Stäng fönster Skövde kn, EDÅSA 1:12 M.FL. EDÅSA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Edåsa by i Ösans dalgång har gett namn åt den medeltida Edåsa socken. Järnåldersgravar visar på förhistorisk bosättning. Den medeltida byn var liten och omfattade endast sockenkyrkan och två hela hemman. Även gården Gillestugan (omnämnd i jordeboken 1549) låg inom byn men räknades formellt in i byalaget först något senare. På 1642 års bykarta ingår gården i byn. S:t Laurentii brödragille i Edåsa beskrivs kortfattat bl.a. i P.E. Lindskogs ”Försök till en korrt beskrifning om Skara stift” 1812-1816. Gillet S.t Laurentii Martyris Convictum Sacrum fick sitt stadfästelsebrev av biskopen Sven Grotte i Skara år 1442. I brevet framgår att biskopen gav 40 dagars avlat (syndaförlåtelse) till dem som skänkte något till gilleshusets uppbyggande, eller som bevistade brödragillets mässa i Edåsa kyrka, och då offrade något på altaret, (med all sannolikhet brödragillets S:t Laurentii altare som väl fanns i kyrkan). Gårdsnamnet Gillestugan anknyter till brödraskapets gillestuga som enligt en tradition på orten legat vid gården och gett namn åt denna. Gillestugans gamla hustomt finns omnämnd på storskifteskartan 1797 och låg i en hage vid gården Gillestugan. Två kända offerkällor har funnits vid byn, varav den ena låg nära gården Gillestugan och förknippas med det medeltida brödragillets verksamhet. 1642 års geometriska bykarta är ganska schematisk men visar byns grundstruktur. Av storskifteskartan från 1797 framgår att den oskiftade tresädesbyn hade tre gärden kring bytomten vilka omfattade åkern och de mer torrlänta ängspartierna. Odlingsrösen (och eventuellt även förhistoriska gravar) fanns främst i de södra och östra gärdena. Utängarna omfattade tre separata ängsgärden med främst sidvallsäng som följde längs hela Ösans sanka fåra. Särhägnade betshagar fanns i anslutning till åker och äng. I öster fanns utmarken med skogen och betesmarken. Av gårdarna låg Stommen även som idag strax norr om kyrkan medan Frälsegården och gården Gillestugan låg sida vid sida vid landsvägen i sydost. En del av Frälsegården fanns även söder om kyrkan. På bytån kring kyrka och lokalvägskäl låg enstaka lite spridd bebyggelse, troligen några backstugor eller motsvarande. Kanske redan efter storskiftet 1797 påbörjades den gårdsutflyttning som blev fullföljd vid laga skifte 1849-1851. Resultatet av omvandlingen blev att Stommen fick kvarligga, att Frälsegården flyttades något inom bytomten och att gården Gillestugan flyttades ut långt mot söder, ända ner till vägskälet mot Vreten. Av Häradsekonomisk karta över Skaraborgs län 1877-1882 framgår tydligt laga skiftets effekter med en högre grad av uppodling än tidigare. Efter laga skiftet hade fler mindre gårdsenheter knoppats av från ursprungsgårdarna och nuvarande bebyggelsemönster med några lite spridda gårdsklungor skapats. Enstaka torpställen hade tillkommit på dessa gårdars mark. Sidlänt ängsmark utbredde sig fortfarande närmast Ösan och i den lilla bäckdalgången. Vid den då ödeställda sockenkyrkan på den gamla bytån hade en grupp av mindre bostadshus och något småbruk vuxit upp efter laga skiftet. Vid landsvägen, invid bäcken, låg socknens fattighus. Edåsa medeltida sockenkyrka övergavs 1872, när en ny kyrka, (då kallad Edhems kyrka, numera benämnd Vretens kyrka), gemensam med Ljunghems socken byggts vid Vretens herrgård. Edåsa ödekyrka skänktes sedan till Västergötlands fornminnesförening som använde den till museum för föreningens samlingar fram till 1930. Efter en omfattande restaurering 1938-1940 blev kyrkan åter församlingskyrka. |
