Stäng fönster Olofström kn, GRÄNUM 4:73 GRÄNUMS BRÄNNERI
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Brännvinsbränningen har av hävd haft en mycket stor omfattning i Blekinge. Husbehovsbränningslängden för 1797 visar att praktiskt taget samtliga bönder brände. Från 1790-talet kom potatisen som råvara allt mer till användning, vilket med tiden medförde att bränningen i ökad omfattning fick karaktären av jordbruksindustri. Redan under 1800-talet utgjorde brännvin en viktig exportvara för länet och bränningen hade därmed kommit att bli böndernas främsta inkomstkällor. Bränningen var mest omfattande i västra delen av landskapet, där potatisodlingen fått stark fart. Av 13 nittiokannorspannor år 1826 fanns 12 i västra fögderiet. Det var också här som tillverkningen efter hand utvecklades till industri. År 1829 fanns i länet 2585 brännerier. Den övervägande delen av dessa var små. Till följd av förbudet mot husbehovsbränning år 1855 skedde en drastisk minskning av antalet brännerier. År 1861 fanns totalt 70 brännerier. År 1971 stängdes brännerierna i Skarup, Gränum och Ysane för gott. Dessa var de sista brännerier som var i drift. Vid Gränums bränneri har man framställt brännvin sedan 1700-talet. Brännerirörelsen i den nuvarande byggnaden startades 1897 då flera bönder i bygden gick samman och bildade ett andelsbränneri. Verksamheten upphörde 1971. Byggnaden är uppförd på 1890-talet av tegel på en grund av gråsten. Sadeltaket var ursprungligen täckt med papp. Även mellanväggar i byggnaden är byggda i tegel, liksom den höga skorstenen. Exteriören är i stora drag oförändrad sedan byggnadstiden. Även interiören är i allt väsentligt oförändrad och den tekniska utrustningen finns bevarad. Gränums bränneri hör till ett av de få tidigare brännerier i landet där den maskinella utrustningen finns bevarad. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Blekinge län, 1993-04-29, Dnr 221-280-89 |
