Stäng fönster Värmdö kn, GUSTAVSBERG 1:105 M.FL. FABRIKEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Gustavsbergs porslinsfabrik grundlades på 1825 på de marker som en gång tillhört Farsta gård. På platsen där fabriken ligger anlades ett tegelbruk på 1600-talet i samband med att Gustaf Gabriel Oxenstierna började uppföra ett stenhus, den herrgård som idag kallas Farsta slott. När porslinsfabriken startade var fortfarande tegelbruket i drift och Gustavsbergs fabriker fortsatte med tegeltillverkning vid sidan av den övriga produktionen fram till 1930- talet. 1826 uppfördes fabrikens äldsta kontor, Gula byggningen. Vid mitten av 1800-talet, under Samuel Godenius ledning stabiliserades företaget och när Godenius svärson Wilhem Odelberg tog över, utvecklades Gustavsbergs fabriker till det storföretag som Gustavsbergs porslinsfabrik kom att bli mot slutet av 1800-talet. Wilhem Odelberg tillträde som disponent år 1869. Under Odelbergs tid genomgick fabriken flera moderniseringar och omsättningen ökade. År 1875 blev Gustavsberg ett aktiebolag med namnet AB Gustafsbergs fabriks Intressenter. Odelberg med familj tog då över ägandet till fabriken. Odelberg drev fabriken i patriarkal anda och under hans tid byggdes Gustavsberg upp till ett välorganiserat brukssamhälle, både vad gäller arbetsliv och socialt liv. Vid denna tid byggdes de bruksgator som utgör den äldsta bostadsbebyggelsen i Gustavsberg. Även Ekedalsskolan, Gustavsbergs kyrka, missionshuset och baptistkyrkan, utmed Skärgårdsvägen uppfördes under denna tid. Fabriken var vid sekelskiftet 1900, en av landets största industrier med ca 1 000 anställda. Odelberg hade som mål att bygga upp ett så komplett och självförsörjande samhälle som möjligt varför han lät anlägga ett större lantbruk vid Farsta gärde, väster om fabriksområdet, för att förse samhället med jordbruksprodukter. Efter första världskriget blev det svårare tider för svensk porslinsindustrin när billigare porslin producerat med modernare metoder började importeras, från bl.a. Tyskland och Japan. Odelbergs söner Axel och Victor Odelberg som tagit över efter faderns död valde då att sälja fabriken till Kooperativa förbundet (KF) 1937. I köpet ingick samhälle, fabrik, lantbruk, skogar och fartyg. Efter kooperativa förbundets övertagande utvecklades Gustavsberg till ett kooperativt mönstersamhälle med lovordad fabriksanläggning, samhällsservice och framstående modernistisk bostadsbebyggelse. 1924 hade KF grundat ett eget arkitektkontor som under Eskil Sundahls ledning kom att bli viktigt för genomförandet av funktionalismens idéer. KF:s arkitekt Olof Thunström, även kallad Thun-Olle, fick i uppdrag att arbeta med Gustavsberg. Från slutet av 1930-talet till 60- talets början ritades så gott som alla hus som uppfördes i Gustavsberg av Thun-Olle. Genom Kooperativa förbundets uppköp uppfördes nya anläggningar vid fabriken. Däribland sanitetsfabriken, badkarsfabriken och hushållsfabriken. Den konstnärliga verksamheten blomstrade under 1940–50- och 60-talen och här verkade den tidens mest framstående formgivare som Wilhelm Kåge, Stig Lindberg, Lisa Larsson och Karin Björquist. Tack vare miljonprogrammens stora bostadsproduktion var åren 1965–75 en mycket gynnsam tid för Gustavsbergs fabriker då det fanns en stor efterfrågan på badkar, toalett och handfat. Efter att bostadsproduktionen avstannade vid 70-talets mitt började dock de svåra åren för Gustavsberg. Fabriken för hushållsporslin såldes till Rörstrand och tre år senare till Hackman. Sanitetsporslinstillverkningen var kvar i KF:s ägo fram till 1990-talet, därefter såldes den delen av företaget till det tyska företaget Villeroy & Bosch. Än idag finns dock tillverkning av hushållsporslin kvar i Gustavsberg. Gustavsbergs AB producerar här benporslin, nordens enda benporslinstillverkare. Det södra fabriksområdet bebyggs under 2010-talet med bostadskvarter och kallas porslinskvarteren. I det norra fabriksområdet, närmast Farstaviken finns huvuddelen av den äldre fabriksbebyggelsen bevarad. |
