Stäng fönster Sollefteå kn, HAMRE 6:1 LÅNGSELE KYRKA
Anläggning - Värdering
| LÅNGSELE KYRKA | |
| 12/31/06 |
| Motivering |
|---|
|
Långsele kyrka ligger på flack mark nordväst om nuvarande tätort. Det är en i grunden traditionell långhuskyrka, men ovanligt nog med östtorn och ett påbyggt mindre vapenhus i väster. Tornet är aningen kort och brett i förhållande till långhuset, vilket är tämligen vanligt för Getingkyrkor. Kyrkan med sina slätputsade vita fasader, de djupa fönsterhålen i muren, och den enkla, strama, öppna lanterninen är inordnad i en lång klassicistisk tradition från Tessin och Hårleman, som under 1800-talets två första decennier nu provinsialiserats och förenklats, tämligen fri från i stort sett all detaljering. Den har också drag av den vid uppförandetiden vanligen förespråkade tegnerladan. Genom tilläggen av vapenhus i väster och förråd/källarnedgång mot norr under andra hälften av 1900-talet har den också inlemmats i en mer praktisk/funktionalistisk tradition styrd av den moderna tidens anspråk och problemlösande. Interiören präglas av den välarbetade inredningen från 1850-talet och är relativt oförändrad. Den karaktäriseras av den avlånga välproportionerade volymen med tämligen högt tunnvalv. Starkt sluten murverkan, trots många ljusinsläpp i den djupa muren. Interiören är myckt sparsamt dekorerad, nästan asketisk och ensartad i färgsättningen, varför korets rika, och skickligt utförda utsmyckning av Olof Hofrén, skapar en kontrasterande feststämning. De under 1950-talet ombyggda bänkarna, dopfunten, nummertavlorna, vindfånget i söder, påverkar inte helhetsintrycket av en väbevarad interiör. Att särskilt tänka på: *Bogårdsmuren i sten, som omsluter kyrkan i flera väderstreck, liksom dess smidesgrindar med betongstolpar, ger platsen och kyrkotomten karaktär och bör bibehållas * Exteriörens avskalade yttre, utan detaljering, bör bibehållas då den inlemmas i en lång klassicistisk tradition, som blivit allt mindre påkostad och kärv i uttrycket ju längre fram i tiden man kommit. Detta är också några decennier innan 1800-talets allt starkare förkärlek för detaljering och stilbearbetning tar fart, som en reaktion mot detta strama, avskalade uttryck. *Interiörens fasta snickerier från 1850-talet med altaruppsats, altarbord, predikstol, nummertavlor, läktare och orgelfasad, det mesta tillverkat av Olof Hofrén, som tillsammans ger rummet en högtidlig feststämning, som skarpt kontrasterar mot tyngden och murverkan i volymens väggar och tak. Hofréns alster är i många kyrkor förändrade eller borttagna, varför de kvarvarande bör hanteras varsamt. Källor och litteratur Hofren, M, Kyrkmålaren. Kalmar 1971; Modin ; E, Ångermanlands kyrkor 10. Långsele kyrka. Sollefteåbladet 5 mars 1921; Telhammar, I, Ådalens kyrkor. Bjästa 1982. Teckning 1828, foton 1912, 1944, ATA. Äldre ritningar 1812 Nybyggnad (S Geting, i OIA skrivelser till K Maj:t vol 345, RA); 1812 Nybyggnad (P W Palmroth); 1855 Altarprydnad (Olof Hofren, ill. i Hofren 1971). |
