Stäng fönster Vaggeryd kn, PÅLEN 1:10 SKILLINGARYDS BEGRAVNINGSPLATS
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| 1905 fattade Tofteryds kyrkostämma beslut om att anlägga en kyrkogård vid Skillingaryd. Det dröjde dock till 1921 innan mark inköptes, 25 000 kvadratmeter avstyckat från hemmanet Månsabo. Som sig bör lades kyrkogården utanför tättbebyggt område av hygieniska skäl. Det ursprungliga förslaget som upprättats av trädgårdsmästare Nils Andersson godkändes ej av Kungliga Byggnadsstyrelsen. Istället blev det Byggnadsstyrelsens egen arkitekt, Karl Martin Westerberg, som kom att stå för det slutgiltiga förslaget. Detta var väsensskilt från det föregående. Ett annat ideal hade ersatt 1800-talets strängt tuktade parkkyrkogård. Med invigningen av Skogskyrkogården i Stockholm 1920 (gestaltad av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz) introducerades ett närmande till naturen. Skillingaryds begravningsplats är samma andas barn och en av Sveriges första skogskyrkogårdar. Den övergripande axialiteten och symmetrin är dock ett arv från föregående epok. Anläggningsarbetena utfördes 1921-22. Platsens unga tallskog gallrades och ansades med bibehållen skogskaraktär. Mot landsvägen i väster uppfördes en mur av kullersten med smidesgrindar. Mellan mur och väg sparades en gräsyta för bilparkering. Övriga sidor försågs med ”vanlig svensk gärdesgård”. Begravningsplatsen utformades med fyra kvarter, de två västliga avsedda för familjegravar och de två östliga för allmänna gravar. Det syns dock som om de allmänna och enskilda gravarna från början kom att blandas, emedan de östra kvarteren först i sen tid börjat utnyttjas. Kvarteren skildes från varann av en öppen öst-västlig mittaxel, fredad för gravsättningar. En likbod och en redskapsbod uppfördes i ändarna av en tväraxel. I skärningen placerades ett smideskors, varmed platsen även var avsedd som ceremoniplats under sommartid. Redan i ritningarna är mittaxeln tänkt att kunna rymma såväl kapell som klockstapel. Smärre avsteg från arkitektens program var anläggandet av en vattenfontän innanför entrén och planterandet av björkar längs landsvägen och i tallbeståndets luckor. Alltsedan invigningen 1922 hystes ”en allmän önskan om uppförande av en den sällsynt vackra begravningsplatsen värdig klockstapel”. Drivande i frågan var fabrikör Oscar Ljungbergh som 1925 lade en grundplåt på 1.000 kronor. Han var ordförande i arbetsföreningen ”Klockorna” som samlade in medel till klockstapeln. 1927 upprättades ritningsförslag av såväl K M Westerberg som byggmästare Ernst Almqvist. Det var dock ett förslag av arkitekt Oskar Öberg som 1930 godkändes av Byggnadsstyrelsen och kom till utförande samma år. Byggmästare var ovannämnde Almqvist, vilken vid avsyningen prisades för ”Sveriges vackraste och gedignast utförda klockstapel”. Efter stapelns fullbordan kvarstod dock behovet av ett gravkapell, i vilket syfte ”Kyrkans Vänner” startades. Först 1941 kunde ett förslag av K M Westerberg realiseras med Almqvist som byggmästare. 1953 omdanades ett av de södra kvarteren utav trädgårdsarkitekt Ivar Andersson, Jönköping. 1955-56 fi ck begravningsplatsen nuvarande utsträckning genom utvidgning åt alla sidor utom den västra. Stenmuren utvidgades först längs västra sidan och 1957-59 längs övriga sidor. För utformningen av de nya entrépartierna svarade samme Andersson. Gångarna från dessa entréer gjordes körbara. Från och med 1956 arbetade kyrkorådet målmedvetet för att avlägsna alla stenramar och häckar från gravarna. Detta ”dels för att nå mera enhetlighet och dels för att det ska bli lättare att sköta kyrkogården”. Förenklad gräsklippning var främsta motiveringen. 1967 återstod endast ett fåtal grusbäddar. 1970 planerades gravkvarteret i den norra utvidgningen av Axel Andersson. Samma plan nyttjades sedan även för den södra 1982. 1973 ombyggdes redskapsboden invändigt. 1986 anlades en minneslund i den outnyttjade delen norr om kapellet. För projekteringen stod trädgårdsarkitekt Ture Holgersson, Skillingaryd. 1991 tillbyggdes kapellet åt väster med ett lågt vapenhus. 1997 uppfördes personalbyggnad och ekonomigård efter ritningar av landskaps- och markkonsult Kenth Henriksson. |
