Stäng fönster Värmdö kn, ALSVIK 1:8 M.FL. ALSVIK VÄSTRA SVARTSÖ
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Alsviks by Alsvik finns upptagen i 1553 års jordebok som skattehemman. När Alsvik etablerades låg här en grund vik eller mar som på 1630-talets karta kallades Ahlsviksmaren, men som på grund av landhöjningen idag är en trädbeväxt sankmark. Alsvik köptes på 1720-talet av bankokommisarien Johan Söderling som 1732 lät uppföra det ännu bevarade stenhuset. Byggnadsmaterialet togs från Stora Hästnackens tegelbruk som anlagts omkring 1730 av Söderling. Tegelbruket på ön Hästnacken var i drift i nära 100 år och levererade tegel till bl.a. hus på Rindö och Ramsö samt till Fredriksborgs fästning vid Oxdjupet. Huset är i gul puts, men har ursprungligen varit målad i rosa. Huset har mot sjöfasaden två våningar samt brutet sadeltak. Den för tiden ståndsmässiga herrgårdsbyggnaden har troligen hämtat stilideal från samtida herrgårdsbyggnader i rokokostil som Svindersvik eller Stora Nyckelviken. Karaktäristiskt är det brutna taket och rustiserade hörnkedjor. Den ursprungliga ensamgården Alsvik bildade genom hemmansklyvning så småningom en by. Vid laga skifte 1874 fanns fem hemmansägare i byn varav två fick bo kvar och tre fick flytta ut till Marsängen, Igelputten och Österängen. På ägorna fanns även torp, ett vid Danielsudd och ett Båtsmanstorp, kallad Noret. Marsängen Marsängen flyttade ut från Alsviks by i samband med laga skifte 1874. Gårdens väl bevarade byggnader uppfördes under senare hälften av 1800-talet samt tidigt 1900-tal. De äldre byggnaderna i liggtimmer bl a Mangårdsbyggnaden, sädesmagasin och trösklada är enligt ägaren av äldre datum och har flyttats till Marsängen från Hummelmora på Ljusterö. Missionshuset År 1878 grundades missionsförsamlingen på Svartsö och två år senare byggdes ett missionshus vid Alsvik. Efter konventikelplakatets upphävande 1858 blomstrade frikyrkorörelsen, inte minst i skärgården där rörelsen fick starkt fäste. Till Missionsförbundet kallades Carl Ulltin (1854-1938) som predikant och föreståndare på Svartsö. Han var en av de ledande personerna i församlingen och verkade som predikant fram till 1889. Till en början hölls bönemötena i hemmen men då församlingen växte fanns ett behov av ett eget bönehus. En av de drivande krafterna var August Södergren i Alsvik som upplät mark för bygget på den s k Trädgårdsudden. För att få pengar till bönehuset hölls auktion där man sänkte klockor och ringar. Allt grovt timmer skänktes av befolkningen i trakten, som utförde det mesta av arbetet gratis. Byggmästare var E Olsson i Abborrvass. Den 12 september 1880 var missionshuset vid Alsvik färdigt för invigning. Hela hamnen var denna dag täckt av roslagsskutor och mindre båtar. Missionsförbundet hade sin blomstringstid under första hälften av 1900-talet. Församlingen omfattade öarna Lådna, Hjälmö, Karklö och Gällnö. Medlemmarna kom seglande eller roende till mötena. Missionshuset blev ett slags kulturellt centrum för bygden med gudstjänster, syföreningar och en omfattande ungdomsverksamhet. Missionsförbundet upplöstes 1974 efter decennier av en tynande verksamhet. 1986 var huset ute till försäljning under rubriken Fritidshus, vilket väckte bestörtning hos lokalbefolkningen. Arviddsudd och Albano Udden väster om Alsvik kallas Arvidsudd efter skutskepparen Arvid Jansson som hade sitt hemman längst ut på udden. I ett av bostadshusen på Arvidsudd låg tidigare en post på undervåningen. På vägen mot Arvidsudd ligger ett område kallat Albano. Här låg tidigare en affär som förestods av handlare Sandqvist. Alviks udd och Noret Halvön som ligger öster om Alsvik kallas idag Alsviks udd. Det ursprungliga namnet var Daniels udden, efter den man som innan skiftena hade ett torp här. Av detta torp finns idag bara det man tror är grundstenarna kvar. Bebyggelsen som idag finns på Alsviks udd är ett resultat av laga skiftes genomdrivande för Alsvik 1872 då en del av Alsviks gård utflyttades till udden. I familjen Södergrens regi började gården ta emot pensionatsgäster 1909 och från sjösidan (syd) sett domineras udden idag av det som en gång var Södergrens pensionat, en stor, röd byggnad med brutet tak, frontespis och takkupor. Byggnaden byggdes om och till under 1920-talet. Det sägs att man sågade den gamla byggnaden i fyra delar, flyttade ut hörnen och återanvände dem i en betydligt större byggnad. Som ett komplement till huvudbyggnaden uppförde man under 1920- och -30-talen små hus i närheten som användes för uthyrning. Idag är ungefär hälften av halvön styckad i mindre, privata tomter med främst sommarbostäder. Strax norr om Alsviks udd, på andra sidan Norsviken ligger fortfarande det gamla båtsmanstorpet kvar, kallad Noret. Enligt 1825 års karta fanns här även en backstuga vid gränsen till Själviks ägor. Platsen för backstugan kallas på senare kartor för Lilla Noret. Båtsmanstorpet är troligen från slutet av 1700-talet. Sommarhusen vid Själviks brygga Väster om Själviks brygga ligger Svartsös första sommarhus från sekelskiftet 1900. Det första huset på platsen, ska enligt uppgift ha uppförts under Stockholmsutställningen 1897 som ett exempel på ”sommarboende i skärgården”. Byggnaden ska ha köpts på plats av teaterdirektör Calmén som efter utställningen ska ha forslat ut den till dess nuvarande plats. Ytterligare ett litet sommarnöje på tomten i fantasifull utformning har ursprungligen fungerat som ”lekstuga” åt den dåvarande familjens dotter. Enligt uppgift ska huset ha uppförts av överblivet byggnadsmaterial efter byggnationen av fastighetens huvudbyggnad. På fastigheten intill ligger ytterligare en sommarvilla, uppförd under 1910-tal i nationalromantisk stil. Teaterdirektör Collins herrgårdsliknande villa, byggd 1910, utmärker sig som en av de mer storslagna och påkostade sommarvillorna i mellanskärgården. Till villan hörde växthus, stor trädgård, personalbostäder bl.a. en trädgårdsmästarvilla, vattentorn och till och med ett vindkraftverk. Villan är också känd som Assi Domäns semesterhem. Assi Domän tog över villan 1949 och under senare år har man drivit ett pensionat i villan men som numera är stängt. |
