Stäng fönster Helsingborg kn, HJÄLMSHULT 1:2 HJÄLMSHULTS KUNGSGÅRD
Anlaggning - Historik
Historik |
---|
Skåne är rikt på lämningar från förhistorisk tid, många boplatser från stenåldern återfinns i synnerhet utmed Skånes kuster. När människans främsta födokälla förändrade inriktning från fiske, jakt och insamling av växter till att börja odla och hålla boskap blev man också mer bofast. De tidiga jordbrukarna bosatte sig i ett variationsrikt landskap som innehöll flera olika typer av förutsättningar till försörjning. På Hjälmshult kungsgård har arkeologiska undersökningar visat fynd från en stenåldersboplats. Ändelsen i namnet Hjälmshult syftar till skog, jämför med tyskans holz – trä. Flertalet ortsnamn som slutar på hult är medeltida och avser i stor utsträckning nybyggen i skogsmarker. Den danska befolkningen växte stadigt från vikingatiden och in på 1300-talet. I de skånska skogstrakterna, som tillhörde Danmark, röjdes flertalet marker för att ge plats åt nya odlingar. Uppskattningsvis anlades kring 2000 byar i Skåne under den här tiden. Kyrkan i det närbelägna Allerum uppfördes under slutet av 1100-talet, sannolikt är Allerums by anlagd något tidigare. Hjälmshults by bestod av kungsgården samt ytterligare ett antal ensamgårdar. Gården omnämns i skrift första gången 1422, men sannolikt är gården äldre än så, uppskattningsvis samtida med Allerum. I början av 1100-talet fanns ännu ingen utvecklad maktorganisation i det danska kungariket. De medeltida kungsgårdarna, även kallade kongelev, fungerade som uppehälle för kungen och hans följe då de reste runt genom riket. Under 1200-talet bestod kronogodsen dels av kongelevet och dels av patrimoniet som utgjordes av kungens privata gods. Kongelevet fungerade som kronans försörjning innan införandet av fasta skatter till kronan. Det är inte fastlagt när Hjälmshult blev kongelev, men kungsgården tros vara från 1100-talet. Vid samma tid uppfördes en dansk riksborg i Helsingborg. Gissningsvis upprättades även Hjälmshults kungsgård då som en del av förvaltningssystemet. År 1313 ersattes delar i den danska riksborgen av tornborgen Kärnan uppe på landborgen i Helsingborg. Kärnan blev en mycket viktig administrativ knutpunkt i det danska riket, inte minst för att den tillsammans med Kronborg i Helsingör kunde reglera tullen för fartyg som färdades genom Öresund. Under Kärnan lades slottslänet Helsingborg. Vid sidan om de större slottslänen fanns mindre så kallade smålän. Hjälmshults kungsgård utgjorde huvudgård i det danska smålänet Hjälmshults län. Det är inte fastlagt när länet bildades eller under vilka villkor, men år 1536 nämns en Jörgen Jensen (Jenssen) som innehavare av Hielmsholtz Lehn. Flera länsreformer genomfördes under de kommande åren med syfte att få ökad makt över länen och deras inkomster. Kring år 1570 infogas Hjälmshults län, tillsammans med de övriga smålänen i Kullabygden, under det större länet Helsingborg. Hjälmshults kungsgård fortsatte en tid in på 1600-talet att vara ett eget förvaltningsområde under Helsingborgs län. Jordeböcker från tidigt 1600-tal redovisar att 11 hemman, 1 kvarn, Hielmsholt mölle och ett par mindre åkerstycken vid tiden lydde under Hilmshollte gods. År 1636 lydde 19 hela gårdar och 11 halva gårdar till Hjälmshults kungsgård. Åtgången på virke var mycket stor under 1500- och 1600-talet. Efterfrågan på bränsle, byggnadstimmer och virke till slöjdändamål gjorde att skogarna ofta utsattes för en hänsynslös uthuggning. På Hjälmshult även producerades stora mängder träkol. Träkolen framställdes i kolmilor där veden sakta pyrde under ett lager ris och däröver sand, jord eller torv. På Hjälmshults västra åkrar, i den tidigare omnämnda kohagen, har man påträffat kolbottnar, rester av kolmilor. I de blöta områdena kring Hjälmshult återfanns myrmalm. På