Stäng fönster Herrljunga kn, OD 1:4 M.FL. OD KYRKA
Anläggning - Värdering
| OD KYRKA | |
| 10/21/04 |
| Motivering |
|---|
|
KYRKOMILJÖN - Ods kyrka angränsar till ett järnåldersgravfält och befinner sig alltså i ett mycket gammalt kulturlandskap. Idag omges kyrkan av ett skogskantat jordbrukslandskap med en dalgång med vattendrag öster om kyrkan. Längs kyrkans tillfartsväg i nordöst, med allé från 1900-talet, finns en samlad träbebyggelse med prästgården från 1935 i funkisstil och dess två gamla faluröda "flyglar", kyrkans nya ekonomibyggnad, tre röda gamla stugor med hemvärnsgård, turistinformation och bokcafé, församlingshemmet troligen från 1940-talet, ett bostadshus med trädgård samt ett äldre bussgarage. En skola finns också i närheten. Kring kyrkan finns alltså ett sockencentrum. KYRKOANLÄGGNINGEN - Som flera andra medeltida kyrkogårdar är Ods kyrkogård belägen i direkt anslutning till, och troligen byggd på, ett forntida gravfält. Kontinuiteten är således avsevärd. Trots utvidgningar har kyrkogården kvar sin medeltida, utifrån kullen, rundade form typisk för Västergötland. Det är en av de relativt få bevarade exemplen av denna typ. Anläggningen är på karakteristiskt vis synligt belägen på en höjd, en platå med branter på två sidor. Intill kyrkan står en klockstapel ursprungligen uppförd 1687 men senast ombyggd 1828 och av den "kjoltyp" som är vanlig i området. Gravvårdarna på äldre delen är koncentrerade till öster och nordväst, varav ovanligt många har en påkostad utformning. Kyrkogården får en ålderdomlig prägel som harmonierar med kyrkan genom naturliga gångstråk mellan muröppningarna över trädlösa ytor och avsaknad av gravvårdar norr om kyrkan. Grindpartiet i nordöst är från 1807 och från samma sekel är troligen trädkransen och kallmurarna. Utvidgningen från 1957 är karakteristisk för sin tid med bårhus, ceremoniplats och strikt gravplacering. KULTURHISTORISK KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Ods kyrka är en salkyrka som bedöms vara från 1100-talets första hälft, möjligen 1130-talet. Mycket av den romanska kyrkans höga murar består: långsidorna samt östra korväggen. Dess generösa ursprungliga bredd gör att den inte ter sig lika rank och reslig som Eriksberg och Molla kyrkor. Den har också förblivit tämligen sluten. Kyrkan är en av tio i landskapet som förmodas ha ett medeltida vapenhus kvar till sydporten. Idag präglas kyrkans exteriör av tillbyggnaderna under 1700-talet; en något lägre västlig tillbyggnad från 1743 som gett en säregen knyck på långhusnocken, med ingång och vapenhus i väster, samt tresidig koravslutning från 1758. Då förstorades också sakristian från 1600-talet. Nuvarande västra vapenhuset är från 1809 och under detta sekel togs två nya fönster upp. Molla och grannkyrkan Od är pastoratets enda kyrkor med alltjämt spåntäckta tak på samtliga takfall. Interiören får sin karaktär av det bastanta, buktande medeltida murverket med bevarade nischer för de forna kor- och nordportarna. Det plana trätaket är typiskt för äldre västgötska kyrkor. Framtagna ytor av gamla kalkmålningar och murverkets skeva håltagningar förmedlar, tillsammans med bevarade gamla portar och södra vapenhusets enkla utformning, upplevelsevärden kring kyrkans ålder bortom 1700-talets rumsgestaltning. Själva altartavlan är därtill av ovanligt slag i svenska kyrkorum, ett kontinentalt bildhuggeri från 1400-talet. Kyrkans medeltida ursprung påvisas också av dopfunt och träskulpturer. Barocken är tydligt representerad med altaruppsats och predikstol med ljudtak. Mer rokokomässiga drag uppvisar läktarbröstningen och de inmurade stentavlorna i koret. Från renoveringar under tidigt 1800-tal är möjligen altare och altarring (når väggen) samt bänkarna från 1828, ombyggda 1915. Sällsynt är att sakristians gamla handhyvlade garderobsinredning är bevarad. Kyrkan har undgått sedvanliga kraftiga renoveringar och därmed är den kärva, ålderdomliga atmosfären kvar och en patina som ger ett autenticitetsvärde. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens kallmurar, trädkrans, grindpartier (särskilt i nordöst) och grusgångar med naturlig sträckning. - Klockstapeln. - Medeltida murverk utgör omistliga historiska dokument. - Södra vapenhuset. - Exteriörens karaktär av medeltida kyrka tillbyggd vid 1700-talets mitt. - Väggarnas skevheter och buktningar, gamla portar och beslag är liksom handhyvlat virke hantverkshistoriska dokument och viktiga för upplevelsen av kyrkans ålder. - Samtliga bevarade äldre inventarier och dess äldre bemålning. - Innertakets och läktarbröstningens form. - Kalkmålningarna. - Sydportens invändiga putsade överstycke. |
