Stäng fönster Borås kn, GÖTA 2:1 SANKTA BIRGITTAS KAPELL
Anläggning - Värdering
| SANKTA BIRGITTAS KAPELL | |
| 6/6/03 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN - S:ta Birgittas griftegård invigdes 1893 såsom den andra begravningsplatsen utanför stadskärnan. Marken utgjorde tidigare Lyckebo landeri. Området omges av ån Viskan samt bostads- och industrikvarter, av vilka delar har utsetts till värdefulla kulturmiljöer. KYRKOANLÄGGNINGEN - Griftegården är vidsträckt med varierande karaktär med parkliknande gräsytor med få och oregelbundet placerade gravar i öster och striktare, gravtätare ytor med gångar runt kapellet och norrut. Vegetationen är rik och växlande. Ursprungliga smidesgrindar samt brunnspelare av sten och koppar finns kvar. Kapellet är högt placerat i nordväst och dess närmaste yta markeras av höga idegranshäckar. Gångarna är ordnade i bredare huvudstråk med lövträdsalléer och smala sidogångar. I närheten av kapellet finns en likkällare från 1913 under jord, tagen ur funktion. Anläggningen rymmer också en ekonomibyggnad från 1944. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kapellet ritades av lektor Karl Berlin och byggdes 1906 i ett slags trubbig nygotisk form, parad med nationalromantik i redovisningen av de naturliga materialen. Exteriörens tegelarkitektur har omsorgsfull utformning med portalparti, huggna stendetaljer och blinderingar (baltisk nygotik), vilket ger materialmässiga värden. Kapellets interiör har ett arkitektoniskt värde med sin arkitektoniska renhet, rymd och ljus samt gedigna material. Taket är tidstypiskt utformat efter nationalromantiskt ideal. Dekormålningarna av John Hedaeus tillkom 1925 och har ett person- och konsthistoriskt värde, då han dekorerat fler kyrkor i området. Altaret tillkom sannolikt då. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Griftegården som representant för en brytningstid mellan 1800-talets strikta kyrkogårdar med kapell och 1900-talets skogskyrkogårdar. - Likkällarens utvändiga vård och bevarande. - Kapellets välbevarade exteriör som representant för sen nygotisk form, klädd i nationalromantisk dräkt. - Exteriörens huggna stendetaljer och blinderingar, samt portal. - Interiörens prägel av 1900-talets första hälft. - Innertakets nationalromantiska utformning som tidsbärande element. - Bevarande av de huggna kalkstenskonsolerna, altarpartiet och portalpartiet. - Kvaliteten i materialvalen som en av byggnadens företräden. - Dekormålningarna av Hedaeus. - Golvets klinker. |
