Stäng fönster Tomelilla kn, SPJUTSTORP 72:1 SPJUTSTORPS KYRKA
Anläggning - Värdering
| spjutstorps kyrka | |
| 10/25/18 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkan ligger i en välbevarat bymiljö med äldre karaktär av gårdar och gatehus. Även om kyrkan är från 1800-talet är den byggd på samma plats som en medeltida och kyrkogården har snart en 1000-årig tradition. Kyrkans placering valdes säkerligen med omsorg och än idag utgör kyrkan ett markant inslag i landskapet där den ligger på en höjdplatå gränsande till det öppna beteslandskapet. Den äldsta kyrkogårdens utsträckning är relativt tydlig då den senare delen ligger lägre belägen i öster. Gravvårdarna på kyrkogården representerar många generationer av Spjutstorps sockenbor. Alldeles intill kyrkan ligger byskolan, vilket visar på den nära relation som fanns tidigare mellan skolan och kyrkan. Spjutstorps nuvarande kyrka är tillsammans med Tryde och Södervidinge exempel på arkitekt Edvard von Rothsteins arbete i Skåne. Samtliga kyrkor uppfördes ungefär samtidigt. Rothstein var verksam vid överintendentsämbetet som ofta lade sista handen på ny- och ombyggnadsritningar för kyrkor vid denna tid. Kyrkorna i Tryde och Spjutstorp kan därmed fungera som typexempel på hur man från överintendenten ansåg att den ideala sockenkyrkan skulle utformas kring 1800-talet mitt. Flera kyrkor i Skåne är uppförda enligt samma enkla mönster som salkyrkor med högt kvadratiskt torn och absid för sakristia i öster. Formen på spiran går också igen i flera kyrkor kring denna tid. Gemensamt för många av tidens kyrkobyggnader är de stora fönsteröppningarna, monumentala dörröppningar och de höga, smala tornen och spirorna. Absiden byggdes för att inrymma sakristia. Flertalet kyrkan utformades som salkyrkor, där koret har sin plats i långhusets östra del. Det treskeppiga kyrkorummet är däremot mindre vanligt. Antalet bänk-platser var ett viktigt argument för att riva de gamla kyrkorna och bygga nytt. Idag framstår kyrkorna som överdimensionerade och de har också visat sig vara kostsamma att underhålla på grund av sin storlek. I Spjutstorp förefaller underhållet ha varit minimalt redan från början och få stora förändringar har skett. Delvis kan det förklaras av ett ointresse hos kyrkans patronus men sannolikt hade församlingen en knaper ekonomi även sedan patronatsrätten avskaffats. Yttertaken lades med papp vilket var vanligt för nybyggda kyrkor vid denna tid. Ofta kompletterades kyrkan senare med ett mer beständigt takmaterial vilket i Spjutstorp skedde först in på 1900-talet då yttertaken målades i en röd kulör. Även invändigt präglas kyrkan av rena linjer och en monumental enkelhet. Inredningen har enkla former och färgskikten går i ljusa färger med några effektfulla accentfärger såsom rött och guld. Ursprungligen bör hela inredningen ha varit mörkt betsad eller ekådrad vilket är typiskt för 1800-talets andra hälft. Inredningen i form av predikstol, altarprydnad med mera gjordes ofta enkla utan pråligheter. Det var vanligt att man återanvände äldre inventarier som stomme och förenklade dem. I Spjutstorp kunde predikstolen och dopfunten återanvändas medan altarprydnaden bestod av ett enkelt kors till en början. Bänkarnas utformning har numera nästan en funkiskaraktär genom sin avskalade enkelhet och färgsättningen från 1950-talet. Det är svårt att se att inredningen är 150 år. Koret är kanske den del av kyrkan som genomgått störst förändringen i kyrkan. Den målade textbandet över koret bör ha tillkommit vid 1900-talets början men har haft ett mer sirligt utseende, av jugendkaraktär, än det nuvarande breda bandet i bjärt röda färgtoner. Korskrankets nygotiska listverk togs bort vid 1900-talets mitt och ersattes av ett nytt krönparti med en bemålning som för tankarna till ett harlekinmönster. Vid samma tid fick altarmålningen av Per Hörberg sin placering på altaret. Idag utgör målningen en av kyrkans främsta inventarier. Senare har kyrkorummets vy mot öster kompletterats med ett himmelsblått valv och ett förgyllt kors. Det blåmålade valvet har viss förankring i 1800-talet men det finns inga uppgifter om att dessa skulle vara en rekonstruktion. Några bänkrader har också plockats bort längst fram i bänkkvarteren, vilket har inneburit korets yta har utö-kats. Förutom ändringarna i koret har kyrkorummet kompletterats med en orgelläktare i väster sedan kyrkan uppfördes vilket smälter väl ihop med den ursprung-liga inredningen. Även om förändringarna i kyrkorummet är relativt få är helhetsintrycket att kyrkorummets 1800-talskaraktär har förvanskats genom åren. Framför allt beror det på färgsättningen och korskrankets utformning som är mycket iögonfallande. Bortsett från en viss anakronism är kyrkorummet relativt enhetligt och harmoniskt genom sin enkla karaktär och färgsättning i några få färger. Bland kyrkans mest värdefulla inventarier bör nämnas den gamla kyrkklockan från 1438. |
