Stäng fönster Skövde kn, VÅMB 30:194 M.FL. VÅMB - GAMLA SKARA-SKÖVDEVÄGEN
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Våmb hör i likhet med Varnhem till det historiskt mycket intressanta område som omger södra Billingen och som bl.a. karaktäriseras dels av en rik bronsålder, dels och särskilt av förekomsten av stora stensättningar (gravar) från förromersk järnålder. Överhuvudtaget löper ett tätt stråk med förhistoriska fornlämningar, framför allt gravar, längs hela kanten av östra Billingesluttningen. Lämningarna har en tidsmässig spännvidd från yngre stenålder till yngre järnålder. De ger inte bara uttryck för tidig bosättning, utan också för att här har varit ett kärnområde i den västgötska jordbruksbygden under årtusenden, med etablerade internationella kontakter redan ca 1000 år före år 0. Flera hålvägar för in i bergspasset mellan Nordbillingen och Sydbillingen och indikerar att gamla vägen Skara-Skövde återgår på en tidigt utvecklad kommunikationsled över Billingen, från Kåkindsslätten, Vättern och Östergötland in mot Valle, Vänern och Västkusten. Skaras västsvenska huvudroll som central medeltida målpunkt för pilgrimsstråk, handel och kommunikation bidrog till färdstråkets stora betydelse både under medeltid och in i nyare tid. Våmb som ligger i passet har således legat centralt i anslutning till det gamla väst-östliga färdstråket mellan Vänern och Vättern. Vid en arkeologisk undersökning på Våmbs bys f.d. svintå 2001 påträffades en förhistorisk boplats (Raä Våmb 59), som låg i direkt anslutning till gamla Skaravägens södra sträckning ner mot Våmb och Skövde, vilket förankrar vägen i järnåldern. Skara kom att stå i fokus under medeltiden både för när- och fjärrtrafik och pilgrimsstråket mot Skara berörde även S:ta Elins grav i Skövde kyrka vilket ytterligare kan antas ha stärkt ledens betydelse. Stråket Lidköping-Skara-Skövde är även i vår tid en huvudled i denna del av Västergötland. Skaravägens äldre sträckning gick från Varnhem via Skarke och Hålltorp upp mot Ljungstorp på Billingens västsluttning, vidare upp genom passet mot Prästtorp och Våmbskleven på skogen i Våmbs socken och därifrån vidare mot Bäckatorp. Där delade den sig sedan i två sträckningar mot Skövde. Den norra grenen gick rakt fram vid Bäckatorp och fortsatte via Brandstorp och Skyttesledet ner mot Skövde. Den södra grenen gick vid Bäckatorp ner mot sydost via Våmbs by sedan mot nordost och mötte sedan den norra grenen och förenades med denna strax sydväst om Skövde stadsgräns. På storskifteskartan över Våmbs by 1788 kan ses hur södra vägen kommer från Skövde österifrån genom inägorna fram mot byn. Den viker sedan av mot nordväst upp genom inägorna, över svintån, upp mot Bäckatorp. Vid Bäckatorp, där inägorna till Våmbs by mötte Brandstorps bys inägor, låg en liten husgrupp i vägskälet. Det var två ryttartorp, det ena tillhörande Våmbs by (motsvarande dagens Bäckatorp), det andra tillhörde Brandstorps by. Södra grenen behöll sin sträckning ner genom Våmb fortfarande ca 1880 men någon gång under 1900-talets första del upphörde man använda sträckan Bäckatorp-Larsegården som blev en hålväg. Södra vägen i övrigt dalade i betydelse och blev en brukningsväg, den norra grenen blev vägens fortsättning. Eventuellt under 1800-talet hade även uppstått en ännu sydligare gren som gick i stora drag som Skaravägens nya sträckning som troligen byggdes på 1930-talet. Mellan 1960 och 1985 bortgrävdes nästan hela norra vägen Brandstorp-Skövde när stenindustrins stora norra stenbrott utvidgades. Den f.d. södra vägen grävdes bort över Våmbs svintå när brottet åter utvidgades 2001. Vägen finns i söder kvar på en sträcka