Stäng fönster Göteborg kn, MAJORNA 213:12 CARL JOHANS KYRKA
Anläggning - Värdering
| CARL JOHANS KYRKA | |
| 5/12/20 |
| Motivering |
|---|
|
CARL JOHANS KYRKA uppfördes 1826 på ny kyrkplats av den nybildade Förenade Kustförsamlingen. Den ersatte stadsdelens två äldre kyrkor, Varvskyrkan som förstörts i en eldsvåda och Mariebergs kyrka som var för liten för församlingen. KYRKOMILJÖN består av kyrkan med kyrkotomt, belägen på en höjd invid älven. Tomten är terrasserad och åt söder finns en stor trappanläggning. Träd, buskar och övrig plantering ger tomten en parkliknande karaktär, trots den begränsade ytan. KYRKAN har en korsplan med ett huvudskepp i öst-västlig riktning, ett torn mitt på den södra fasaden och ett tvärskepp mot norr. Huvudskeppet har lägre, avrundade avslut mot öster och väster. Genom sitt höjdläge och sin bastanta byggnadsform ger kyrkan ett mäktigt intryck. Den nyklassicistiska kyrkan uppfördes efter ritningar av arkitekt Fredrik Blom. Den hade då enkla rena former och sparsam dekor. Exteriören fick sitt nuvarande utseende vid sekelskiftet 1900, då bl.a. den resliga tornhuven, takets koppartäckning, sandstensportaler och dekor på gavlar och tak tillkom efter ett ombyggnadsförslag av arkitekt Adrian Crispin Peterson. Fasaderna är symmetriskt uppbyggda. Entrépartiet mot söder har givits den mest omsorgsfulla utformningen och ger, tillsammans med den monumentala entrétrappan, kyrkan sin ståndsmässiga karaktär. Tornhuven och det betonade dörrpartiet mot söder dominerar fasaduttrycket. KYRKORUMMET är ljust och luftigt, med en påtaglig rymd. Koret ligger i öster, sakristian i norr och vapenhus finns både i söder och väster. Kyrkan har tre läktare, i söder, väster och norr. Färgsättningen domineras av vitt och pärlgrått och formspråket innehåller många mjukt rundade former. Stilmässigt dominerar nyklassicismen. Färgsättning och uttryck samverkar till en väl sammanhållen helhet. De bemålade fönstren i kyrkans östra del sätter stark prägel på rummet. Fönstren tillsammans med korabsiden, predikstolen, orgelfasaden och långhusets tolv kraftiga kolonner framträder starkast vid den första anblicken. Altaruppsats och altare från 1912 samt äldre altarring och läktarbröstning samverkar med kyrkorummets nyklassicistiska karaktär. Den nuvarande rumsdispositionen härrör från 1860-talet. Från denna tid finns främst två viktiga inventarier bevarade; predikstolen av bildhuggare Malmberg och orgelfasaden. De är kyrkorummets mest utsmyckade inventarier och uppvisar höga hantverks- och gestaltningsmässiga kvaliteter. Konstnären Albert Eldh har utformat både de bemålade fönstren i kyrkans östra del och takmålningarna i korabsiden. De håller hög klass, har ett eget uttryck och är mycket tidstypiska (1910-tal respektive 1932). Under 1900-talet har kyrkan genomgått en rad olika renoveringar, med en del tillskott som underordnat sig kyrkans äldre karaktär. Den senaste renoveringen (DEFYRA arkitekter, 1988) strävade efter en återgång mot utseendet under 1860-talet. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkans framträdande läge i stadslandskapet. - Kyrkotomtens stentrappor och terrasser och dess parkliknande karaktär. - Exteriören med enkel nyklassicism i botten och tillskott från ombyggnaden 1900, i synnerhet tornhuven. - I interiören dominerar nyklassicismen. - De bemålade fönstren, predikstolen, orgelfasaden, korabsiden och långhusets kolonner. |
