Stäng fönster Stockholm kn, SNÄCKAN 7 HOTELL SHERATON
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Hotell Sheraton vid Tegelbacken uppfördes 1969-1971 efter ritningar av arkitektkontoret Ahlgren-Olsson-Silow. Redan i 1962 års cityplan anvisades platsen som lämplig för ett storhotell. Förprojekteringen inleddes 1964, men byggandet kom att dra ut på tiden. Den ursprungliga byggherren SARA lämnade projektet 1967 för att ersättas av den amerikanska hotellkedjan Sheraton. När uppförandet sattes igång på allvar i januari 1969 hade pålningen redan påbörjats, vilket kom att påverka byggnadens utformning. Hotellet fick alltså en byggnadsstomme med genomgående bärande pelare och ett öppet rumskomplex i det inre som kom att bli hotellets entréhall och gård. Av betydelsen för den yttre utformningen var villkoret i Cityplan 1962 att den äldre bebyggelsen vid Strömmen mellan Kungsträdgården och Tegelbacken skulle bevaras och att endast den västligaste delen i kvarteret Snäckan kunde förnyas. Hotellet skulle anpassas till de äldre byggnaderna när det gäller taklisthöjd, siluett och färgskala. Det mycket väl synliga läget och funktionen som "nedre Norrmalms hörnsten mot Strömmen" gjorde det viktigt att hotellet fick en monumental utformning. De fyra tornuppbyggnaderna skulle anmäla byggnaden på långt håll och svara mot Stadshusets torn på andra sidan Klara Sjö. Tornen flyttades under ritningsarbetets gång in från husets hörn mot gården, på så sätt blev de även synliga från hotellets entréhall. Byggnaden skulle ursprungligen få fasader i brunrosa sandsten, detta byttes dock av kostnadsskäl ut mot keramik och puts. Man valde att klä in fasaderna mot Vasagatan och Tegelbacken i keramiska chamotteplattor från IFÖ, utformade i 15 olika storlekar. Plattorna glaserades två, tre eller fyra gånger - på så sätt fick man en rik färgvariation även om glasyrens sammansättning var densamma. Husets tornuppbyggnader, liksom fasaden mot Herkulesgatan, putsades i en brunbeige färg, och gårdsfasaderna putsades i vit kulör som svarade mot kullerstensbeläggningen. Stor möda lades ned på utformningen av hotellets entréhall, foajé, lobby och innergård, och sambanden mellan dessa offentliga rum. Innanför huvudentrén mot Tegelbacken placerades en tre våningar hög hall med högt placerat sidoljus från gården. Den nedre delen av entréhallen upptogs av hotellets lobby, med en lounge som sluten, ombonad, kärnpunkt. Loungen hade en atmosfärskapande gaseld och glasväggar genom vilka gästerna kunde iaktta livet i hotellet. Kring lobbyn placerades hotellets olika servicefunktioner, och ett antal butiker. En rak trappa ledde upp till hotellets foajé, kring vilken restaurang, festsal, sammanträdesrum och klubbrum o.s.v. placerades. Ett av samlingsrummen på våning 1 tr. var vid invigningen Skandinaviens största konferensrum, och fick en dekorativ inredning i silver. Entréhallen med tillhörande allmänna utrymmen gavs en ljus, sval och elegant utformning av mycket hög klass. Golven lades i mönster med vit och svart marmor, portierdisk och trappa utfördes i vit marmor. Lobbyns väggar kläddes med ljust björkfaner, kompletterat med slätmålad vitgul betong och puts på väggar, pelare, trappräcken och balustrader. De blanka ytorna skulle, tillsammans med inredningens detaljer i förkromad metall, samspela med ljuset från Riddarfjärden och från gården, och föra detta djupare in i byggnaden. På initiativ från Stadsmuseet integrerades ett 40-tal dekorativa stenfragment från diverse rivna 1600- och 1700-talsbyggnader i Klara och Gamla Stan i entréhallen. Konstnären Olle Nyman grupperade skulpturfragmenten, i samråd med arkitekten Torbjörn Olsson, så att de från entrén mot Tegelbacken ledde på väggar och pelare upp mot det stora gårdsfönstret. Olle Nyman utformade dessutom ett stort textilkonstverk i olika färger som hängdes ned från entréhallen tak. Hotellets inre gård gavs en anslående utformning, med kullerstensbelagd mark, springbrunn med damm, vattenkanaler, en planterad tårpil samt en stenportal från 1600-talet, upphängd i en konstruktion av cortenstål. Portalen skapades ursprungligen av Tessin d.y., och härstammar från Wredeska palatset vid Drottninggatan 29. Arkitekterna ville med gården skapa en parafras på en romersk fontän, och ge hotellgästerna ljudet av rinnande vatten och synen av ett grönskande träd från sina fönster som skulle påminna om atmosfären i det gamla Klara. Hotellrummen inreddes med den modernaste standarden, badrummen fick t.ex. spegel med mässingsram. vitkaklade väggar med blåmelerad bård, bidé och lågt badkar efter amerikansk modell. Varuförsörjningen till hotellet samt till de olika butikerna skedde via ett underjordiskt gatufar från Rödbodatorget och Klara Västra Kyrkogata. Hotellet invigdes i januari 1971. 2007 är byggnadens exteriörer mycket välbevarade, de största förändringarna har berört byggnadens huvudentré mot Tegelbacken där det ursprungliga skärmtaket ersattes vid mitten av 1980-talet och entréns sidor kläddes in med granit. Dagens huvudentré med karuselldörr tillkom i slutet av 1990-talet. När det gäller interiörerna är förändringarna större - i hotellkedjans policy ingår kontinuerliga ombyggnader för att hålla lokalerna moderna och fräscha. Entréhallen med lobby, foajé och lounge har byggts om i flera omgångar under 1980- och 90-talen, både när det gäller planlösning, rumsamband och ytskikt. Idag återstår den ursprungliga utformningen bara i detaljer - delar av de vita och svarta marmorgolven finns kvar, delar av de täta betongbalustraderna finns kvar i våning 1 tr. Även hotellrummen har byggts om, år 2002 återstod dock ett antal hotellrum på våning 8 tr. med ursprunglig badrumsinredning. Byggnadens spektakulära innergård är 2007 välbevarad, dock är tårpilen borta och fontänen ur funktion. Källor: Arkitektur 3 1971 s 5 - 9. City, del I. Byggnadsinventering 1974-75, Stockholms Stadsmuseum Stockholms Stadsbyggnadsnämnds Arkiv Wingren, Bo: Gamla ting i nya hus. Särtryck ur Samfundet S:t Eriks årsbok 1977. |