Hjälmshults kungsgård ska det ha funnits ett järnbruk och man har funnit spår av myrmalm i bearbetad form. Förutom kolbottnar har även järnslagg påträffats i den gamla kohagen. Mitten av 1600-talet präglades av stridigheter mellan Danmark och Sverige. Efter freden i Roskilde år 1658 blev Skånelandskapen en del av Sverige och Hjälmshults kungsgård hamnade i den svenska kronans ägo. Skriftliga källor visar att Hjälmshult hade en ny arrendator redan 1658. Arrendet fortlöpte dock endast under några år. Under kriget hade många officerare bistått kronan med lån. När kriget var slut krävdes dessa tillbaka och kronan som led brist på likvida medel löste det istället med att lämna tidigare danska kronogods som säkerhet. På så vis erhöll överste Johan Benedikt Schönleben Hjälmshult med dess fjorton underlydande hemman år 1661. Schönleben ägde i hög grad regeringens och den svenska kungen Karl XI:s förtroende. Trots detta beslöt kronan år 1679 att dra tillbaka Hjälmshults kungsgård för att upplåta gården som löneboställe till majoren vid Norra Skånska Kavalleriregementet. Efter det skånska kriget mellan åren 1676 och 1679 inledde Karl XI arbetet med indelningsverket, ett administrativt system för hantering av statens in- och utgifter inom den svenska förvaltningen. Befälhavare inom militären tilldelades ett boställe samt avkastningen från detsamma som lön. Under de följande 200 åren huserade en lång rad indelningshavare på Hjälmshult. I november 1709 gjorde danskarna ett sista försök att återta Skåne. Under de stridigheter som följde lämnades nerbrända gårdar och byar i ett härjat landskap. Driften av Hjälmshults kungsgård stod lamslagen och gården var tidvis obebodd. Slutligen vann svenskarna striden genom slaget i Helsingborg 1710 under ledning av fältmarskalk Magnus Stenbock (d.ä.). Såväl byggnader som mark var i mycket dåligt skick när major och greve Fredrik Magnus Stenbock (d.y.) tillträdde på Hjälmshults kungsgård år 1734. Huvudbyggnaden var så förfallen att Stenbock såg sig tvingad att uppföra ett provisoriskt boningshus i väntan på att beslut skulle fattas avseende gårdens framtid. Under 1741 lär taket på den gamla huvudbyggnaden ha blåst av, ungefär samtidigt ska det provisoriska boningshuset ha brunnit ner. Först därefter beslöts att en ny manbyggnad skulle uppföras på platsen för den gamla bostadslängan. Då man vid tiden led brist på virke uppfördes ett grundmurat stenhus i två våningar efter Johan Eberhard Carlbergs typritning till ”Ryttmästare och Capiteins Caracters Byggning”. Huset stod klart 1743 och är det hus som återfinns idag. Under greve Fredrik Magnus Stenbocks tid på Hjälmshult uppfördes även den så kallade Stenbockens hus. Sägnen säger att huset fungerade som högkvarter för fadern, fältmarskalk Magnus Stenbock, under belägringen av Helsingborg 1710. Det berättas om ett förhöjt tak i ett av rummen för att den reslige Magnus Stenbock skulle kunna gå upprätt. Man kan dock följa Stenbocks (d.ä.) förehavande under krigshändelserna tämligen noggrant, och där finns inget som medger en längre tids vistelse på Hjälmshult. Magnus Stenbock var heller inte speciellt reslig. Senare efterforskningar pekar istället på att Stenbocksstugan med stor sannolikhet uppfördes efter 1710 av sonen greve Fredrik Magnus Stenbock, vilket även stödjs av kartorna från 1718 där huset ännu inte finns med. En karta från 1744 beskriver gårdsmiljön. Såväl huvudbyggnaden som Stenbocksstugan stod då klara. Dessutom hade en ny ladugårdsbyggnad uppförts i öst och åtminstone en av de befintliga ladugårdarna byggts om. Den äldre gården som syns på kartorna från 1718 var disponerad kring två gårdar. De nya byggnaderna bildade istället ett enda stort gårdsrum. Även omgivningarna har likheter med idag. De öppna vångarna namnges som Norrevång, Södrevång och Östrevång. De