Stäng fönster Linköping kn, VÄSTERLÖSA 17:1 VÄSTERLÖSA KYRKA
Anläggning - Värdering
| VÄSTERLÖSA KYRKOGÅRD, VÄSTERLÖSA KYRKA | |
| 1/1/02 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Västerlösa kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med tiondeboden, murar och den västra ingångens rikt dekorerade grindar i järnsmide en miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. ”Tiondeboden” hör till ett fåtal bevarade i länet. Av de övriga kan bl a tiondebodarna i Örberga och Normlösa nämnas. Den lär även ha använts som sockenmagasin, en funktion som tillhör 1700- och 1800-talens samhällshistoria. Eventuellt är den östra kyrkogårdsmuren medeltida. Det är mycket ovanligt att medeltida kyrkogårdsmurar är bevarade i länet och de flesta murar man känner till är av kalksten och inte som här av gråsten. Trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt för våra kyrkogårdar när det gäller landsbygden framför allt från mitten av 1800- talet. Här har man föryngrat trädkransen. De höga tujahäckarna bidrar till att ge kyrkogården en speciell, rumslig karaktär. Grusgången runt kyrkogården betonar indelningen med lite mer påkostade gravar invid kyrkogårdsmuren. Av mycket högt kulturhistoriskt värde är även strukturen med de större familjegravarna utmed kyrkogårdsmuren och även norr om kyrkan. De visar på ett system som var mycket dominerande på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Här märks de större ”köpegravar” som ofta låg invid kyrkogårdsmuren, i kvarterens utkanter och längs de större gångarna. De större gravarna norr om Västerlösa kyrka är i allmänhet från 1920-talet och framåt. Det är något ovanligare att mer påkostade gravar ligger så nära norr om kyrkan. Till en del av de större ”köpegravarna”/familjegravarna hör omgärdning i form av järnstaket eller stenram. Omgärdning med häck, järnstaket eller stenram var ett vanligt sätt att markera de stora familjegravarna och till detta hör även grustäckning. Vid inventeringen framkom inte helt klart var det s k linjegravsområdet, eller allmänna linjen har legat. Eventuellt är det öster om kyrkan. Under mer än 150 år, fram till mitten av 1960-talet, hade man s k linjegravar på kyrkogårdarna. Där begravdes de avlidna en och en radvis och åtminstone från mitten av 1800-talet övergick det till att bli en begravningsform för dem som inte kunde eller ville köpa en gravplats. Dessa delar har mer eller mindre lagts om på de flesta av länets kyrkogårdar och detta gör det troligt att det rör sig om de inre delarna av kvarter B öster om kyrkan, där de flesta gravvårdarna är från 1960-talet och framåt. Ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde ligger i enskilda gravvårdar, bl a de ålderdomliga kalkstensvårdarna och en del tidstypiska vårdar som gravvårdarna från tidigt 1900-tal i svart granit. Titlar på gravvårdar säger en del om näringsliv och social struktur i en socken. Titlarna lantbrukare och hemmansägare dominerar. Här finns även det mycket ovanliga hemmansegarinna. En annan kvinnlig titel är teleföreståndare. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter A Gravplats nr 1-232 Kulturhistorisk bedömning Av mycket högt kulturhistoriskt värde är strukturen med de större familjegravarna utmed kyrkogårdsmuren och även norr om kyrkan. De visar på ett system som var mycket dominerande på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Här märks de större ”köpegravar” som ofta låg invid kyrkogårdsmuren, i kvarterens utkanter och längs de större gångarna. De större gravarna norr om Västerlösa kyrka är i allmänhet från 1920-talet och framåt. Det är något ovanligare att mer påkostade gravar ligger så nära norr om kyrkan. Till två av de större ”köpegravarna”/familjegravarna hör omgärdning i form av stenram. Omgärdning med häck, järnstaket eller stenram var ett vanligt sätt att markera de stora familjegravarna och till detta hör även grustäckning. Bland titlar på gravvårdarna märks framför allt lantbrukare och hemmansägare samt det mer ålderdomliga rusthållare. Titeln egnahemsdirektör visar på en samhällshistorisk företeelse, egnahemsbebyggelsen, som var mycket stor under första halvan av 1900-talet. Häckarna understryker den i huvudsak strikta karaktären. Kvarter B Gravplats nr 1-297 Kulturhistorisk bedömning De höga tujahäckarna bidrar till att ge kyrkogården en speciell, rumslig karaktär som är särskilt tydlig i kvarter B. Ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde finns i enskilda gravvårdar, bl a gravvårdarna från sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal invid muren i öster. Flera av gravvårdarna är resta över personer med anknytning till kyrkan. Gravvårdarna är i allmänhet tidstypiska för sekelskiftet 1900 och högre än de mer sentida låga och breda vårdarna inne i kvarteret. Kvarter C Gravplats nr 1-155 Kulturhistorisk bedömning (För ”tiondeboden”/gravkapellet se den allmänna beskrivningen.) Av mycket högt kulturhistoriskt värde är strukturen med de större familjegravarna utmed kyrkogårdsmuren. De visar på ett system som var mycket dominerande på länets kyrkogårdar från mitten av 1800-talet och ca 100 år framåt. Här märks de större ”köpegravar” som ofta låg invid kyrkogårdsmuren, i kvarterens utkanter och längs de större gångarna. Till två av de större ”köpegravarna”/familjegravarna hör omgärdning i form av järnstaket. Omgärdning med häck, järnstaket eller stenram var ett vanligt sätt att markera de stora familjegravarna och till detta hör även grustäckning. Enskilda gravvårdar har ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Till dessa hör de ålderdomliga gravvårdarna i kalksten varav en är från 1600-talet och fem från 1800- talet. Till de ålderdomliga gravvårdarna hör även två gravvårdar från 1800-talet som ingår i en större familjegrav med sentida järnstaket. Bland andra gravvårdar med kulturhistoriskt värde märks de tidstypiska svarta enkla granitvårdarna från sekelskiftet 1900. Titlar på gravvårdar säger mycket om näringsliv och social struktur i en socken. Här märks bl a den ålderdomliga titeln rusthållare och två kvinnliga titlar: den mycket ovanliga titeln hemmansegarinna samt teleföreståndare. |
