Stäng fönster Kalmar kn, SÖDRA KYRKOGÅRDEN 1
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Kalmar stads första kyrkogård anlades kring Bykyrkan som låg vid den medeltida stadens torg. Tillsammans med två fattigkyrkogårdar, den ena kallad S:t Göran i kvarteret Kastanjen vid S:t Göransgatan och den andra kallad S:t Gertrud i kvarteret Domherren, korsningen Norra vägen-Esplanaden, utgjorde denna kyrkogård stadens begravningsplats från medeltiden fram till mitten av 1800-talet. Den medeltida kyrkogården kallas idag Gamla kyrkogården och ligger några hundra meter nordväst om Södra kyrkogården. I mitten av 1800-talet drabbades Kalmar av en koleraepidemi. Det aktualiserade frågan om att bygga en ny kyrkogård. Marken man tänkte sig att använda låg väster om slottet. Under medeltiden hade på de norra delarna legat ett domnikanerkloster. Ungefär mitt på kyrkogården hade den medeltida stadsmuren gått fram. Under 1600-talet flyttades staden Kalmar från det utsatta läget nära slottet till Kvarnholmen. Under en kort period låg marken som utgjort den medeltida staden öde. Snart började man dock åter bebygga platsen och anlägga trädgårdar och tobaksodlingar. Området där Södra kyrkogården kom att anläggas hörde till de platser som redan i slutet av 1600-talet fick en ny användning. Då anlade kommendanten på Kalmar slott, Erich Baaz Leijonhielm, en trädgård för slottets räkning på den gamla klostermarken. Det var alltså kronan d v s staten som vid den här tiden ägde marken. I mitten av 1800-talet växte Kalmar, liksom många andra städer, kraftigt. Ny mark behövdes för att bygga bostäder och institutioner. Kronan ägde i flera städer markområden som man tänkt sig behövdes för olika försvarsanläggningar. Dessa s k fortifikationsjordar behövdes inte längre. I mitten på 1800-talet hade den moderna krigskonsten gjort stadsmurar och bastioner omoderna. Därför överlämnade staten sina fortifikationsjordar till de växande städerna. I Kalmar anlades inte bara en ny kyrkogård på dessa marker utan också det första lasarettet och stadsparken. Formellt överlämnades marken 1861. Då hade redan förste lantmätaren C J A Magnét utarbetat ett förslag på kyrkogårdsanläggning. Det låg klart 1859. Den kyrkogård Magnét ritat var på många sätt en för sin tid typisk stadskyrkogård. Anläggningen var placerad en bit utanför stadsbebyggelsen, vilket låg i linje med de rådande idéerna om en mer hygienisk stad. Man hade vid den här tiden fått klart för sig hur sjukdom kunde spridas. Många av de medeltida kyrkogårdarna som låg i anslutning till en stads kyrka var också sorgligt misskötta och på flera sätt otrevliga platser. När man anlade nya kyrkogårdar stävade man efter att få mera parklika anläggningar och ett effektivare utnyttjande av marken. På Södra kyrkogården anlades ett rätvinkligt nät av raka gångar som tydligt avgränsade de olika gravkvarteren. Gångarna var breda och kantades av lindalléer som planterades 1862. I kyrkogårdens mitt uppfördes ett gravkapell i nygotisk stil med spetsiga takspiror och fönsterbågar. Kapellet stod klart 1863 och bekostades av medel från stadens Utskänkningsbolag. Ritningarna gjordes av Theodor Ankarsvärd. Han var verksam som arkitekt i Växjö och har bl.a. ritat det fd rådhuset, idag stadshotellet, i Växjö. Utmed kyrkogårdens murar och gravkvarterens ytterkanter iordningställdes gravplatser för dem som ville köpa sig en plats och i kvarterens mitt linjegravsområden för dem som inte hade råd att betala. Trots den påkostade anläggningen får platsen ändå ett lantligt skimmer när man läser att höskörden på kyrkogården varje år såldes på auktion och gav en bra inkomst. Kalmar stad fortsatte dock att växa och redan 1889 var man tvungen att bygga ut Södra kyrkogården. Det nya området tillkom i kyrkogårdens sydvästra del och gav hela anläggningen formen av en vinkelhake. Den nya delen fick samma utseende som den äldre delen. I vinkeln mellan den äldre och yngre delen av Södra kyrkogården anlades också en mosaisk kyrkogård. Idéen väcktes av Kalmars förste judiske invandrare Simon Levin som kommit till staden på 1840-talet. År 1871 anhöll han hos stadens styrande om att få anlägga en begravningsplats för judiska trosbekännare. Han föreslog då ett område som kallades Spännarebacken men stadsfullmäktige förordade istället Skansjorden vilket bör vara den mark där begravningsplatsen i dag ligger. Exakt när begravningsplatsen invigdes är inte känt, men det ska tidigare ha funnits en gravvård från 1873 inmurad i östra muren. Den är sedan en längre tid tillbaka borta. Området var ursprungligen omgärdat av ett plank. Detta ersattes med ett nytt plank 1904. När den mur som