Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, OXEN STÖRRE 21 SALÉNHUSET

 Anlaggning - Historik

Historik
Salénhuset uppfördes i slutet av 1970-talet som det sista av citysaneringens riktigt stora nybyggen, och ett av de mer komplicerade. Bakgrunden var det uppdrag som Coordinator arkitekter fått av Salénrederierna att göra en tomtutredning för kvarteret Oxen Större, där rederiet ville samordna sina lokalbehov. Det första steget för arkitekterna blev att i samarbete med stadsbyggnadskontoret omarbeta den gällande stadsplanen som föreskrev kontorslandskap. Byggherrens eget detaljerade lokalprogram efterfrågade cellkontor med mörka servicekärnor samt stora publika utrymmen med bl.a. en sportanläggning. Byggnaden skulle samtidigt bli så generellt uppbyggd att rederiet fick möjlighet att hyra ut de delar som man inte omedelbart hade behov av. Byggherren deklarerade i ett tidigt skede att kvaliteten på utformning och arbetsmiljö skulle vara mycket höga. Förutom dessa krav hade arkitekterna att ta hänsyn till stadsplanens komplicerade trafiksystem, med stora nivåskillnader och en underjordisk biltunnel från Tegelbacken med mynning vid Mäster Samuelsgatan.

Coordinator utarbetade en principlösning som höll för alla dessa förutsättningar. Bygget genomfördes som en byggnadskropp med tre delvis kringbyggda södervända gårdar. Man såg stora fördelar med lösningen eftersom den medgav möjligheter till variation av de olika byggnadsvolymerna, trots den stora skalan och det enhetliga innehållet. Arkitekterna valde att försöka anpassa byggnaden till omgivande bebyggelse och gaturum. Framförallt var det grannkvarteret i norr, Jericho, som gav impulserna, med sina under lång tid framvuxna fasader, indragningar, varierande taklister, burspråk, lutande takytor o.s.v. Oxen Större skulle få en lika växlingsrik och plastisk fasad på den trånga Jakobsbergsgatans södra sida. Fasaderna mot Regeringsgatan och Norrlandsgatan fick en mer sluten form, som dock bröts upp i gatuplanet av arkader eller utkragningar. Den ljusa stenfasaden mot Norrlandsgatan fick tydliga funktionalistiska drag, delvis som en anpassning till det närabelägna Byggnadsföreningens hus av Sven Markelius. I övriga blev byggnadens fasader mer fritt uppbyggda, med olika material som tegel, puts, natursten, kopparplåt. De halvt kringbyggda gårdarna mot Mäster Samuelsgatan skulle förmedla upplevelsen av traditionellt sluten kvartersstad. Gårdar och takterrasser planerades noga för att bli användbara, deras planterade växtlighet skulle vara uppvuxen när inflyttningen skedde. Byggnaden fick en konstruktion i platsgjuten betong, inte minst på grund av de mycket stora laster som biltunneln i de nedre våningarna krävde. Ytterligare en fördel var att de platsgjutna ytterväggarna blev oavhängiga från stommen - man fick frihet att använda olika fasadmaterial.

Man var på tidstypiskt manér noggrann med att ge fotgängare möjligheter att passera genom kvarteret på olika sätt. Mot de omgivande gatorna skapades arkader och utkragningar över trottoarerna. En öppen portik i bottenvåningen mot Jakobsbergsgatan erbjöd en genväg tvärs över den västligaste gården. En upphöjd gångväg drogs på gårdarnas södra sida, mellan Regeringsgatan och Norrlandsgatan. Rulltrappor från den västligaste gården ledde upp till första våningen på hus A, varifrån gångbroar ledde västerut och söderut över Regeringsgatan och Mäster Samuelsgatan. Delar av komplexet var redan från början halvoffentliga, med tillträde för allmänheten från omgivande gator, som t.ex. gårdar samt vissa inre ytor.

Vid planeringen av komplexet samarbetade arkitekter, entreprenör, byggherre och framtida brukare, något som arkitekterna kommenterade som mycket svårt, men mycket motiverande. I stort sett alla delar av projektet genomgick detaljerade granskningar som resulterade i åtskilliga ändringar. Brukarinflytandet handlade främst om frågor som rörde gårdarnas planteringar, motionsanläggningens lokalprogram samt materialval, färgsättning och inredning i komplexets inre. Ett exempel på brukarinflytande var önskemålen om att ha vissa storrumskontor, som möjliggjordes genom att höja våningshöjden från 3,0 meter till 3,2. På ett sätt som är typiskt för mycket av det som byggdes under det sena 1970-talet kombinerades i Salénhuset "hårda" systemkrav med "mjuka" funktionskrav - något som även avspeglade sig i det yttre där anläggningens variationsrikedom egentligen bara var skenbar. Både i det inre det yttre var en rationell modulprincip som styrde, med några få grundplanlösningar, med två grundtyper av fönster och fyra fasadmaterial; men med många varianter.

Salénhuset kommenterades flitigt av sin tid, ofta i positiva ordalag där tonvikten låg på fasadernas upplevda variationsrikedom - detta var en ny och löftesrik väg för framtida stadsbyggande. Av de mer kritiska rösterna kan man notera Bernt Sahlin som i tidskriften Arkitektur påpekade att byggnadens riktiga problem låg i man mitt i staden skapade jättekvarter med invändiga kommunikationssystem och affärsstråk, som vänder ryggen mot omgivningen och utarmar gatulivet.

I slutet av 1980-talet byggdes takterrasserna mot Jakobsbergsgatan på med en ny takvåning. I mitten av 1990-talet genomfördes en omfattande inre ombyggnad som innebar att en genomgående butiksgalleria skapades, med utbyggnad på den västligaste gården, nya inre rulltrappor, nya utformningar på entréerna m.m. Ursprungligen offentliga eller halvoffentliga utomhusmiljöer och kommunikationsleder är idag stängda eller förändrade. Arkaderna i bottenvåningen är inbyggda med butiker, liksom portiken mot Jakobsbergsgatan. Gångvägen i gårdsnivå mellan Regeringsgatan och Norrlandsgatan är avstängd och rulltrappan, trappan och hissen som i öster ledde ned till gatunivå är riven. Rulltrappan från gård upp i hus A är riven, liksom gångbroarna över gatorna mot väster och söder. Endast den västligaste gården är tillgänglig dygnet runt.

Källor:
Arkitektur 1/79, presentation av byggnaden från arkitekterna samt en rad kommentarer.
Arkitektur i förändring. A4, ELLT, Coordinator 1954-91. ('Salénhuset 1974-78'. 'Mellan stenstad och bilstad' ).
Stockholms Stadsbyggnadsnämnd arkiv.