Stäng fönster Örebro kn, MUSEET 2 ÖREBRO LÄNS MUSEUM
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Örebro läns museum öppnade sina första lokaler i Örebro slott 1887, och hade ända fram till 1963 huvuddelen av sina samlingar inrymda på slottet. Redan under 1930-talet blev museets utrymmen otillräckliga, främst på grund av att man tvingades att avstå delar av sina lokaler för Länsstyrelsens behov. Efter att ha undersökt olika lösningar på lokalfrågan inriktades planerna på att få en nybyggnad tillstånd. 1939 fick arkitekten Nils Tesch och hans dåvarande kompanjon arkitekten Lars Magnus Giertz i uppdrag att utarbeta förslag till placering och utformning för en ny museibyggnad. 1941 presenterades ett förslag till nybyggnad som skulle placeras på en tomt vid Slottsparkens östra del, den ursprungliga Slottsträdgården. Byggnadsplanerna tvangs ligga nere under krigsåren, men 1944 aktualiserades museibygget och 1945 bildades en byggnadskommitté. 1946 påbörjade Nils Tesch och hans medarbetare projekteringen av den nya museibyggnaden. Lars Magnus Giertz hade då lämnat kontoret för att bli direktör för S.A.R:s centralkontor. Etapp 1 av den nya byggnaden stod klar för invigning den 21 januari 1950. Behovet av en komplett museibyggnad var dock fortfarande mycket stort. Byggnadskostnaderna hade stigit drastiskt sedan första etappen genomfördes, och olika insamlingskampanjer organiserades under 1950-talet för att kunna finansiera en fortsättning av museiprojektet. Under tiden utarbetades också ett flertal delförslag. Tack vare en större donation kunde man 1959 börja planera, inte bara för etapp 2, utan ett komplett länsmuseum. Den nya länsmuseibyggnaden invigdes av dåvarande konungen Gustaf VI Adolf den 7 september 1963. Museibyggnadsprojektet engagerade sin tids främsta företrädare för byggande och museiväsende, centralt och lokalt. Museet representerades av dåvarande museichefen och landsantikvarien Bertil Waldén. I 1945-års byggnadskommitté ingick bl.a. Erik Lundberg, chef för riksantikvarieämbetets byggnadsminnesavdelning och sedan 1946 professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Konsthögskolan, professor S.O. Asplund, entreprenör/konstruktör i Örebro och professor i brobyggnad vid Chalmers Tekniska Högskola, samt länsarkitekten Ebbe Borg. Sigurd Curman, riksantikvarie under åren 1923-46, medverkade som sakkunnig vid båda byggnadsetapperna. Under Curmans energiska ledning reformerades Sveriges kulturminnesvård och museiväsende. En bärande del i Curmans program var att skapa regionala museer med moderna och ändamålsenliga lokaler för en mer utåtriktad och publik verksamhet. Folkbildningstanken var den kulturpolitiskt bärande idén bakom den tidens museibyggande. Utställningarna skulle presenteras på ett pedagogiskt genomtänkt sätt, och museet skulle vara den naturliga platsen för föreläsningsverksamhet och allmän kunskapsspridning inom det kulturhistoriska fältet. Så är t.ex den föreläsningssal som finns i Örebro länsmuseum, en av komponenterna i Curmans program för den ideala museibyggnaden. Örebro läns museum är i många avseenden ett karakteristiskt exempel på sin tids medvetna museibyggande. Nils Tesch (1907-1974) inledde sin verksamhet som arkitekt under 1930-talet och nådde under 1940- och 1950-talen en position som en av landets ledande arkitekter. Hans verksamhet präglas av stor bredd och geografisk spridning och omfattar olika typer av bostäder, fabriker, kyrkobyggnader, skolor och restaureringar. Örebro läns museum blev dock hans enda museibyggnad. Under 1950-talet var hans kontor i Stockholm en attraktiv arbetsplats för dåtidens unga begåvade arkitekter och han samarbetade då bl.a. med Peter Celsing. Tesch verkade under den period då svensk arkitektur dominerades av inhemsk och internationell modernism. Hans arkitektur följer inte dessa tongivande strömningar, utan ansluter till en linje inom svensk arkitektur som söker förena traditionalism och klassicism med den rationella modernismens formspråk. Genom konstnärlig helhetssyn och genomarbetad material- och detaljutformning förmedlar han arvet från nationalromantikens ledande arkitekter som Ragnar Östberg och Carl Westman. För inredningen av Örebro läns museum lät han Carl Malmsten, dåtidens främste svenske möbelformgivare, rita specialtillverkade möbler för att skapa en helhetsmiljö av högsta konstnärliga och hantverksmässiga kvalité. Nils Tesch stora intresse för slutna rumsvolymer och rumslig ordning speglar förankringen i klassicismen. I fasadernas harmoniska samspel mellan murverkan och fönstrens väl avvägda proportioner och rytmiska placering, förenar han nationalromantikens känsla för materialet med klassicismens krav på överblickbarhet, harmoni och balans. Gunnar Asplund (1885-1940) var mellankrigstidens ledande arkitekt i Sverige. Asplunds arkitektur har med sin sällsynt harmoniska förening av klassicism och modernism blivit särskilt betydelsefull och har under slutet av 1900-talet väckt stor internationell uppmärksamhet. I den andan gestaltade han Skogskyrkogården i Stockholm, där byggnaderna och landskapet i förening bildar en av världens mest uppmärksammade arkitekturplatser. Nils Tesch är starkt inspirerad av Asplund, och efter dennes bortgång blir han den främste företrädaren för denna strömning inom svensk arkitektur. Nils Tesch tillhör sin tids mest framstående svenska arkitekter, och Örebro läns museum är ett karakteristiskt och välbevarad exempel på såväl hans arkitektur som en betydelsefull riktning inom svensk 1900-talsarkitektur. Museibyggnadens omsorgsfulla och återhållsamma gestaltning är också ett uttryck för arkitektens lyhörda tolkning och anpassning till platsens historiska dimension. Museibyggnaden i Slottsparken är därför en karaktärsbyggnad i Örebros kulturhistoriskt mest framträdande stadsmiljö där slottet är centralpunkten. KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Örebro län, 2004-05-05, Dnr 432-00949-2001. |