finns idag tillkom är inte känt. Under den första tiden ska den mosaiska kyrkogården ha skötts av dem som använde sig av begravningsplatsen vilket gjorde att den inte alltid var så välskött. År 1887 bildades en judisk församling i Kalmar vilken åtog sig ansvaret för begravningsplatsen. En av anledningarna till bildandet var just att man skulle få bättre ekonomiska möjligheter att sköta platsen. Under slutet av 1800-talet togs allt större delar av Södra kyrkogården i bruk och man insåg snart att ytterligare mark skulle behövas. Nu fanns dock inga möjligheter att bygga ut Södra kyrkogården. Därför beslöt stadens styrande att anlägga ytterligare en kyrkogård norr om staden. Det blev Norra kyrkogården utmed Norra vägen som stod klar 1911. En utgrävning av delar av klostrets murrester ska ha gjorts av Sven Rosman 1923-26. Något material från denna grävning är inte känt mer än att Harald Åkerlund använt Rosmans resultat för att sammanställa en karta över klosteranläggningen som gjordes 1935 för S:t Christoffersgillet i Kalmar. Kartan visar var rester efter stadsmuren och husgrunder påträffats. Man slutade inte att använda Södra kyrkogården när Norra kyrkogården stod klar. Många av familjerna i Kalmar hade skaffat sig gravplats på Södra kyrkogården som man fortsatte att bruka. År 1939 reparerades gravkapellet såväl interiört som exteriört. Man hade tydligen dröjt med detta för nu beskrivs arbetena som nödvändiga för att kunna använda kapellet under vintern. År 1956 övertog Kalmar kyrkogårdsnämnd ansvaret och skötseln av den Mosaiska kyrkogården. Antalet församlingsmedlemmar hade stadigt minskat och man förmådde inte längre själva sköta kyrkogården. Två större arbeten påbörjades under 1974. Det första gällde anläggandet av en minneslund i det kvarter som idag kallas för Minneslunden. Som minneslund tänkte man sig att använda hälften av det tidigare linjegravsområdet i kvarteret. Platsen skulle avskärmas med hjälp av hagtornshäckar. På en ritning över hur man tänkte sig anläggningen kan man möjligen urskilja dåvarande kyrkogårdschefen Lars Nilsson namnsteckning. Det andra arbetet gäller personaloch ekonomibyggnader i anslutning till kyrkogården. Vid den här tiden fanns en äldre stuga, byggd i slutet av 1800-talet, som användes dels som personalutrymme och dels som verkstad, en mindre uthusbyggnad med bl.a. torrklosetter samt provisoriska skjul mot kyrkogårdsmuren. Nu ville man renovera stugan så att man fick fungerande personalutrymmen och bygga en ekonomibyggnad som kunde rymma garage, verkstad och förråd. Byggnadsarbetet föregicks av arkeologiska undersökningar. Ytterligare ett kallförråd byggdes 1988. Kyrkogårdens grindar i söder blev 1987 påkörda av en bilist och ersattes med kopior gjorda på Gamleby Gjuteri AB. År 1992 anlades urngravplatser i det som tidigare varit linjegravsområde i kvarter O. För att inte gravvårdarna skulle placeras för tätt i området föreslogs ett större gravradsavstånd och större gravplatser än vad som var vanligt. Man skulle också låta de äldre gravvårdar som fanns i området få stå kvar. Samma år genomförde också Ulla Ekberg, Kalmar läns museum, en fördjupad kulturhistorisk inventering av Södra kyrkogården. Denna kyrkogårdsinventering är den mest omfattade som gjorts i länet och behandlar kyrkogården som helhet, de olika gravkvarteren samt pekar ut kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och gravplatser. Alla gravplatser som bedömdes som kulturhistorisk värdefulla finns beskrivna i rapporten. Arbetet syftade till att fastställa de kulturhistoriska värdena på kyrkogården och var avsett som ett hjälpmedel för kyrkogårdsförvaltningen. Det är också en dokumentation av hur kyrkogården såg ut vid den här tiden. En jämförelse mellan beskrivningarna i Ulla Ekbergs rapport och hur det ser ut idag visar att kyrkogården i stort behållit sin karaktär. 2006 års inventeringsrapport är därför i mycket en uppföljning av Ulla Ekbergs rekommendationer och värderingar som gjordes 1992. I mitten på 1990-talet såddes delar av gångsystemet på den Mosaiska kyrkogården in med gräs. P g a almsjukan blev man också tvungen att ta ner de sex stycken almar som växte på denna del av kyrkogården. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Ekberg, Ulla, Kulturhistorisk kyrkogårdsinventering Södra kyrkogården, Mosaiska kyrkogården, Kalmar, 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Hammarström, Ingrid (red) Kalmar stads historia del III, Kalmar 1982 Kaibjer A, Koch E. Och Schött L (red), Stadsfullmäktige i Kalmar 1863-1962, Kalmar 1962 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter trädgårdsingenjör Birgitta Linåker |