bägge dammarna utmed vägen benämns som fiskdammar och hade enligt beskrivningar utplanterad fisk ”till boställets förmån” men användes även som vattningsställen för den lösgående boskapen. Den tredje dammen, den enda som idag tydligt återstår, omnämns som kvarndamm. Till Hjälmshult hörde en så kallad strandmal, en klapperstenstrand eller strand med grovt grus, med ovanförliggande ängar mellan Vikens fiskeläge och Grå läge. Stranden innebar tillgång till fiske och utgjorde ett viktigt vinterbete för djuren. Det är inte helt säkert hur länge fiskeläget ska ha funnits under Hjälmshult, men den näraliggande strandmalen hörde fortfarande till gården under 1960-talet. Idag utgör området naturreservat. I slutet av 1700-talet var gården åter i ett mycket dåligt skick med flera förfallna byggnader och eftersatta ängs- och åkermarker. År 1799 tilldelades major Joachim Stael von Holstein Hjälmshults gård. Holstein hade en bakgrund som företagare och industriman, och såg mycket rationellt på driften av gården. Under hans korta tid på Hjälmshult genomfördes flera moderniseringar och upprustningar. Bland annat reparerades flera byggnader och nya torp anlades. Under indelningshavare A. Isaac Ståles tid på Hjälmshult mellan 1849 och 1869, moderniserades gården ytterligare, och flera nya byggnader tillkom på Hjälmshult. År 1855 uppfördes den västra flygeln, även kallad Brygghuset, på platsen för den äldre flygelbyggnaden. 1862 byggdes den västra flygeln till med den mejeribyggnad vi idag finner på platsen. Mejeriet på Hjälmshult drevs fram till slutet av 1800-talet och producerade stora kvantiteter mjölk för ost- och smörtillverkning. 1864 uppfördes nya ladugårdsbyggnader och gårdsformationen fick sin nuvarande form. De gamla ladugårdslängorna som låg strax nedanför kvarndammen revs sannolikt och istället uppfördes två nya parallellt liggande byggnader väster och något norr om kvarndammen. Därmed försköts gårdsrummet och splittrades i två skilda rum. Ett som inkluderade huvudbyggnaden med dess flyglar, och ett som omgärdades av ladugårdsbyggnaderna. Dessutom fanns vid den här tiden flera byggnader ovanför Mejeriet som bildade ytterligare rum. Även huvudbyggnaden genomgick en omfattande översyn. Möjligen var det vid samma tid som huvudbyggnaden försågs med en veranda. Äldre bilder visar en med snickarglädje utsirad farstu framför entrén och två mindre sidofönster. Vid den här tiden försågs även huvudbyggnaden med en tillbyggnad på samma plats som vi idag finner köksbyggnaden. 1887 är denna tillbyggnad markerad på en karta. Under 1800-talet fasades indelningsverket succesivt ut och det blev allt vanligare att kungsgårdar drogs in till staten för att istället arrenderades ut till privata intressenter. Detta gällde även de gårdar som upplåtits som militära bostället i likhet med Hjälmshult. År 1869 togs arrendet på Hjälmshults kungsgård över av Johannes Jönsson, en lantbrukare från bygden. Jönsson var en mycket trädgårdsintresserad man. Under hans tid på gården anlades parken framför huvudbyggnaden i romantisk stil med dungar av träd på böljande gräsytor. Genom anläggandet av parken förändrades gårdens karaktär drastiskt. Den äldre och tidigare hårdgjorda gårdsplanen avgränsades visuellt av byggnadslängorna. Det monumentala uttrycket speglade anläggningens status som kungsgård och militärt boställe. Genom parkens tillblivelse fick platsen istället en nära naturkaraktär. Sannolikt anlade Johannes Jönsson även gårdsplanens planteringar, troligen som en del av den stora parken. Vid samma tid drogs även vägarna om. Genom parken löpte den representativa vägen upp till huvudbyggnaden och dess flyglar. För att nå gårdens ekonomibyggnader ledde en separat väg upp ovanför ladugårdarna och vidare ut på åkrarna. Jönsson genomförde även stora jordförbättringar