Stäng fönster Tomelilla kn, RAMSÅSA 55:1 RAMSÅSA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Ramsåsa kyrka, RAMSÅSA KYRKA | |
| 6/3/22 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkan och kyrkogården ligger mitt i Ramsåsa by där kyrkan, gatunätet och den äldre välbevarad bebyggelse har stor betydelsefull för kulturmiljön. Gårdarna och husen ligger tätt med kyrkan i dess mitt. Den gamla kyrkogården kring kyrkan har bevarat sin medeltida utsträckning då utbyggnad av kyrkogården skett ett stycke bort. En hel del äldre gravplatser och äldre gravstenar finns bevarade på kyrkogården vilket förstärker kyrkomiljöns karaktär. Kyrkan kan ännu upplevas i en ålderdomlig miljö där även det omgivande agrara landskapet är relativt opåverkat av moderna tider. Kyrkan är relativt liten men trots det en av få kyrkor som inte påverkats nämnvärt av 1800-talets kyrkobyggnadsperiod. Kyrkans exteriör kan betecknas som välbevarad från tiden kring 1800-talets mitt. Fasadernas putsbehandling, fönsteröppningarna, stödpelaren och yttertakens detaljer bidrar till kyrkans uttryck. De spetsbågiga fönsteröppningarna och järnbågarna är typiska för tiden. Ett viktigt karaktärsdrag i fasaderna är sockeln och är de nästan osynliga listverken över kvaderkedjorna. Listverket är sannolikt ursprungligt och är en ovanlig detalj som kanske kan knytas till en särskild bygghytta eller byggmästare. Ytterligare särdrag som tillhör kyrkans äldsta tid är dess avsmalnande planform mot öster och avsaknaden av muröppningar på vinden vilket dock inte påtagligt för kyrkans besökare. Kyrkans interiör bevarar ett ålderdomligt tidskikt genom valven, kalkmålningarna och de många äldre inventarierna. Kyrkans valv, kalkmålningar, dopfunten, altaret och krucifixet utgör viktiga delar av dess medeltida inredning. Kyrkans altare har ett särskilt högt kulturhistoriskt värde då medeltida altare är ovanliga. Altaret tillhör kyrkans äldsta inredning. Därtill finns rester av två sidoaltare i långhuset. Dessa har stor betydelse för förståelsen av det medeltida kyrkorummet, helgondyrkan och den katolska mässan. Kalkmålningarna från 1300-talet är utrycksfulla och av hög kvalitet samt företräder ett ovanligt bildprogram medan 1400-talsmålingarna har en stor betydelse i att framhäva valven och korutrymmet. Övriga delar representerar det efterreformatoriska kyrkorummet såsom bänkinredningen, predikstolen och epitafium. Det tidiga 1900-talet märks framför allt genom vindfånget och inbyggnaden i tornets bottenvåning. Den renovering som genomfördes på 1960-talet har skapat ett anpassat kyrkorum med återhållsam karaktär och traditionell förankring som känns både modernt och tidlöst. Genom det enhetliga golvmaterialet knyts kyrkans olika delar och tidsperioder samman. Borttagningen av golvens höjdnivåer, och altarringen skapar den moderna anpassningen. |
