Stäng fönster Kungälv kn, KASTELLEGÅRDEN 1:1 KASTELLEGÅRDEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kastellegården har sitt ursprung i kungsgården Kungahälla som förmodas ha legat i Storängens dalgång intill den då ännu farbara Kyrkebäcken. Det finns belägg för att norska regenter satt i Kungahälla från andra hälften av 900-talet, men Kungahälla nämns redan i de fornnordiska sagorna från 650. Under tidig medeltid anlades många städer i kungsgårdarnas närmsta hamnläge för att säkra kontrollen över landskapet. Omkring år 1080 anlades staden Kungahälla vid Nordre Älvs strand, på platsen för dagens Kastellegård. Vattnet utgjorde under mycket lång tid den huvudsakliga kommunikationsleden. Staden blev tidigt en centralpunkt för den nordiska makteliten. Placeringen utmed älven i gränslandet mellan Norge, Sverige och Danmark med tydliga kopplingar till andra länder väster- och söderut innebar att platsen tidigt fick en särställning. På 1200-talet anlades Mäklaborg på Ragnhildsholmen på andra sidan älven med god överblick över Nordre älv och staden Kungahälla. Efter att denna borg intagits av den svenske kungens bror, uppförde norske kung Håkon istället Bohus fästning och så småningom förflyttades maktcentret norrut utmed älven. Gränstrakten var ofta utsatt för anfall och staden Kungahälla brändes helt eller delvis ner vid flera tillfällen. Efter en brand 1612 beordrade slutligen den norsk-danske kungen att flytta hela staden till Bohus fästning och staden Kungälv anlades. Kungsladugården Kungahälla fungerade som adelsförläning sedan minst 1529. Efter stadsflytten slogs gården Kungahälla samman med Bohus kungsladugård och de båda gårdarna flyttades till platsen för den äldre stadsbebyggelsen. Den sammanslagna kungsgården fick namnet Kastellegården efter det träkastell som funnits på platsen. Kastellegården löd under Bohus fästning under den återstående norsk-danska tiden och även en tid efter det att Bohuslän blev svenskt efter freden i Roskilde 1658. Efter 1693 drogs Kastellegården in av kungen för att ingå i Indelningsverket. Genom Indelningsverket tilldelades befälhavare inom militären ett boställe samt avkastningen från detsamma som lön. Innehavare på gårdar inom Indelningsverket svarade för löpande underhåll och att lämna över gården i gott skick vid byte av innehavare. Regementena ansvarade för själva förvaltningen och den löpande tillsynen av boställena. Under de följande århundradena utvecklades gårdens jordbruk. Gårdstomtens disposition har vart i stora delar likadan genom åren. Ett stort antal torp och gårdar låg också inom ägorna. Dessa berättar tillsammans med gårdens ekonomibyggnader om jordbrukets utveckling, från självhushållning till stordrift. Kastellegården var löneboställe under Bohus regemente fram till 1890, då den förste private arrendatorn tillsattes. De många syneprotokoll som skrevs under 1700-talet ger en god bild av gårdens byggnadsbestånd. Markerna är dock mer bristfälligt beskrivna. Kastellegården bytte innehavare 13 gånger under 1700-talet, en direkt verkan av att regementets överstar ofta byttes ut. I allmänhet gjordes syner med vissa årsintervall, men de hölls även i samband med skifte av innehavare eller när endera parten, ägaren eller innehavaren så krävde. Kastellegården omfattade tidigare stora ägor med ett stort antal underliggande gårdar och torp. Bönderna arbetade på gården sedan medeltiden inom systemet för frälsebönder. Förutom dessa fanns även torpare, som till skillnad från frälsebönderna var självägande till mindre fastigheter och betalade in en reducerad skatt i natura, genom dagsverken eller i rena pengar. Under 1800-talet utvecklades jordbruket på Kastellegården väsentligt. I synnerhet sista hälften av 1800- talet