Stäng fönster Skövde kn, BÖJA 1:11 M.FL. BÖJA-FJÄRDEBÄCK
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Böja skrevs ”Bögene” år 1456. Ortnamnet är ett järnåldersnamn där efterleden -ene ursprungligen varit -vini som syftar på betesmark. Fortfarande finns enstaka förhistoriska gravar på åsen vid det ursprungliga byläget. Bynamnet fick även ge namn åt Böja socken i tidig medeltid. Enligt jordeboken 1546 fanns då fem hela och ett halvt hemman (varav flertalet var skattehemman) samt en kyrkoäng i byn. Byn omfattade Backgården, Hulegården, Nolgården, Prästegården (Stommen), Storegården och Södergården. En äldre geometrisk karta från 1686 visar hur de sex gårdarna i den oskiftade tresädesbyn låg samlade i en ganska tät klunga kring sockenkyrkan på bytån i söder. En bebyggd enhet som hörde till Nolgården låg för sig vid fägatan åt VNV mot skogen. Närmast bytomten i norr, väster och sydväst låg byns tre större åkergärden och söder om bytån ett på ängen senare upptaget mindre åkergärde. I åssluttningen ner mot Kräftån i öster låg ängsgärdet som delvis var sidlänt och fuktigt. Längre åt nordost på åsen låg småbyn Fjärdebäck med gårdarna Stora Fjärdebäck och Motorp, sistnämnda även kallad Lilla Fjärdebäck. Mot Klyftamon i VNV låg byarnas utmark med bete och skogsresurs, i Böja by förbunden med bytån via en smal fägata mellan åkergärdena. Storskifte genomfördes i Böja 1756 samt 1784-1787. Laga skifte genomfördes i Fjärdebäck 1839 och i Böja by 1845. I samband med laga skiftet skapades den långsträckta radbyformen längs åsen, när gårdar flyttades ut från Böja by längs åskrönet upp mot Fjärdebäck. I Böja by ligger gårdar kvar på den gamla bytomten som fortfarande är väl bebyggd. SV om Böja by ligger utflyttade hemmansdelar av Stommen och Hulegården och mot N utflyttade delar av bl.a. Backgården och Nolgården. |
