Stäng fönster Mjölby kn, KAPELLET 1 SKÄNNINGE GRAVKAPELL
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Skänninges kyrkor I Skänninge har ett flertal kyrkor och kyrkogårdar funnits sedan senast på 1000- talet. På ömse sidor om Skenaån låg St:Martins kyrka (sedermera inkorporerad i St:a Ingrids kloster) och Allhelgonakyrkan. Vid båda dessa kyrkor har kristna gravar från 1000-talet påträffats. Båda kyrkorna och deras begravningsplatser upphörde vid reformationen. Också det stora dominikanerklostret (St:Olofs kloster) i staden, beläget i Kv Brödraklostret, hade en egen kyrka. Också denna försvann vid reformationen och inga lämningar förekommer ovan mark. Delar av klosterruinen, och tillsammans med den flera medeltida gravar har undersökts arkeologiskt under 2003 och 2004. Resultaten är ännu preliminära. Bortom Motalavägen finns ruinen av det medeltida spetälskehospitalet St:Göran kvar utanför staden. Både kloster och hospital har haft egna begravningsplatser. Den enda av alla dessa kyrkor och begravningsplatser som överlevde in i efterreformatorisk tid var Vårfrukyrkan med sin begravningsplats vid Stora Torget i staden. Gravplatsen kom att delas mellan Skänninge stadsförsamling och landsförsamlingen (Allhelgona) vilka hölls åtskilda även på de nya kyrkogårdarna. Vårfrukyrkan tillhörde ursprungligen det tyska borgerskapet i staden och kallades därför Garpekyrkan1. Den är yngre än de andra kyrkorna och anses vara uppförd under 1300- talet. Kyrkan är fortfarande Skänninges stads- och landsförsamlingskyrka och tillsammans med gravkapellet vid nya kyrkogården de enda kyrkorna förutom frikyrkokapellen i staden. Kyrkogårdarnas historik Uppgifter om nya kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Sammantaget har det i staden Skänninge funnits minst fem medeltida kyrkogårdar. Till dessa kommer två anlagda i historisk tid. Av de sammantaget sju kyrkogårdarna är bara Skänninge nya kyrkogård alltjämt i bruk. Vid reformationen stängdes alla de medeltida kyrkogårdarna utom den vid Vårfrukyrkan. Denna kyrkogård kom sedan att vara stadens enda, använd av både stads- och landsförsamlingen ända fram till slutet av 1700-talet. 1813 anlades en ny kyrkogård vid den så kallade Hembygdsparken i stadsdelen Västanå, väster om korsningen Motalagatan och Vadstenagatan. Platsen befanns dock ganska snart vara vattensjuk och övergavs redan omkring 1850. Enligt hembygdsforskaren Olle Lorin (tidningsartikel ÖC 2000.02.10) skall ett 1000- tal begravningar ha skett på platsen innan den övergavs. De flesta gravstenar som stått här blev bortforslade på 1970-talet. På de fåtal som står kvar kan årtalen 1828, 1845 och 1850 läsas. En minnessten uppsattes på privat bekostnad 1981. Som ersättning för den ur bruk tagna begravningsplatsen vid Hembygdsparken anlades en ny kyrkogård ca1848-50. Denna utgör idag den norra halvan av Nya kyrkogården, det vill säga den anläggning som inventeras här. Kyrkogården var delad i två halvor varav den östra tillhörde Allhelgona och den västra stadsförsamlingen. Denna kom sedan att utvidgas 1902 med ett område söder om landsvägen. Här uppfördes också ett gravkapell. Under denna period kallades den norra delen av kyrkogården för ”gamla kyrkogården” och den södra för ”nya kyrkogården” vilket lätt leder till en del förvirring vad gäller Skänninges kyrkogårdar. Särskilt som den övergiva kyrkogården i Hembygdsparken kallades ”nya Kyrkogården” så länge den moderna kyrkogården inte fanns och ”gamla” sedan den byggts. 1956 genomfördes stora förändringar. Största delen av de båda församlingarnas respektive allmänna linjer togs bort, häcksystemen förändrades och större delen av grusgravarna och järnstaketen försvann. En artikel i Östgöta Correspondenten från den 24/7 1956 beskriver väl de vidtagna åtgärderna: ”Ett arbete med omändring av kyrkogårdarna i Skänninge, som pågått under flera år, är nu till största delen avslutat. Början gjordes 1950 på östra delen av gamla kyrkogården, även kallad Allhelgona kyrkogård, och 1951 kunde den första gravsättningen ske här, berättar kyrkogårdsvaktmästare Harald Ström. Den delen av kyrkogården är nu snart fullbelagd, och det återstår inte mer än 24 gravplatser. Under åren 1952, 1953 och 1954 arbetade man på den nya kyrkogården, dvs söder om vägen till Vadstena. Här har häckarna hunnit växa upp ganska bra. Utefter vägen finns en gammal häck, som det snart är meningen att ta bort, så snart tujahäcken, som planterats innanför, hunnit växa till lite bättre. 1955 fortsattes arbetet på den gamla kyrkogården. Man hann då med delar som tidigare disponerats för Skänninges och Allhelgonas allmänna gravar, av vilka en del fortfarande finnas kvar. Meningen är att nu börja sälja gravplatser där. Runt den gamla kyrkogården fanns tidigare en gammal syrenhäck, som man tagit bort. I stället har man gjort en sluttning och planterat småtallar. Det arbete, som återstår av årets program, är att göra i ordning det kors som bildas av huvudgångarna på kyrkogården. …………… Med vederbörandes tillstånd har man tagit bort de flesta av de järnstaket, som tidigare fanns kring många gravar, och man försöker nu att inte få för höga gravvårdar, 75 –80 cm är det högsta som tillåts på de omändrade områdena. Åtskilliga gamla gravvårdar, som tagits bort från äldre gravar, har samlats på en särskild plats där man finner mer än hundraåriga gravvårdar. Med detta omfattande arbete har kyrkogårdarna i Skänninge fått ett betydligt värdigare utseende. Det ligger ………………..” I en uppföljande artikel från den 1.8.1957 berättas nästan samma sak med tillägg av: ”………..den del som ligger norr om vägen brukar kallas gamla kyrkogården och där har på alla gravplatser gruset borttagits och ersatts med gräsmattor….. ……………… Åren 1970 utvidgades den norra delen av kyrkogården med ytterligare 3 kvarter. Detta sedan mark för ändamålet inköpts 1968 och vederbörliga beslut fattats. Utanför den södra delen av kyrkogården anlades 1994 den stora minneslunden. 2001 uppfördes en klockstapel i minneslunden. |
