Stäng fönster Borgholm kn, VI 3:5 KÄLLA NYA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Den första kyrkogården i Källa socken bör ha anlagts i anslutning till 1000-talets träkyrka. Under 1100- och 1200-talen ersattes träkyrkan av en stenkyrka. I slutet av 1800-talet när den medeltida kyrkan ansågs vara i för dåligt skick och en ny kyrka byggdes på en ny kyrkplats väster om den medeltidskyrkan. Vid den nya kyrkan anlades också en ny kyrkogård. Den gamla kyrkogården vid ödekyrkan övergavs troligen samma år som den nya kyrkan stod klar. Vem som gjorde ritningarna till den nya kyrkogården är inte känt. Kanske var det samma män som var inblandade i arbete med kyrkan d.v.s. ingenjörsbyrån Hultqvist och Ackzell eller Ludvig Peterson. Kyrkogården fick en rektangulär form med de största ytorna norr, öster och söder om kyrkan. Området omgärdades av en kallmurad mur av kalksten. En ingång gjordes i öster med dubbla grindar av smide och enkla vitmålade trägrindar mellan granitstolpar. I anslutning till ingången ordnades hästbindslen av kalksten i muren. Huvudgången fram till kyrkans ingång belades med röd kalksten medan övriga gångar belades med grus. Almar kantade huvudgången och runt kyrkogården planterades en trädkrans av alm, lönn, bok, ask och lind. När kyrkogården stod klar 1888 invigdes den av kyrkoherde J A Medelius. Kyrkogården har aldrig utvidgats men en omläggning och ”uppsnyggning” gjordes 1940. Ritningarna till detta arbete togs fram av trädgårdskonsulent Sigurd Ohlsson, Kalmar. I beskrivningen av de arbeten som skulle utföras får man också en uppfattning om hur kyrkogården tog sig ut. Om kvarter I och II, idag A och D, sägs att försummade gravar och lutande gravvårdar skulle tas omhand och göras i ordning. Mellan gravar och gravplatser skulle en jämn gräsmatta sås in. Häckarna skulle klippas av en kunnig person. Gravvårdarna skulle placeras i raka rader men det arbetet kunde inte fullt ut genomföras just vid den här tiden. I kvarter III och IV, B och C, skulle man förbättra dräneringen och fylla upp med material. Det gjorde att även gravvårdarna behövde höjas upp. Detta arbete resulterade i de trappor som idag finns i kvarter B. Nya gravplatser såväl familjegravar som enskilda skulle iordningställas. Häckar av alm, buxbom och måbär skulle planteras. Om detta gjordes är dock osäkert. Gångarna skulle beläggas med grus eller kalkstensflis. Valde man grus, vilket man gjorde, fick det dock inte vara grovt. På ritningen är flera befintliga träd markerade. Runt hela kyrkogården fanns en trädkrans och gången fram till kyrkans ingång i öster kantades av en allé av lövträd. Eftersom arbetslösheten i socknen var stor vid den här tiden skulle arbetet med kyrkogården främst erbjudas arbetslösa. När arbetet påbörjades var kyrkogården i princip fullbelagd. Även kvarter C, som idag inte används för gravsättningar, var vid den här tiden fullt ut använt. År 1949 genomfördes en inventering av kyrkogårdar i Växjö stift på initiativ av Ivar Hylander. I svaren från Källa församling berättas att man planterat bokar, men var sägs inte. Linjegravsområde finns inte och inte heller gravplatser för bysamfälligheter. Ännu fanns det flera gravkullar även om många hade jämnats ut och belagts med grus. Gravkullar var vanliga på våra kyrkogårdar, i synnerhet de öländska, fram till 1900-talets första årtionden. Det vanligaste materialet i gravvårdarna var kalksten och granit. I enkäten sägs vidare att gårdsnamn alltid anges på gravvården, däremot inte alltid persondata. Bibelord var ovanliga. På ett fotografi från 1964 kantas gången fram till kyrkans östra ingång av lövträd, troligen bokar. Dessa träd har någon gång efter 1964 ersatta av höga tujor. Kyrkogårdens grindar av trä ersattes 1968 med nya i svartmålat smide. De ritades av byggnadsingenjören B A Bengtsson. Ytterligare en ingång till kyrkogården togs upp 1993 i väster. Även där finns en dubbelgrind i svartmålat smide men med en enklare utformning än grindarna i öster. Samtidigt lades den södra delen av kyrkogårdsmuren om. Året därpå planterades en tujahäck innanför den västra muren. Samma år pågick också grävarbeten för vatten och avlopp på kyrkogården. Kanske var det under 1960-talet som arbetet med att så in gravplatser belagda med jord eller grus samt att ta bort gravplatsomgärdningar påbörjades. Vid den här tiden genomgick många av våra kyrkogårdar denna förändring till vad som ansågs var rationellare skötselmetoder. År 1998 anlades en minneslund på kyrkogården. Vem som ritade anläggningen har dock inte gått att fastställa inom ramen för detta arbete. Man satte också upp två belysningsstolpar på kyrkogården. De kompletterades 2001 med ytterligare belysningsstolpar. I slutet av 1990-talet gjordes också insatser för kyrkogårdens trädkrans av bokar. Någon gång på 1980-talet hade träden beskurits radikalt. Många av dem var nu till följd av detta angripna av röta. Träden hade ursprungligen planterats för tätt och det påverkade gravvårdarna. Nu fick man tillstånd att glesa ur trädens kronor. De träd som angripits av röta skulle regelbundet kontrolleras. En åtgärdsplan gjordes av Sven Plasgård, Vickleby. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Bostöm Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Källa, Uppsala 1961 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Palm, Bertil (red.), Källa en sockenbeskrivning, Borgholm 1988 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Lennart Sörman. Uppgifterna om Elias Gustaf Leväniemi har hämtats från finska försvarets hemsida tietokannat.mil.fi och från överstelöjtnant Orvar Nilsson, Jan Molin och professor Göran Andolf |
