Stäng fönster Norrköping kn, SÖDERSTADEN 1:2 NORRKÖPINGS SÖDRA KYRKOGÅRD
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Kyrkogårdens historik Södra kyrkogården ligger mitt inne i stadsbebyggelsen i Norrköping. Tidigare fanns begravningsmark invid S:t Johannes kyrka – nuvarande Hörsalen som ligger mitt inne i Norrköpings affärscentrum. Ett stenkast därifrån ligger S:t Olai församling. 1809 beslöt församlingen där att stadskyrkogården inte längre skulle användas för begravning, utan begravningsplats skulle anordnas på Dragsgärdet utanför staden, nuvarande Matteus kyrkogård. Tanken var att denna nya begravningsplats också skulle användas av de två andra närliggande församlingarna, Hedvig och S:t Johannes. Begravningsplatsen invigdes den 13 juni 1811. Församlingsborna i S:t Johannes förklarade på sockenstämman den 4 augusti samma år att de inte ville överge sin begravningsplats invid kyrkan, nuvarande Hörsalen, om inte Kungl. Maj:t bestämde det. Landshövdingen fick av Kungl. Maj:t order att hålla sockenstämma med alla tre församlingarna för att bland annat försöka få S:t Johannes församling att i fortsättningen använda den nya begravningsplatsen. Stämman hölls den 27 september 1812 men S:t Johannes församling vägrade fortfarande att använda begravningsplatsen. Den 18 oktober kallade landshövdingen till stämma för bara församlingsborna i S:t Johannes. De gick fortfarande inte med på att använda den föreslagna begravningsplatsen men förklarade sig villiga att byta ut sin kyrkogård inom staden mot ett område på ett tunnland utanför södra tullen, på det villkor att staden bekostade inköpet av området. Församlingen ville dessutom välja plats och att området kostnadsfritt skulle upplåtas till församlingen som fick nyttjanderätten till detsamma. Borgerskapets äldste gick med på villkoret att kostnadsfritt upplåta mark och föreslog ett tunnland jord vid Söderköpingsvägen. Magistraten utlyste ett möte den 11 november 1812 med representanter för borgerskapets äldste och S:t Johannes församling. Det var två alternativ som diskuterades. Antingen ett område öster om Söderköpingsvägen strax utanför Södertull, eller om detta var för vattensjukt, en åker väster om Gamla Övägen i Lilla Adelsgärdet. Församlingen bestämde sig för det senare alternativet då det första var för sankt. Representanterna för borgerskapet erbjöd sig emellertid att upplåta ett annat stycke åkermark om ett tunnland, beläget mitt emot det av församlingen begärda området. Landshövdingen meddelade Kungl. Maj:t och bad Kungl. Maj:t att ålägga församlingen att godta stadens bud. Kungl. Maj:t biföll den 10 mars 1813 landshövdingens begäran och församlingen hade inget annat val än att godta stadens erbjudande. Den mark som S:t Johannes församling önskade som begravningsplats var en åker som tillhörde slaktaråldermannen Jacob Lemcke. Han kompenserades med jord som tillhörde staden. Widegren nämner i sin beskrivning över Östergötland 1817 att den nya begravningsplatsen, d.v.s. Södra kyrkogården, invigdes på Kristi himmelsfärdsdag 1813 av kontraktsprosten Lagerström. Tham skriver i sin beskrivning från 1854 att begravningsplatsen är sedan 1813 utanför Söder tull. Begravningsplatsen användes och 1855 uppstod ett behov av utvidgning. Därför beslöt församlingen att köpa ett intilliggande, åt sydost beläget, område om ett tunnland, tre och en halv kappland. Köpet finansierades genom ett amorteringslån. Då området åt sydväst sträckte sig längre än den ursprungliga begravningsplatsen, beslutade församlingen att det överskjutande området skulle bytas mot ett lika stort område åt sydost. Ägare till detta var politiborgmästare E. Grenander. Genom detta byte fick begravningsplatsen den yta som den har idag. Sedan församlingen 1906 uppförde en ny kyrka kallades kyrkogården runt denna för S:t Johannes nya kyrkogård och den gamla för S:t Johannes gamla kyrkogård eller begravningsplats. Efter kyrkofullmäktiges beslut 1947 skedde namnbyte och istället för S:t Johannes gamla kyrkogård/begravningsplats, blev det nya namnet Södra kyrkogården. I början av 1950-talet slutade begravningar att ske på Södra kyrkogården. Kyrkogården hade vid den tiden blivit så pass fullbelagd att mer plats inte fanns att tillgå. Men sedan slutet av 1980-talet öppnades åter kyrkogården för begravning. Det hade blivit ont om gravmark i S:t Johannes och på den Södra kyrkogården fanns det då återlämnade/återtagna gravplatser. |
