Stäng fönster Växjö kn, VÄXJÖ 10:26 TEGNÉRKYRKOGÅRDEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Växjö begravningsplats var fram till 1809, då Tegnérkyrkogården invigdes, placerad i och kring Domkyrkan. 1784 skrev provinsialläkaren i Växjö J G Colliander ett memorial till sockenstämman: ”Att ingenting smittar luften med farliga dunster för de lefvande än stinkande ångor af de dödas förruttnade kroppar samt snarare kan åstadkomma smittosamma och folködande sjukdomar, än det allmänna bruket at begrafva de döda uti och omkring kyrkor, särledes i städer är en sanning, som dageliga ärfarenheten bekräftar.” Colliander föreslog därför att ”…en begravningsplats utom denna stad utses och för domkyrkans räkning inköpas…” Sockenstämman beslöt med anledning av memorialet att ingen längre fick begravas i domkyrkan, men det dröjde ytterligare tjugo år innan Tegnérkyrkogården anlades. 1807 inköptes marken som låg strax utanför stadskärnan. Förslaget ritades av Fredrik Magnus Piper och omfattade en strikt rektangel indelad i sex kvarter omgiven av en vall planterad med buskar, ett dräneringsdike och en trädkrans. En uppmätningsritning från 1808 visar en enklare variant av Pipers plan. Kyrkogården utfördes som en helt kvadratisk anläggning utan kapell, benhus och gravkulle. 1824-36 utökades kyrkogården och 1838 när staden brann upprättades en ny plan där kyrkogården förlängdes i söder och öster. På 1880-talet förlängdes Sandgärdsgatan åt väster på grund av en ny byggnadsstandard som tillkommit för att få bättre brandsäkerhet och hygien. Därmed minskade kyrkogårdsområdet avsevärt i norr. Kyrkogården hade då en nord-sydlig sträckning och slutade i norr en bra bit in över det område som idag utgörs av Sandgärdsgatan och Västra Esplanaden. Gravkapellet flyttades till den plats där det idag står och kyrkogården planerades om något. Kyrkogården utökades nu istället åt öster där ett parkområde anlades med slingrande gångar, lövbuskage med sittplatser och barrträdsdungar. Denna utvidgning gjordes på 1880-talet och nästa utvidgning av samma typ gjordes i norr år 1903. Dessa båda parkområden togs i bruk som begravningsplats först 1913 och 1923. 1923 uppfördes mausoleet över sångerskan Christina Nilsson. Kyrkogården fick 1943 på förslag av dåvarande domprosten Ivar Hylander, namnet Tegnérkyrkogården, efter biskop Esaias Tegnér som gravsattes där 1846. På 1950-talet sådde man gräs i kvarteren och stenramar togs bort eller grävdes ner liksom många smidesstaket. 1974 restes klockstapeln inom kvarter C. 1986 påbörjades ett projekt att återställa några av gravarna i ursprungligt skick. Kvarter N valdes ut där många stenramar fanns kvar och där gravvårdarna var av olika karaktär. År 1993 dokumenterades och fotograferades kyrkogården av Smålands museum och en del har sedan märkts ut som kulturgravar. En folder med tillhörande karta med information om dessa finns att hämta i särskilda ställ på kyrkogården. För mer detaljerad information kring enskilda gravvårdar hänvisas till denna inventering. |
