Stäng fönster Borgholm kn, KÄLLA 2:1 KÄLLA GAMLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Redan då träkyrkan uppfördes på platsen bör en kyrkogård ha anlagts. Det enda vi vet om dess utseende är att den var mindre än den kyrkogård som finns idag. När stenkyrkan byggdes på 1100-1200-talen utgjordes kyrkogården av de västra delarna av dagens kyrkogård. Platsen bör ha varit omgärdad men hur vet vi inte. Nordost om kyrkan, inom gränserna för dagens kyrkogård finns grundrester efter en större byggnad och mindre uthus. Man tror att den större byggnaden har varit ett gilleshus. År 1634 besöktes Källa av Rhezelius. Hans avbildning visar en rektangulär kyrkogård med ytor för gravsättningar främst öster och söder om kyrkan. Platsen var omgärdad och ingångar i form av luckskjul fanns i väster och söder. Vid den här tiden stod en klockstapel i den sydöstra delen av kyrkogården. Den var konstruerad som en öppen klockbock. Vid slutet av 1500-talet hängde där en klocka som var tillverkad 1455 vilket tyder på att stapeln hade medeltida ursprung. En stor reparation av klockstapeln genomfördes 1662. En ny stapel byggdes 1701 av smeden Daniel i Gröndal, Köping sn, men denna revs 1890 och materialet såldes på auktion. Daniel i Gröndals klockstapel var försedd med en flöjel av en gammal kopparkittel med årtalet 1707. År 1660 inskaffades troligen den solvisare som tidigare stod på kyrkogården. Ekstolpen till visaren står idag i vapenhuset. Solvisaren fanns kvar på kyrkogården ännu 1857. Under 1600-talet var kyrkogårdens portar av trä. De byggdes om 1675-76. I öster, intill stigluckan, fanns också en klivstätta. Ytterligare en klivstätta fanns i omgärdningen norr om kyrkan. Av denna kan man ännu se spår i muren. Den södra stigluckan byggdes 1756 av murarmästare Skog. Man lät det befintliga luckhuset av trä stå kvar, utom taket, och murade stigluckans stolpar runt luckskjulets stolpar. Som byggnadsmaterial ska man bl a ha använt fragment från Borgholms slott. Vid mitten av 1800-talet fanns trätrappor intill de båda stigluckorna i öster och söder. De tjärades bl a 1853. År 1746 beslöts att man skulle göra en ny indelning av kyrkogården men denna genomfördes inte förrän 1796, detta på grund av oenighet. Åtgärden innebar att sockenborna uppmanades att ta tillvara på de gravhällar som man kunde bevisa tillhörde familjen. De hällar som ingen gjorde anspråk på såldes därefter och förtjänsten gick till kyrkan. Därefter gjorde man en ny indelning av kyrkogården och fördelade platserna mellan socknens gårdar. Åtgärder av det här slaget var vanliga på våra kyrkogårdar under 1600-1800-talen. Källa är en socken med starka stenhuggartraditioner vilket gjorde att många tillverkade egna gravhällar till familjen. De tog stor plats och man blev säkert regelbundet tvungna att göra nya indelningar av kyrkogården. Muren runt kyrkogården krävde en del underhåll. År 1808 beslöt man att muren skulle göras två alnar bred i botten och 1½ aln vid krönet. Höjden skulle vara 10 qvarter vilket är 150 cm. Muren omlades delvis 1813. Man använde sig då bl a av överblivet material från ombyggnaden av kyrkan. Det gjorde man också när man byggde den västra stigluckan 1827. Man gjorde då på samma sätt som när man byggde den södra stigluckan och lät delar av luckskjulet stå kvar. Även i denna stiglucka ingick byggmaterial från Borgholms slott. Arbetet utfördes av inhysemannen Pär Svensson i Höganäs. När den nya kyrkan byggdes i Vi överfördes fyra gravhällar från den gamla kyrkan. En av dessa är en mycket vackert huggen häll som stilmässigt visar stora likheter med den kände stenhuggarmästaren