Stäng fönster Oskarshamn kn, MALGHULT 2:181 M.FL. KRISTDALA KYRKA
Anläggning - Värdering
| kristdala kyrka, KRISTDALA KYRKA | |
| 1/1/04 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Av tradition har högt uppsatta personer i socknen ofta placerats öster om koret på kyrkogårdar. Det har ansetts som en speciellt värdig plats. Kvarter A domineras av familjegravar efter två av sockens mer dominerande släkter, prästsläkten Meurling och ägarna till Hägerums gård familjen Weidenhielm. Dessa båda gravplatser har ett högt kulturhistoriskt värde på grund av den lokal- och personhistoriska anknytningen. Kvarter B Grusgravarna minner om ett gravskick som var vanligt förekommande här in på 1960-talet och har därför ett kulturhistoriskt värde. Det enda träkorset berättar om ett gravskick som var mycket vanligt en bit in på 1900-talet. Träkorset har därför ett kulurhistoriskt värde och ska vårdas av församlingen även om gravrätten går ut. Vid behov kan delar av eller hela korset bytas ut och ersättas av ett nytt utfört på samma sätt, med återuppsättande av metallplattan. De få gravvårdarna från 1800-talet och 1900-talets första decennier betyder mycket för att ge kvarteret dess karaktär och visar på församlingens kontinuerliga användning av gravplatsen. Därför bör de bevaras på plats även då gravrätten gått ut. I kvarteret finns också kyrkogårdens äldsta gravvård, daterad 1794. Denna har p g a sin ålder, sin personhistoriska anknytning och sambanden med kyrkans uppförandetid ett mycket högt kulturhistoriskt värde och bör införas på församlingens inventarieförteckning. Kvarter C Den enda grusgraven minner om ett gravskick som var vanligt förekommande här in på 1960-talet och har därför ett kulturhistoriskt värde. De få gravvårdarna från 1800-talet och 1900-talets första decennier visar på församlingens kontinuerliga användning av gravplatsen. De bör bevaras på befintlig plats även då gravrätten gått ut. Kvarter D Den enda grusgraven med gjutjärnsstaket minner om ett gravskick som var vanligt förekommande här in på 1960-talet och har därför ett kulturhistoriskt värde. Järnstaketet ska införas på församlingens inventarieförteckning. De få gravvårdarna från 1800-talet och 1900-talets första decennier visar på församlingens kontinuerliga användning av gravplatsen. Dessa bör bevaras på plats. Kvarter E Kvarteret har inga specifika kulturhistoriska värden förutom sådana som omfattar alla delar av en kyrkogård och dess gravvårdar. Till sin karaktär hör kvarteret samman med den västra delen av kvarter D. Kvarter F Kvarteret är det mest oregelbundna på kyrkogården, både till utformning och till form. Här finns både mycket påkostade gravplatser som ska visa på den dödes betydelse och mindre, alldagliga gravvårdar. Den enda grusgraven med gjutjärnsstaket minner om ett gravskick som var vanligt förekommande här in på 1960-talet och har därför ett kulturhistoriskt värde. Järnstaketet ska införas på församlingens inventarieförteckning. De få gravvårdarna från 1800-talet och 1900-talets första decennier visar på församlingens kontinuerliga användning av gravplatsen. Dessa bör bevaras på befintlig plats även då gravrätten gått ut. Kvarter G Gravplats på allmänna linjen, s.k. linjegravar var gratis och det var ofta de mindre bemedlade som fick en plats här. Kvarter G har använts som linjegravssystem från 1929 till 1946, vilket ännu kan avläsas. Gravvårdarna är övervägande mindre och enklare än i de övriga kvarteren. Denna karaktär har ett socialhistoriskt värde då det berättar om den tidens syn på människor och på döden. Linjegravssystemet har också ett allmänt kulturhistoriskt värde då få välbevarade linjegravsområden idag finns kvar. Kvarteret utmärker sig också på grund av utformningen utan rygghäckar och