Stäng fönster Gotland kn, BUNGE BUNGENÄS 1:5 M.FL. FÅRÖSUNDS FÄSTNING
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| De tre batterierna uppfördes 1885–1886, men bakgrunden till Fårösunds fästning började under Krimkriget trettio år tidigare. Konflikten utkämpades 1853–1856 mellan Ryssland å ena sidan och en allians av bland annat Storbritannien, Frankrike och nuvarande Turkiet å den andra. Östersjön blev en av krigets strategiska platser när västmakterna försökte hindra den ryska handeln och även gjorde militära insatser mot ryska mål utmed finska kusten. Sverige förklarade sig neutralt i konflikten och utsåg Slite som krigshamn för svenska fartyg. Befästningsarbeten påbörjades på ön Enholmen, strax utanför Slite för att försvara inloppet till hamnen. Fårösund saknade däremot vid den här tiden större försvarsanordningar, och trots neutralitetsförklaringen gjorde Sverige inte nämnvärt motstånd när Storbritannien och Frankrike ville använda platsen som replipunkt och flottbas. Ryssland protesterade förgäves och Fårösund blev under krigsåren en stundtals livlig hamn med ett stort antal krigs- och handelsfartyg från den allierade sidan. En ny konflikt mellan Ryssland och England hotade 1885 att leda till ett krigsutbrott, och den här gången kom starka påtryckningar från Ryssland och Tyskland att Sverige måste kunna garantera sin neutrala hållning i händelse av ett krig. Krav restes också på att Fårösund skulle befästas. Den svenska flottan beslutade då att anlägga tre kanonbatterier vid Fårösund och två mineringar i sundet mellan Gotland och Fårö. Bygget påbörjades 1885 och året efter försågs anläggningarna med utrustning, men kompletteringar pågick i flera år. I maj 1886 upphörde dock den rysk-engelska konflikten och ”Flottans batterier och minpositioner i Fårösund” gick in i fredsläge utan permanent bemanning. Norra, Mellersta och Södra batteriet uppfördes på likartat sätt med grästäckta grusvallar och kanonplatser mot sjösidan. Bakåt mot landsidan saknades vallar, men varje anläggning omgavs av ett stängsel. I vallarna inrymdes skyddsrum och utrymmen för ammunition och annan materiel. Förrådsutrymmenas ytterväggar murades av kalksten. Förläggningar för manskapet saknades, och vid övningar och i händelse av krig anlades tältplatser i närheten. Södra och Norra batteriet utrustades med sex kanonplatser vardera och det mellersta med sju. Materielen var i huvudsak begagnad och svårhanterlig och blev snabbt föråldrad. Vid sekelskiftet 1900 förstärktes och moderniserades Norra och Mellersta batteriet. De gamla kanonerna byttes ut mot mer flexibla och lättmanövrerade kulsprutor och snabbskjutande kanoner. Ett nytt system av oregelbundna vallar bildade två öppna gårdar och tillät alternativa platser för kanonerna samt skyddade förbindelser till uppställningsplatserna. Batterierna försågs även med ångdrivna strålkastare. Vallarna byggdes mot sjösidan av kalkstensflis som hämtades runt om anläggningarna och täcktes med grästorv. I gravarna som bildades efter stentäkten rullades flera varv taggtråd ut som stormhinder mot anfallande trupper, sannolikt en av de första gångerna taggtråd användes i Sverige. Ingången genom taggtrådshindret skyddades dels av grindar, dels av vagnar med taggtråd som vid behov kunde rullas ut på en kort räls. Mot landsidan byggdes olika funktionsrum i vallarna – som rum för logement, officerare, ammunition – med yttersidor murade av kalksten och inre valv gjutna av betong. Det södra batteriet förändrades inte vid den här tiden. År 1902 tog det nybildade kustartilleriet över fästningen i Fårösund som nu benämndes Fårösunds kustposition. Under kommande årtionden användes Fårösunds fästning för övningar. Under första världskriget gjordes fästningen redo att tas i bruk, bland annat genom att Norra och Södra batteriet kompletterades med kulsprutor och kanoner. När kriget var över lades fästningen officiellt ner år 1919 och all materiel togs bort. Under andra världskriget förekom åter viss militär aktivitet vid fästningen. Mellersta batteriet planerades efter första världskrigets slut för civil verksamhet och anpassades för att kunna fungera som interneringsanstalt för personer som klassades som samhällsfarliga. Anstalten kom aldrig att tas i bruk. Batteriet började byggas om för hotell- och konferensverksamhet 2004 med målsättningen att de nya tilläggen skulle vara reversibla och underordnade den ursprungliga anläggningen. Vallarnas skyddsrum har omvandlats till hotellrum som förbinds av en nybyggd utanpåliggande korridor av glas och metall. De ursprungliga vallarna med sina taggtrådshinder omger fortfarande anläggningen. |