Marten Vahtis arbeten. Möjligen är hällen ursprungligen tillverkad för kyrkoherde Oestanus Petris första hustru som dog i början av 1600-talet. En av de andra tre hällarna är kyrkoherde Oestanus egen gravhäll från omkring 1633. De allra flesta gravhällarna blev dock kvar på den gamla kyrkogården. Under 1900-talets första årtionden ska kyrkogården ha iordningställts. Buskage av syrener röjdes bort så att det blev lättare att gå runt på platsen. År 1940 flyttades gravhällen över Tyrgil in i kyrkan. Hällen är från tiden omkring sekelskiftet 1300 och visar en man i helfigur. Traditionen gjorde länge gällande att detta ska ha varit en av socknens präster under medeltiden. Bilden omtolkades dock av fil dr Sölve Gardell i Gunnar Håkanssons bok ”Öländska personminnen”. Man anser nu att mannens klädedräkt och attribut ska ha tillhört en pilgrim. Under 1900-talet har Källa ödekyrka blivit ett populärt besöksmål. Därför ordnades 1956 toaletter och parkering vid kyrkan efter ritningar av stadsarkitekt Nils Carlgren. De ålderdomliga gravhällarna är märkta av väder och vind. År 1960 lagades tre gravhällar på kyrkogården samt Tyrgils häll av preparator R S Wibeck. Lagningarna gjordes med stenkitt. Ytterligare mindre lagningar av gravhällar har gjorts under 1900-talet andra hälft. Samma år gjordes också en del intressanta fynd på kyrkogården och i kyrkan. På kyrkogården upptäckte man att det i nordvästra hörnet fanns en igenväxt brunn. En teori är att detta är den källa som gett socknen dessa namn och som i hednisk tid fungerat som en offerkälla. En notis om brunnen finns från 1866. Den sägs då vara mycket förfallen. Äldre personer visste då att berätta att källan höll vatten mycket bra. Inne i kyrkan hittades tre gravkammare i korets västra del. En av dessa anses vara kyrkoherde Oestanus Petris gravplats. Hans gravhäll finns idag i nya kyrkan. År 1961 belades gången från södra stigluckan till vapenhuset med kalkstensflis. Sex år senare togs en ny ingång till kyrkogården upp i nordost. Den försågs med en järngrind mellan granitstolpar. Under åren 1971-72 genomfördes en större utgrävning inne i kyrkan och på delar av kyrkogården. Man fann bl a flera gravplatser utmed kyrkans vägg där takdroppet föll. Dessa platser ansågs vara särskilt fina och många barn begravdes här. Man undersökte också några stenar som stack upp i gräsmattan norr om kyrkan. De visade sig vara stående stenar vid kortändarna av en liggande häll. Konstruktionen liknar en s k Eskilstunakista vilka brukar dateras till tidigt medeltid. Ytterligare en Eskilstunakista ska ha funnits på kyrkogården och delarna av denna finns idag i Kalmar läns museums samlingar. I samband med grävningarna hittades också tre runstensfragment. År 1972 tillkom också klockstapeln vars klocka är gjuten i Sigtuna. Stigluckorna lagades 1976. Då rensades också kyrkogårdsmuren från sly och delar av muren omlades. Vid grävning för ledningsstolpar samma år påträffades benrester sydost om kyrkogården. Enligt uppgift från R Boström ska kyrkogården ha utvidgats i den riktningen på 1700-talet. Området har ansetts vara platsen för ett gilleshus men några spår av detta kunde man inte hitta. Under 2000-talet har gravhällarna vid Källa Gamla kyrka använts för att testa olika typer av bruk och kitt som används för att laga kalkstenshällar. Försöken avslutades hösten 2007. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Boström, Ragnhild, Källa kyrkor, Stockholm 1969 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996 Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se Muntliga uppgifter Elof Pettersson |
