Stäng fönster Tomelilla kn, TRANÅS 26:24 TRANÅS KYRKA
Anläggning - Värdering
| tranås kyrka, TRANÅS KYRKA | |
| 11/5/18 |
| Motivering |
|---|
|
Uppförandet av Tranås nya kyrka speglar utvecklingen av samhället som en centralort i slutet av 1800-talet. Orten lyckades trots att järnvägen inte drogs genom byn bibehålla sin betydelse som handelsplats och knutpunkt. Den gamla kyrkan befanns vara för liten och det fanns resurser att bygga en ny. Samtidigt passade man på att utvidga kyrkogården och på platsen där den gamla kyrkan legat finns ett kors. Kyrkan och prästgården ligger något avskilda från övriga byn, i söder och öster breder byn ut sig med mölledamm, torg med gästgivargård, äldre gatu-struktur med tätt liggande gathus. Både den gamla kyrkogården och den nya kyrkan ligger på var sin höjd och omges på traditionellt sätt av kallmurar och regelbundna trädkransar av lind. De bevarade resta gravvårdarna, de enstaka äldre gravplatsutsmyckningarna, de grusade gångarna och den städsegröna växtligheten ger kyrkogården dess karaktär. Solitära större exemplar av äldre lövträd och barrträd ger likaså en parklik åt kyrkogården. Likhuset och gravkapellet, uppförda i rött tegel, bildar en enhet med kyrkans utformning. Kyrkan är, bortsett från tillbyggnaden av sakristian, välbevarad exteriört och har en för slutet av 1800-talet tidstypiskt gestaltning med historiserande inslag. Den nyromanska stilen representeras av en relativt sparsmakad dekor i form av rundbågsfriser och rundbågsvalv och den nygotiska stilen av en höjdsträvande tornspira. De väl bearbetade entréerna med anfang markerade av putsade kapitäl och kopparklädda portar är särskilt påkostade. Det röda maskinslagna teglet blev med industrialiseringen ett förhållandevis billigt och lättillgängligt material och med formtegel gavs möjligheter till en mängds olika typer av fasaddetaljer. Den största förändringen är dock att alla plåtdetaljer har ersatts av zinkplåt, men dess naturligt grå färg skiljer sig inte så mycket från den tidigare gråmålade stålplåten. Interiört har det skett fler förändringar men den rikt dekorerade bänk-, orgelläk-tar- och takinredningen och väggmålningarna i varmrött och schablondekor håller samman interiören. Den bruna kulören, accentfärgerna och utförandet på kammålningen på träinredningen skiljer sig något åt på de olika delarna, bänkarna är ljusare och taket mörkast. Färgsättningen och gulddekoren återkommer till viss del i altaruppsättningen, predikstolen och baldakinen som är från början av 1600-talet. De kommer tillsammans med dopfunten från den äldre kyrkan. Förutom färgsättning är altarets och predikstolens barocka stilspråk till viss del lik 1800-talsinredningen som är svulstig. Altaruppsatsens himlavalv och baldakinens stjärnhimmel återkommer dessutom i korets och i absidens blåa stjärnvalv. |