utgjorde en expansiv era i kontrast till tidigare bristfälligt underhåll. År 1847 tillträdde löjtnant Johan Olof Kihlman, som ansågs vara en av Bohusläns främsta jordbrukare vid tiden. En expansiv period i gårdens historia inleddes därmed. Kihlman genomförde flera renoveringar av gårdens byggnader. Han uppförde även dagens huvudbyggnad i början av 1860-talet. I mitten av 1800-talet omfattade gården ett stort antal ekonomibyggnader och uthus. År 1848 fanns på gården bränneri, redskapshus, potatiskällare, en lagerkällare för brännvin, orangeri, maltbod, kålbod, torvbod och ett tröskverk. Ett större svinhus av sten vid älven nära bränneriet fanns också liksom byggnader för trädgårdsarbetet. Det stora magasinet vid älvstranden med tillhörande pannbyggnad tillkom år 1860. Den stora gårdsplanen vid huvudbyggnaden och flyglarna hade i princip samma utsträckning som 1750. Under 1800-talet uppfördes flera nya torp inom ägorna. År 1827 hörde 34 torp och några hemmansdelar till Kastellegården. Torparna utförde tillsammans 9 900 dagsverken på gården. År 1883 fanns 38 torp under gården. Kastellegårdens ägor omfattade förutom de många torpen även de två större gårdarna Storängen och Björkås. Mellan 1912 och 1918 avsöndrades och friköptes hela 72 tomter från kronomarken med stöd av en föregångare till Ensittarlagen. Försäljningen av kronomark var den första i sitt slag i landet. Det närliggande Ytterby förtätades successivt under 1900-talet med centrumbildning och affärer, efter att Bohusbanan invigts 1907. Banan drogs rakt genom Kastellegårdens ägor och tidigare sammanhållna marker splittrades. Under denna tid minskade Kastellegårdens ägor succesivt till endast en tredjedel av 1750 års marker och den forna Storängen, som utgjort marker till kungsgården så långt tillbaka som gården kan spåras, hade succesivt bebyggts. Själva platsen för den tidigaste kungsgården är därmed idag avstyckad från de statliga ägorna. När torparna under Kastellegården minskade i antal behövdes ett tillskott av arbetskraft till jordbruket på gården. Under 1919 och 1920 uppfördes därför fyra statarbostäder på gården, vid Berget norr om gården och vid Skansen i väster. Egnahemsnämnden gjorde vid flera tillfällen under början av 1900-talet propåer till Domänstyrelsen och innehavare av kronogods att avskilja mark för egnahemsändamål. År 1932 utredde en nämnd dessa möjligheter på Kastellegården. Nämnden sammanfattade sitt arbete med att ”Kastellegården är utan jämförelse Bohusläns ur jordbrukssynpunkt värdefullaste kronoegendom och ett mycket högt betyg kan givas om det sätt varpå egendomen hålles uppe i rationell skötsel och modern jordbrukskultur”. Med några få undantag avstyrkte nämnden förslag på avstyckningar och noterade att ”egendomen bör upplåtas i sin helhet med ett arrende”. År 1935 upptogs Kastellegården som byggnadsminnesmärke (numera statligt byggnadsminne). Gårdens samtliga byggnader samt ruinerna Kungahälla kastell och Kastelleklostret vid Klosterkullen och hela Ragnhildstomten med där befintliga ruiner ingick i beslutet. I mitten av 1900-talet bebyggdes delar av utmarken i sluttningen mot Storängen. Idag är 96 tomter bebyggda i den delen. Även andra sida av Storängens dalgång bebyggdes succesivt genom Ytterbys expansion i slutet av 1900-talet. År 1974 bildades naturreservatet Göta- och Nordreälvs dalgångar. Större delen av Kastellegårdens fastighet ingår i reservatet, endast Storängen ligger utanför. Statens fastighetsverk övertog förvaltningen från Domänverket 1993. Fram till 1900 senare del var den enskilda utmarken öppen och betades, därefter skedde skogsplantering. Efter byte av arrendator 2015 började man åter med bete inom utmarken. Även strandängarna har numera tagits upp för bete. |
