Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skövde kn, HÄGGUM 9:8 M.FL. HÄGGUMS BY

 Anlaggning - Historik

Historik
Häggums by omnämns 1357 som ”Häggem”, men har betydligt äldre anor. Namnet anses kunna ha ursprung som en sammansättning av trädnamnet ”Hägg” med ”-hem” i betydelsen hemvist/boplats. Såväl ortnamnet som omgivande förhistoriska fornlämningar förankrar byn i äldre järnålder. Fornlämningarna har varit betydligt fler. Inte minst Ranstadsverkets utbyggnad efter 1900-talets mitt medförde att flera fornlämningar undersöktes och borttogs.
Häggums by var en storby före laga skiftet 1849-1856 och omfattade på 1500-talet så många som 19 hela hemman. Häggums by och Bolums by i grannsocknen var lika stora och var de två största byarna vid Sydbillingen. Sedermera växte antalet gårdar i Häggums by till 21 plus två tullkvarnar. Byarna i Bolum, Häggum och Sjogerstad var till uppbyggnad och karaktär stora typiska falbygdsbyar. I likhet med i Rådene och Sjogerstad skedde säteribildning även i Häggums by på 1600-talet. I Häggum blev Bosgården säteri på 1600-talet och utvecklat till en av bygdens största egendomar.
En äldre geometrisk karta från 1686 visar hur den stora tresädesbyn Häggum var organiserad. Kring bygatan, som utgjordes av landsvägen mot Rådene och Brunnhem, låg de 21 gårdarna mycket tätt samlade, ungefär mellan Backgården i söder och kyrkan på bytån i nordost. Norr och nordost om bytomten tog utmarken med byns samfällda betesmark vid, som även sträckte sig upp påSyd billingen och var gemensam med grannsocknarna. Åkern som angränsade direkt i nordväst, väster och söder var indelad i tre särhägnade gärden med blockformiga oregelbundna åkerstycken samt inslag av torrlänt äng. Närmast nordväst om byn låg Klevgärdet. Mellangärdet låg sydväst om byn och landsvägen mot Brunnhem. Mossgärdet omfattade ett stort stråk söder om byn längs klevkanten. På kleven och ner längs alunskiffern öster om byn utbredde sig byns sidlänta ängsmark, ”Hägguma Mås Engiar”, I övrigt låg byns äng i mer torrlänt läge högre uppe på kalkstens- och lerskiffernivåer väster om åkergärdena.
Före laga skiftet hade byn ca 700 invånare. Vid laga skiftet flyttades dock flertalet gårdar ut på kalkstensplatån kring det gamla byläget. Den romanska sockenkyrkan av huggen sten var från 1100-talet. Den revs i samband med att nuvarande kyrkobyggnad uppfördes 1864 på samma plats som den gamla. Sockenmagasinet från 1790 är kvar från den gamla kyrkans tid, sannolikt socknens äldsta byggnad idag. Fortfarande ligger en bykärna kvar på den gamla bytomten kring kyrkplatsen, Bosgården och Prästbolet med det f.d. kyrkoherdebostället. Här byggdes även skolhus, missionshus och lanthandel under 1800-talets senare del – 1900-talets början.
Landsvägen har efter bilismens genombrott, troligen i samband med Ranstadverkets tillkomst, dragits om i ny sträckning något väster om bybebyggelsen.
AB Atomenergis verksamhet i Häggum, Ranstadverket, innebar att uran bröts ur alunskiffern under 1950-tal¬-1970-tal. Ranstadverket var Sveriges enda urangruva och var mycket omdiskuterad. Landskapet i Häggum påverkades mycket starkt av uranbrytningen. Industrimarken närmast Häggums by utgörs huvudsakligen av delar av byns inägor. Själva fabriksanläggningen som revs 2013 låg på en del av byns gamla åker ett stycke sydväst om bybebyggelsen, medan de stora brotten finns framför allt i söder och öster. Vid sockenkyrkan står en minnessten från 1976 till minne av det stora motstånd som fanns i Falbygd och Billingsbygd mot utvecklad uranbrytning i kambrosilurområdet.