enstaka träd och buskar som ger området lite av en ängskaraktär. I den fortsatta skötseln av kvarteret bör man tänka på att bevara befintlig karaktär med små vårdar och om möjligt bevara många av de ursprungliga linjegravarna. Återanvändning av vårdar genom att vända på den och göra en ny inskription är ett bra exempel på hur karaktären kan bevaras. Det enda träkorset berättar om ett gravskick som var mycket vanligt en bit in på 1900-talet. Träkorset har därför ett kulturhistoriskt värde och ska vårdas av församlingen även om gravrätten går ut. Vid behov kan delar av eller hela korset bytas ut och ersättas av ett nytt utfört på samma sätt, med återuppsättande av metallplattan. KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Kristdala norra kyrkogård har människor gravsatts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Kristdala norra kyrkogård är hemmansägare och lantbrukare vanliga titlar. Andra som förekommer är exempelvis godsägaren, fotografen, sadelmakaren, kassören, lärarinnan, distinktionskorpralen och kantorn vilka vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar oavsett ålder. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Kristdala norra kyrkogård anlades i slutet av 1700-talet i samband med att kyrkan uppfördes. De särpräglade grindstolparna i dubbel uppsättning är från tiden. Under 1800-talets gång utvidgades området västerut i tre omgångar. Kyrkogården präglas av församlingens kontinuerliga användande av platsen. Köpegravområden och linjegravssystem kan ännu tydligt urskiljas. Stora delar av kyrkogården präglas av 1960-talets förändringar med igensåning av grusgravar, etablerande av rygghäckar samt den iögonfallande bronsfontänen placerad på planen framför västtornet. Trädkransen som omger kyrkogården är viktig för upplevelsen av miljön och har i sig ett kulturhistoriskt värde. De allra äldsta gravvårdarna är idag borta. Ett undantag finns i den häll från 1700-talet som ännu, enligt den dödes önskemål, ligger utanför kyrkans sydportal. Denna bör uppföras på inventarieförteckningen. Hällen bör hållas fri från mossbeväxning genom varsam rengöring någon gång per år. Några bevarade grusgravar berättar om det tidigare utbredda grusgravskicket. Dessa bör även fortsättningsvis vara belagda med grus som ett pedagogiskt exempel på hur kyrkogården en gång såg ut. Järnstaketen ska införas på inventarie-förteckningen och vårdas av församlingen. Två bevarade träkors minner om ett gravskick som vid 1900-talets början gång starkt präglade delar av kyrkogården. Träkorsen ska vårdas av församlingen även då gravrätten gått ut. Förutom den enda vården med datering till 1700-tal härstammar kyrkogårdens äldsta vårdar från 1800-talets sista decennier. På hela kyrkogården finns mellan 12 och 15 vårdar äldre än 1900. De flesta av vårdarna från 1800-talet finns i kvarter B, men någon enstaka även i kvarter C, D och F. I möjligaste mån bör dessa äldsta vårdar, speciellt de karaktäristiska mörka och höga, bevaras på plats och vårdas av församlingen. I linjegravskvarteret (G) kan man ännu följa gravläggningarnas ordningsföljd år från år från 1929 till 1946, även om den idag är uppbruten av sentida gravsättningar från främst 1980-tal och fram till idag. För att karaktären ska kvarstå bör så många som möjligt av de ursprungliga vårdarna i linjegravssystemet bevaras på plats. Sammanfattningsvis: •Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika steg i kyrkogårdens utveckling. •Enstaka rester av äldre typer av gravskick är särskilt viktigt att bevara, som gravvårdarna från sent 1800-tal, träkorsen, grusgravarna och ett urval av linjegravarna. •Kristdala kyrka och kyrkogård tillsammans med ett bevarat sockenmagasin utgör en värdefull kulturmiljö med ursprung i 1700-talet. |