av gårdens åkermark genom tillförsel av kalk. Under 1800-talet utvanns kalk ur märgel. Genom kalkning av åkrarna kunde man reglera jordens PH och därigenom förbättra växtförutsättningarna på platsen. Märgeln grävdes på åkrarna. På Hjälmshult finns ett flertal märgelgravar bevarade. De idag vattenfyllda märgelgravarna är trädbevuxna i kanterna och avtecknar sig som träddungar på den öppna åkermarken. På en karta från 1887 syns nya utdikningar på Hjälmshults marker. De öppna dikena är idag nedgrävda. Ägorna på Hjälmshult ter sig annars till stora delar som idag. På åkrarna syns de vattenfyllda märgelgravarna. Ekhagens avgränsning överensstämmer med dagens disponering. Flera gårdar med tillhörande marker låg då fortfarande under Hjälmshult. Skiftesreformerna under 1800-talet innebar att de flesta svenska byar splittrades när gårdar flyttade ut till de skiftade markerna. Hjälmshults ägor påverkades dock inte i lika hög grad. År 1867 genomfördes en första klyvning av gårdens marker och 1909 sker en slutlig delning av markerna. Gården styckas då upp i flera nya fastigheter, som bestod av flera tomter utmed landsvägen i byn samt Horsahagen och Myren. Idag omfattar gården förutom markerna kring huvudbyggnaden en liten tomt med hagmark på andra sidan landsvägen. Under 1800-talet uppfördes flera arbetarbostäder på gården. Utmed vägen fram mot gården tillkom först den rödmålade träbyggnad som idag återfinns på platsen. I anslutning till arbetarbostaden uppfördes ett uthus i trä, troligen kort efter att arbetarbostaden uppförts. Något senare, sannolikt kring sekelskiftet, uppfördes den putsade vita tegelbyggnaden intill. Byggnaden rymmer tre lägenheter och har en bevarad rumsindelning. Under 1900-talet moderniserades gården ytterligare. Införandet av konstgödsel, nya odlingsmetoder, grödor och jordbruksmaskiner som traktorn innebar ett ännu effektivare bruk av markerna. År 1905 uppfördes de logbyggnader som vi idag finner på platsen. Delar av de äldre ladugårdarna behölls, en bit av den östra längan infogades till den nya och hela den västra logen bevarades. Idag återstår endast de två längorna som uppfördes 1905. Kring 1960 genomfördes flera stora moderniseringar av Hjälmshults kungsgård. Vid huvudbyggnadens nordöstra gavel uppfördes den tillbyggnad som idag återfinns på platsen. Möjligen bevarades delar av den äldre tillbyggnaden vid uppförandet av den nya tillbyggnaden. Byggnaderna har liknande utsträckning. Vid samma tid byggdes en pool på gräsmattan söder om huvudbyggnaden. Poolen har under många år varit övertäckt, men har nu grävts fram för att åter sättas i skick. Under 1960-talet revs även den äldre västra flygeln och ersattes av en ny garagebyggnad på samma plats som sammanbyggdes med Mejeriet. Intill Mejeriet återfinns grunder till flera äldre byggnader. Husen finns med på ritningar fram till mitten av 1900-talet då de sannolikt revs. Utmed stenmuren i väst finns även rester av en trädgårdsplantering med buxbom, sannolikt tillhörande en av de idag rivna byggnaderna. Under 1960-talet etablerades också en så kallad lärkfröplantage som återfinns på delar av den gamla östrevång. Domänverket upplät marken för detta syfte. Hjälmshults kungsgård har i likhet med många andra anläggningar förändrats genom årens lopp. Stora delar av landskapet inom dagens ägogränser är dock bevarat. Landskapet känns igen när man studerar den första kända kartan från 1718. Infartsvägen, kvarndammens placering, gården läge med gårdsplanen och den nedanförliggande trädgården är liksom markanvändningsgränser och landskapstyper i princip helt bevarade. Delar av Hjälmshults kungsgård blev byggnadsminnesmärke (numera statligt byggnadsminne) 1935. Sedan 1993 förvaltas kungsgården av Statens fastighetsverk. Hela gården har grundligt rustats upp under åren 2016-2019. |