot AGA-ljus (15 liter) med klippapparat (KMEA-130) och solventil. AGA-ljuset uppfanns av Gustaf Dalén och fick stor genomslagskraft inom fyrväsendet. Fyren visade blixtsken med tre korta, tätt på varandra följande blänkar var 9e sekund. Förändringen innebar att ljusstyrkan i fyren ökade med 200 hefnerljus för det vita ljuset och 25 hefnerljus för det gröna. Fyren försågs också med en solventil, även det en uppfinning av Dalén. Solventilen satt monterad på taket och var en ljuskänslig gasventil som automatiskt reglerade tändning och släckning, vilket på så sätt minskade gasförbrukningen. I samband med bytet så ersattes också det öppna facket i lanterninen med en skärmplåt med glas för oförstärkt ljus och en liten kopparhuv monterades på toppen av linsen för att pilotlågan (liten gaslåga som alltid brann) inte skulle blåsas ut. Innan denna monterades fanns det en högre huv som satt över linsen för att fotogenlågan inte skulle blåsas ut. AGA-klippen monterades ned 1977 och fyren elektrifierades. Linsapparaten av 6e ordningen finns kvar i lanterninen men själva ljuskällan är idag utbytt mot en glödlampa (2x40W/10,3 volt) med elklipp och fotocell. Linsapparaten med kopparhuv finns kvar än idag, om än med modern glödlampa. Fyren karaktäriseras som en ledfyr och fyrkaraktären är idag Fl(3) WRG 9s, vilket innebär att fyren visar blixtsken(Fl) med tre blänk var nionde sekund och att fyrljuset visas i vita, röda och gröna sektorer (WRG). Fyrens lysvidd är 9,8 nautiska mil. Vanäs var obemannad och därmed fanns det ingen anställd personal som bodde på fyrplatsen, vilket innebär att det inte heller funnits några byggnader vid fyrplatsen. Istället sköttes fyren ursprungligen av brovakten som ansvarade för den bro som gick över Göta kanal vid Rödesund och efter det av olika tillsynligsmän. Fyrens utsatta läge har inneburit ett återkommande underhåll och säkerligen många renoveringstillfällen under fyrens nästan hundratrettioåriga historia. Få av dessa åtgärder är dock dokumenterade i detalj. Fyren är mycket välbevarad varför det är troligt att ett regelbundet underhåll medfört att få delar på byggnaden bytts ut. Utifrån äldre foton, från tidigt 1900-tal, ser man att taket ovan entrén sett annorlunda ut jämfört med idag. Det ursprungliga skärmtaket var utformat som ett sadeltak medan foto från 1935 visar nuvarande form, dvs ett plåtklätt pulpettak. Det spröjsade överljusfönstret är troligen original, men dock plåttäckt. I övrigt är fyren mycket välbevarad sedan den uppfördes. |
