Stäng fönster Tomelilla kn, KYRKOGÅRDEN 1 TOMELILLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Tomelilla kyrka, TOMELILLA KYRKA | |
| 6/2/22 |
| Motivering |
|---|
|
Tomelilla ingår i ingår i kulturmiljöprogram för Skåne och bedöms enligt länsstyrelsen vara en särskilt värdefull kulturmiljö i Skåne med karaktären av stationssamhälle och centralort. Tomelilla kyrkogård bildar tillsammans med den äldre bebyggelsen i Tomelillas stadskärna en viktig del av ortens kulturhistoriska miljö. Genom ortens relativt unga historia finns ännu ett läsbart och tydligt sammanhang mellan byggnader och strukturer såsom gatunät, järnvägslinjer och omkringliggande byar. Inte minst som kyrkogården planlades i samband med den första stadsplanen. Den tid som kyrkogårdens äldsta delar och kyrkan representerar kan karaktäriseras som ortens storhetstid och har avsatt tydliga spår med en stark tidsprägel som till stora delar ännu är bevarade. Kyrkogårdens närmaste omgivningar består av ett egnahemsområde med villor från 1900-talets första hälft. Genom järnvägsspåren intill kyrkogårdens norra sida finns ännu en tydlig avgränsning till Tomelillas centrum även om kyrkogården tidsmässigt hör mer ihop med de centrala delarna. Kyrkogården med kyrkan har en väl genomtänkt och strikt planläggning vilket är typiskt för det tidiga 1900-talet. Gravplatser och växtlighet samt byggnader är delar av en välordnad helhet. Längs huvudstråken hittar man större gravplatser med gravvårdar av hög kvalitet och inte sällan monumental prägel. I de gamla delarna av kyrkogården har en hel del gravplatser återlämnats och lagts igen vilket ger ett lite sargat intryck. Den nya kyrkogårdsdelen är en representant för 1950-talets tanke med lite mer intima gravkvarter som bildar fina trädgårdsrum omslutna av grönskande häckar. De nya delarna har utvecklats med nya urngravplatser, minneslund och askgravlund som inkorporerats i planen i enlighet med dess ursprungliga karaktär. Den äldre kyrkogårdsdelen framstår som mer oförändrad. Gravkapellet från 1960-talet och den äldre ekonomibyggnaden utgör viktiga delar av kyrkogårdens historia och framför allt det senare gravkapellet håller en hög arkitektonisk kvalitet och är också ett exempel på arkitekten Eiler Graebes arbete. Kyrkan karaktäriseras av hög kvalitet framför allt vad gäller fasadernas murning med många genomtänkta detaljer. De ovanligt utformade hängrännorna kan ha tillkommit senare men är en intressant lösning som låter takgesimsen vara synlig. Till sin form är kyrkan en nedskalad version av en normalstor församlingskyrka från tidigt 1900-tal. Detta är så genomarbetat i alla detaljer att man lätt luras att tro att den är större än den i själva verket är. Kyrkans ursprungliga interiör var mer avskalad och relativt anspråkslös vilket också i viss mån är typiskt för det tidiga 1900-talet. Invändigt var kyrkans utrymmen slimmade till sitt yttersta. Den nuvarande sakristian, orgelläktaren och biutrymmen i tornets bottenvåning är minimala. Långhuset med bänkarna upplevs trots det som luftigt och spatiöst. En del finns kvar av den ursprungliga inredningen framför allt i form av snickerier, exempelvis dörrar, medan det mesta av den fasta inredningen har bytts ut eller kompletterats. När kapellet gjordes om till kyrka 1926 inreddes sakristian till kor och kompletterades med predikstol. Under Torsten Leon Nilsons renovering gjordes en försköning av interiören genom tillskott av bänkarna, ljuskronor och lampetter, altare, dopfunt. Den nya inredningen gav kyrkorummet en större tyngd och mer karaktär av stadskyrka om än i betydligt enklare form. Trots sin litenhet äger kyrkorummet alla komponenter som man förknippar med en normalstor landsortskyrka. Leon Nilssons inredning är tidstypiskt och framför allt dopfunt och altare har höga hantverksmässiga kvaliteter. |
