Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Göteborg kn, BERGUM 19:1 BERGUMS KYRKA

 Anläggning - Värdering

BERGUMS KYRKA
5/11/05
Motivering
Bergums välbevarade medeltida kyrka tillsammans med de anslutande Bergums västra och östra byar utgör en samlad, ålderdomlig by- och kyrkomiljö med höga kulturhistoriska värden. Platsen har kontinuitet som sockencentrum och kyrkplats sedan tidig medeltid. Kyrkobyggnaden är placerad på en höjd. Intill ligger terrasserade åkrar som troligen har brukats redan före medeltiden.
KYRKOMILJÖN med vitkalkad kyrka, rödfärgad klockstapel och omgärdande murar har en ålderdomlig, lantlig karaktär. Denna karaktär förstärks av den omgivande äldre bymiljön. Det omgivande kulturlandskapet är särpräglat, format av den kraftigt meandrande Lärjeån med biflöden.
Den medeltida KYRKOGÅRDEN har utvidgats i olika etapper. Murarna norr och söder om kyrkan är de äldsta. Äldre gravstenar, de äldsta från 1600-talet, är tillvaratagna och står väster om kyrkan. Klockstapeln (troligen 1600- eller 1700-tal) med åttakantig, utsvängd kupol är betydelsefull för kyrkomiljön.
Från utsidan ger KYRKOBYGGNADEN ett genuint medeltida intryck med kraftigt murverk, flera branta tak och det smala, rakt avslutade korpartiet. Byggnadens medeltida konstruktion är mycket välbevarad. Murverket kan skönjas under putsen. De huvudsakliga förändringarna består i att koret gjorts större (tidig förändring), vapenhuset uppfördes och fönstren förstorades under 1700-talet och sakristian byggdes 1925. Sakristians exteriör är oförändrad sedan uppförandet. Bergums kyrka är en särdeles god representant för den medeltida sockenkyrkan.
KYRKORUMMET är ljust och luftigt. Kyrkans medeltida ursprung kan främst avläsas i de kraftiga murarna, det smalare och lägre koret samt i byggnadsvolymen. På väggarna finns rester av ovanliga dekormålningar med renässanskaraktär (1500- eller 1600-tal). Interiören har dock fått sin främsta karaktär av 1770-talets förändringar med de välvda dekormålade trätaken i långhus och kor, draperimålningen (idag delvis rekonstruerad), de utvidgade fönsteröppningarna, läktaren och annan inredning såsom altaruppsättningen (tidigt 1700-tal) och predikstolen i rokoko (1796). Dopfuntens cuppa är daterad 1689.
Kyrkans interiör har en harmonisk färgsättning som binder samman äldre och yngre byggnadsdetaljer. Moderna tillskott, t.ex. sakristia och bänkinredning (1950-tal), har givits en enkel utformning som underordnar sig den äldre inredningen.
Den ålderdomliga karaktären är delvis ett resultat den senaste större restaureringen 1956-57. Restaureringen syftade både till att lyfta fram den medeltida kyrkan och 1700-talskaraktären.


ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:

– Anläggningen ingår i en ålderdomlig by- och kyrkomiljö med höga kulturhistoriska värden.
– Kyrkan har ett framträdande läge i landskapet och byn.
– Kyrkogårdens karaktär med sin utmärkande klockstapel, murar, grindar och uppvuxna lövträd samt bevarade äldre gravstenar.
– Kyrkan är ett välbevarat byggnadsverk från medeltiden. Det medeltida murverket och remstyckena i takkonstruktionen (daterade till sent 1500-tal) utgör omistliga historiska dokument.
– Det rakt avslutade koret är smalare och lägre än långhuset. Kyrkans långa historia är avläsbar i exteriören genom tidstypiska tillägg till den romanska kyrkan.
– De yttre fönsterbågarna i vapenhuset kan vara ursprungliga från 1770-tal.
– Interiörens enhetliga och harmoniska karaktär som, trots vissa ändringar, i huvudsak präglas av 1700-talets ideal.
– Vägg-, tak- och draperimålningar från 1500- till 1700-tal.
– Inventarier från 1600- och 1700-tal.