Stäng fönster Växjö kn, ÖJA 12:1 ÖJA ÖDEKYRKOGÅRD
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Det klagas i protokollen från 1800-talets början på att kyrkan är liten och trång och ett flertal förslag framlades om att låta utvidga den. Samtidigt höjdes röster om att man borde uppföra en helt ny kyrka då bland annat sakristian var mycket bristfällig. Detta blev sedemera också sockenbornas beslut. Först uppfördes en ny grund söder om den gamla kyrkan men den övergavs och istället förlade man den nya kyrkan till den plats den nu har. Den gamla kyrkan revs trots att flera sockenbor ville bevara den som sockenmagasin. Enligt traditionen ligger dess stenar som fyllnad i stora uppgången till den nya kyrkan. I samband med rivningen tog församlingen vara på bland annat altaruppsatsen, skulpterad av Torbern Röding 1703, och predikstolen men någon större aktning för dessa föremål visades ej utan de tilläts förfalla på kyrkvinden. 1927 renoverades den nya kyrkan under ledning av arkitekten Paul Boberg, då restaurerades altaruppsatsen och predikstolen och uppsattes på den nya kyrkans norra vägg. Predikstolen, från ca 1600-talet, befriades från senare tiders målerier. Torbern Rödings altaruppsats från 1703 kompletterades så att den nu är en av de bäst bevarade i Småland. Den gamla kyrkplatsen tilläts förfalla och växa igen och det var först 1948 som planerna på att rusta upp den gamla kyrkogården genomfördes. Den gamla kyrkogrunden frilades och undersöktes på uppdrag av kyrkorådet av Jan-Erik Anderbjörk. Det visade sig härvid att sakristian och vapenhuset helt nedrivits medan långhuset och korets murar till större delen bevarats till ca 0,5 till 1 meters höjd. Murarnas bredd är 1,10-1,25 meter. I nordöstra hörnet av långhuset låg en del stenar som sannolikt utgjort grunden till det norra av kyrkans två sidoaltare. Den östra korväggen var nästan helt nedriven men det framkom dock säkra belägg för att koret ej haft någon absid utan att det varit rakavslutat. Den ena av de i 1829 års inventarium omnämnda ingångarna återfanns och låg tre meter från kyrkans sydvästra hörn. Däremot kunde platsen för den andra dörren ej lokaliseras men det är troligt att den lett direkt in i koret. Av de skriftliga uppgifter som finns av kyrkan samt av de undersökningar som gjorts på plats har Öja gamla kyrka varit av samma typ som den gamla kyrkan i Vederslöv och kan således dateras till tiden omkring år 1300 och bör ha haft en föregångare av trä uppförd av timmer eller stavplankor. Utgrävning skedde endast till ett sådant djup att det gamla golvet av trä påträffades detta för att inte störa gravfriden. Därav blev lösfynden fåtaliga och bestod endast av en del mynt från 1600- och 1700-talet samt några bitar av fönsterglas och puts vilka bar spår av dekorationer. Vid grävningen påträffades även en ansenlig mängd kol vilket skulle kunna tyda på att kyrkan brunnit en gång i tiden kanske i samband med danskarnas härjningar i trakten år 1612. Efter undersökningen restes ett kors av ek i det tidigare koret. Några äldre gravminnen från 1700-talet liksom ett par resta naturstenar, vilket var en vanlig form av gravminnen bland allmogen, finns bevarade på kyrkogården. |
