Stäng fönster Örebro kn, BREVEN 1:80 M.FL. BREVENS BRUK
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Brevens Bruk har medeltida anor. Brevens gård omtalas år 1317 då den skänktes till Riseberga kloster av kyrkoherde Laurentius i Kumla. Under reformationen drogs den in till Kronan som delade den på två fastigheter; Stora och Lilla Breven. År 1634 lyckades ägaren till det intilliggande Bystad, Bror Anderson Rålamb (1568 – 1647) få frälseköp på Lilla Breven tillsammans med ett antal andra hemman i närheten. Bystad och Breven har därefter ägandemässigt alltid hört samman. Det var hans son Claes Rålamb (1622-1698) som startade järnbruksverksamheten på platsen. I juli år 1676 fick han tillstånd av Bergskollegium att starta en järnbruksrörelse och anlade då bl.a. en stångjärnssmedja med hammare vid Lilla Breven. På platsen fanns de naturliga förutsättningarna för den verksamheten, god tillgång på vattenkraft och skog. För att ytterligare kunna förädla järnet anlades en knipphammare, d.v.s. en hammare för klenare smide än stångjärn. Tillgången på just skog var den främsta anledningen att Rålamb fick tillståndet, villkoret var att han skulle ta träkolet för järnframställningen ur den egna skogen. Staten hade vid denna tid en ambition att decentralisera järnhanteringen till platser utanför Bergslagen på grund av skogsbristen inom det området. Sonen Gustaf Rålamb (1675-1750) övertog bruket efter sin far. Han utvidgade verksamheten och köpte kvarnen vid Stora Breven, en halv kilometer nedanför lilla Breven. Stora Breven kom att kallas Nedre bruket. Vid platsen för Nedre bruket finns idag två 1700-talsbyggnader bevarade. De långa malmtransporterna blev allt mer kostsamma. Under 1730-talet köpte därför Gustaf Rålamb gruvan i Köpsta i trakten av Askers kyrka. Malmen därifrån hade dock låg kvalitet och gruvan lades snabbt ner, istället fick man fortsätta att frakta malm från främst trakten av Nora. Under mitten av 1700-talet steg priserna på stångjärn och det blev lönsamt att hämta malm från mer avlägsna platser som t.ex. Utö i Stockholms skärgård. Från Utö fraktades malmen på pråmar över Mälaren och Hjälmaren och vidare till Brevens Bruk. Efter Gustaf Rålambs död 1765 började det godskomplex som han byggt upp att avvecklas. Konjunkturerna hade då varit ogynnsamma en tid, expansionen hade finansierats med lån och dödsboet hade betydande skulder. Hans svärmor Eva Bielke köpte då Bystad och Breven. Men bruket krävde stora investeringar som hon inte kunde finansiera, och hon sålde egendomen år 1774 till ryttmästaren David Henrik Hildebrand. Han hade betydande ekonomsiska tillgångar och var ägare till bl.a. Ericsberg, Stora Malms socken i Södermanland. Han gjorde Bystad och Breven till fideikommiss år 1778. Efter sonen David Gotthard (1761-1808) övergick fideikommisset till hans systerdotter Sophia Ulrika Bonde (1787-1867) Hon gifte sig år 1815 med generaladjutanten greve Johan August Anckarsvärd (1783- 1874) och de kom att bli mycket betydelsefulla för brukets framgångsrika utveckling under 1800-talet. De utvecklade produktionen och hittade nya marknader för brukets olika produkter. Bl.a. genom att tillverka komponenter i gjutgods för de maskiner som då behövdes för jordbrukets omfattande mekanisering. En ny masugn, rostugn och en mekanisk verkstad byggdes under 1820-talet. En ca 300 meter lång rak kanal byggdes från nuvarande Herrgårdsdammen för att leda vattnet vidare förbi Nedre bruket, kanalen finns idag bevarad i sin helhet. En viktig orsak till den goda utvecklingen för Brevens bruk under 1800- talet var Västra stambanan som stod klar under 1850-talet. Det underlättade för transporter och avsättning av brukets produkter. Stambanan kompletterades med en bibana från Hallsberg som bl.a. gjorde att malmen kunde transporteras ända till Kilsmo station, en halv mil norr om Brevens bruk. Under 1880-talet byggdes en smalspårig järnväg mellan Kilsmo och Breven. Bruket svarade för transporterna med eget ånglok. Banan togs dock bort år 1940 och lokstallet revs senare. Anckarsvärds äldsta dotter Eva Sofia gifte sig år 1842 med Johan August Gripenstedt (1813-1874). De tillträdde som förvaltare av bruket år 1867 efter Sofia Anckarsvärds bortgång. Då ingick också egendomen Nynäs, Bälinge socken, Södermanland, i förvaltningen. Johan August Gripenstedt hade år 1856 köpt Nynäs av sin svärmor Sofia. |