genom Våmbs by och precis nordväst därom. Vad gäller bebyggelsen längs vägen mellan Brandstorp/Bäckatorp och Våmbskleven har den fram till 1800-talet dels karaktäriserats av Brandstorps bybebyggelse, dels av Bäckatorps soldattorp, dels av torp och småbruk i skogskanten på kronoparken Billingen. Ett av dessa är Keddakärret som omnämns i jordeboken första gången 1795 då det noterades som en äng skatte. Vad som bl.a. karaktäriserar utvecklingen i bygden i det sena 1800-talets Våmb är dels gårdsutflyttningen från byarna vid laga skiftet, dels den ökande uppodlingen, dels framväxten av en obesutten bebyggelse med torpställen och backstugor, dels utvecklingen av kalkindustrin på Gullhögen och Carlsro. Av den häradsekonomiska kartan från 1877-82 framgår tydligt hur graden av uppodling ökat. Kring vägskälet vid Bäckatorp hade börjat växa fram en grupp av enklare bostadsbebyggelse, präglad av backstugor, torp och andra småställen samt några självägande mindre bondgårdar som blivit utflyttade från Brandstorp och Våmb. Även Brandstorps ryttartorp hade ersatts med en backstuga. Keddakärret kom att ligga i ena utkanten av en långsträckt grupp av ett ca 25-tal backstugor, torpställen och småjordbruk som följde Skaravägen längs Våmbsbäckens dalgång bort mot Prästtorp i skogsbygden. Detta var gammal utmark på kronoparken som på 1800-talet delvis kommit i sockenbönders ägo. Tillkomsten av Sköfde-Axvalls järnväg och hållplatsen vid Våmbskleven 1904 skapade en liten knutpunkt där. Kalkindustrin var en pådrivande faktor för stationens tillkomst. Järnvägen var i drift till 1961. Idag minner framför allt banvallen och den f.d. hållplatsen om järnvägstrafiken genom Våmb. Befintliga torp och småbruk mellan Keddakärret och Våmbskleven kompletterades med några mindre bostadshus och verksamhetsbyggnader kring hållplatsen. 1900-talets snabbt framväxande motorisering innebar för Våmb att den gamla huvudvägen Skövde-Skara byggdes om med ny dragning troligen på 1930-talet, förbi Våmb och Våmbskleven. Vägen har senare byggts om ytterligare. Mellan järnvägen, gamla Skaravägen och nya Skaravägen söder om stationen framväxte en mindre husgrupp; bl.a. med plåtverkstad och bildemonteringsverkstad samt några mindre villor. Våmb präglas idag av att kulturlandskapet delvis genomgått stora förändringar under 1900-talet. Detta dels p.g.a. det stadsnära läget till Skövde, där stadsbebyggelsen vuxit ut in i Våmbs socken, dels p.g.a. stenindustrins stora expansion i Våmb med vidsträckta dagbrott som följd. Sammantaget har detta starkt minskat antalet befintliga fornlämningar, inte minst de karaktäristiska stensättningarna. Närmast Våmbs by är det gamla kulturlandskapet starkt förminskat. Bybebyggelsen med den välkända medeltidskyrkan ligger idag som på en landbrygga mellan brotten i norr och söder där även väg 49 Skövde-Skara går. Dagens stora stenbrott når fram till områdets östra, sydöstra och södra del. Fortsatt täkt har under den senaste tioårsperioden medfört att området numera är avskilt från Våmbs by av det utvidgade stenbrottet. Planerna på stenindustrins expansion omfattade 2012 bl.a. resterande delar av Brandstorp med Bäckatorp, Keddakärret och angränsande del av Gamla Skara-Skövdevägen strax nordväst om Våmbs by. Mot bakgrund av de mycket stora kulturvärden som förknippas med Gamla Skara-Skövdevägen formulerades 2012 frågan om möjligheten att bevara aktuell vägdragning och dess närmaste anslutande kulturmiljö med närliggande stora stensättningar. (Texten bygger i allt väsentligt på ”Kulturhistorisk förstudie Brandstorp – Våmb 2012. Arkeologisk rapport 2012:125 Bebyggelsehistorisk rapport 2012:8”. VGM 2012). |
