Stäng fönster Stockholm kn, KUNGLIGA TRÄDGÅRDEN 7 SVERIGEHUSET
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Sven Markelius fick 1961 av Byggnadsstyrelsen uppdraget att rita Sverigehuset, en byggnad där olika institutioner med kulturella förbindelser med utlandet skulle inrymmas. Anläggningen delades in två byggnadskroppar med olika funktioner; en lägre del mot Kungsträdgården med kontor för Svenska Institutet, UD:s pressbyrå m.fl., och en högre mot Hamngatan med konferensrum, utställningslokaler, bibliotek, filmvisning och administration m.m. De nedre våningsplanen skulle inrymma restaurang, barer, turistinformation samt det som man kallade för ett "inomhustorg för alla möjliga aktiviteter". Att på detta sätt uppföra en centralt placerad, specialritad, byggnad för ett specifikt och allmänt ändamål är en tanke som är typisk för 1960-talet, man hittar flera andra exempel på detta i Stockholm, till exempel Kulturhuset vid Sergels torg och Filmhuset på Gärdet. Byggnaden uppfördes på platsen för den gamla Blancheteatern. För att markera byggnaden fick Markelius tillstånd att låta högdelen skjuta ut i Hamngatan med en arkad, ovanför vilken stora prismaformade burspråk skulle annonsera verksamheten i stadsbilden. Tanken var att huset skulle få fasader i vit marmor, något som dock omöjliggjordes när finansminister Sträng meddelade kraftiga nedskärningar i anslagen för offentliga byggen. För att ändå göra fasadyorna så levande som möjligt lät Markelius utforma fasaderna i mönstrade betongelement vars yttre skal göts mot en rutindelad form och som sedan höggs med mejsel eller hammare så att skarpa brottytor framträdde. Arkitekten experimenterade själv hemma i sin villa i Kevlinge med olika gjutformar; gamla äggkartonger, gummimattor m.m., innan han blev nöjd. Byggnadens inre präglades av arkitekten. I de allmänna utrymmena stod några få enkla men noggrant utvalda material mot varandra; klinker, formgjutna och huggna betongelement, glas, detaljer i ek. Alla textilier var Markelius egna, framförallt användes mönstret Prisma i olika färgställningar. När huset stod klart 1969 stod det klart att byggnaden inte helt och fullt skulle komma att fungera såsom arkitekten hade tänkt sig. Kulturhuset tog över mycket av den planerade utställningsverksamheten, bottenplanets inomhustorg blev utökad restaurang och souvenirshop istället för allaktivitetsrum. Restaurangverksamheten, med Grillrummet, Vincaféet och Sverigebaren, drevs under samlingsnamnet Cosmopolite. Under 1970- och 80-talen förändrades bottenplanet genom en tillbyggnad för restaurangen ut mot Kungsträdgården. I samband med att Svenska Institutet lämnade byggnaden så genomgick huset en omfattande ombyggnad åren 2003 - 2007. Kontorsvåningarna ombyggdes helt och hållet. Suterrängvåningen, bottenplanet och högdelens utställningslokal omvandlades till butik. Utvändigt ändrades byggnadens skyltfönster och entréer (huvudentrén till de nedre planen flyttades från hörnet Hamngatan/Kungsträdgården till ett läge mitt på Hamngatsfasaden). Lågdelens takvåning påbyggdes med ytterligare en våning med både kontor och fläktrum. På lågdelens nya tak uppfördes en låg och längsgående uppbyggnad för teknikinstallationer. Bortsett från dessa förändringar är exteriörerna välbevarade. I det inre återstår ursprungliga delar och ytskikt framförallt i trapphuset, i utställningsrummet samt i vinterträdgården. Källor: Rudberg, Eva. Sven Markelius, arkitekt. Stockholm 1989. Sverigehuset, broschyr, Stockholm 1969. |
