Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Karlskrona kn, KARLSKRONA 2:24 FYREN GODNATT

 Anlaggning - Historik

Historik
Örlogsstaden Karlskrona grundades 1680 i en tid då Sverige var en stormakt i Europa med besittningar runt hela Östersjön. Karlskrona hade ett strategiskt läge i strävan att försvara riket och på kort tid byggdes en sammanhängande helhet med befästningar, hamnar och skeppsvarv och en civil stad.

En serie av befästningar byggdes från slutet av 1600-talet och framåt, dels på Trossö och anslutande öar och dels i havet. I enlighet med fortifikationsingenjören Erik Dahlbergs befästningsplan inleddes genast arbetet med att befästa inloppet till Karlskrona med uppförandet av Drottningskärs kastell och Kungsholms fort som bildade det yttre skyddet av inloppet. Närmare örlogsbasen och varvet byggdes de inre befästningarna på Koholmen, Ljungskär och Mjölnareholmen. Mellan dessa inre och yttre befästningar uppfördes vid mitten av 1800-talet de båda fästningstornen Godnatt och Kurrholmen.

De tillkom efter en serie utredningar av Karlskronas fasta försvar under 1850-talet. Man befarade att de ångdrivna fartyg som börjat användas utgjorde ett större hot som de yttre befästningarna vid Drottningskär och Kungsholmen inte kunde stå emot. En inre förvarslinje om sex kärntorn planerades av fortifikationsbefälhavaren Adolf Lindman. När tornen planerades hade inte artilleritekniken utvecklats nämnvärt sedan Dahlbergs tid, varför tornen i princip fick samma utförande som 200 år tidigare. De utformades som massiva rundtorn med tjocka murar av gråsten i vilka kanonkasematter inbyggdes.

Arbetena på Godnatt inleddes 1858, då bland annat prins Oscar lade ner den sista bottenstenen på grunden. Arbetena var förenade med en hel del svårigheter, då tornet upptog hela ytan på skäret. Materialupplag och kalkugn måste därför anläggas på ett intilliggande skär. Manskapet inkvarterades på ett fartyg som förankrades i närheten. År 1860 var murarna i stort sett uppförda och tornet försågs med ett järnplåtklätt fredstak.

När tornet stod färdigt 1862 var det redan omodernt och det bestyckades därför endast under en begränsad tid. Den snabba utvecklingen av artilleriet vid denna tid, bland annat med framtagandet av räfflade eldrör, gjorde att befästningstorn med den här typen av murverk inte kunde stå emot de nyutvecklade kanonerna. Befästningsplanen, som omfattade flera liknande torn, fullföljdes därför inte i detta avseende. Istället satsade man på utbyggnad av befästningen på Kungsholmen. Fästningstornen Godnatt och Kurrholmen blev därigenom de sista anläggningarna i Sverige som uppfördes som ett medeltida kärntorn. En vanligt förekommande fortifikationstyp hade därmed slutligt gått i graven.

År 1870 avskrevs de båda fästningstornen ur krigsorganisationen. På Godnatt inrättades istället 1879 en klippfyr. En träbyggnad med lanternin placerades på taket och tornet fick därigenom en lång användning som bemannad inseglingsfyr. Bostäder för fyrpersonalen med familjer inrättades i batterivåningarna. Vissa av embrassyrerna användes som signalöppningar.

År 1960 togs fredstaket bort och 1977 sattes en ny fyr upp på taket. Tornet används fortfarande som fyr. Sedan Statens fastighetsverk övertagit förvaltningen 1993 försågs tornet några år senare med ett nytt fredstak, en rekonstruktion efter äldre ritningar från krigsarkivet. Tornet restaurerades ut- och invändigt 1996 och används idag för sporadisk visningsverksamhet och sommartid även konstutställningar. I samband med dessa arbeten uppfördes en ny brygga och nya räcken sattes upp på stenbryggan.

Förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 2005