Stäng fönster Borgholm kn, BÖDA 1:3 BÖDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| BÖDA KYRKA | |
| 5/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-C De tre kvarteren utgör de äldsta delarna av Böda kyrkogård men kvarter A har troligen inte använts för gravsättningar förrän omkring år 1900. Långt fram på 1800-talet var kyrkans norra sida omgärdad av folktraditionens föreställningar om att detta var en sämre plats på kyrkogården. Detta ville kyrkan själv få bort under 1800-talet och därför valde många prästmän sin gravplats norr om kyrkan. Bland de få gravvårdarna i kvarter A finns två prästgravar. Kvarter B och C utgör det område som 1805 fick en ny indelning av byarnas och gårdarnas gravplatser. Idag präglas de båda kvarteren av den omläggning som påbörjades på 1930-talet. Kanske var det då den gamla byindelning försvann och de ryggställda raderna med häckar emellan anlades. I kvarteren finns flera gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt värde. Det gäller t.ex. gravvårdarna med titlar. Flera vårdar är också värdefulla som exempel på olika stilar och material som använts under olika perioder. Den omgärdade gravplatsen samt gravkullarna med murgröna tillhör företeelser som tidigare var mycket vanliga på de öländska kyrkogårdarna. De bör därför bevaras som viktiga delar av kyrkogårdens historia. Ett typiskt öländskt drag, som återfinns på Böda kyrkogård, är det stora antalet kalkstensvårdar. På Böda kyrkogård är dessa främst från 1900-talets mitt. Gravvårdar från 1800-talets mitt samt gravvårdarna av gjutjärn ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Kvarter D-E Kulturhistorisk bedömning De båda kvarteren anlades 1893 men fick sin nuvarande utformning i mitten av 1900-talet. I båda kvarteren finns en blandning av olika typer av gravvårdar som varit vanliga från tidigt 1900-talet fram till idag. Flera gravvårdar har person- eller lokalhistoriska värden t.ex. genom sina yrkestitlar. Den stora andelen gravvårdar av kalksten är ett typiskt öländskt drag. Gravkullen med murgröna bör bevaras som exempel på en företeelse som tidigare var vanlig på de öländska kyrkogårdarna. Kvarter F-G Kulturhistorisk bedömning De båda kvarteren har tillkommit vid två olika tillfällen under 1900-talet. De har en utformning som är anpassad till övriga delar av kyrkogården vilket de troligen fick redan när de anlades. Bland gravvårdarna finns flera typer som varit vanliga under 1900-talet. intressant att notera är hur användandet av kalksten minskat under slutet av 1900-talet. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Böda kyrka och kyrkogård ligger utmed väg 136 på norra Öland. Kyrkogården bör ha anlagts redan när den första kyrkan byggdes under 1100-talets andra hälft. Idag finns inga medeltida gravhällar bevarade men i kyrkan finns en häll från 1700-talet och flera från samma tid som idag är försvunna är kända. Kyrkogården har utvidgats 1893, 1924, 1959 och 1993. Idag präglas dock kyrkogården av den omläggning som påbörjades under 1930-talet och fortsatte in på 1950-talet. Troligen såddes då successivt grusbelagda gravplatser in med gräs och gravplatsomgärdningar i form av häckar och stenramar togs bort. Man tog även bort de gravkullar överväxta med murgröna som tidigare var vanliga på kyrkogården. Flera av våra kyrkogårdar genomgick den här typen av förändringar i vid 1900-talets mitt och tiden där efter. På Böda kyrkogård är gravvårdarna genomgående ordnade i raka rader med eller utan planterade häckar emellan. Det ger kyrkogården ett enhetligt och ordnat intryck. Böda kyrkogård har använts under lång tid, men det är också en kyrkogård som p.g.a. av socknens storlek och befolkningsutvecklingen har måst förändras kontinuerligt. Trots det finns här en blandning av gravvårdar och gravplatsutsmyckningar som berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och ibland om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, gårds- och byanamn samt titlar. De vanligaste titlarna är lantbrukare, hemmansägare, kyrkoherde, kronojägare och sjöman vilka tillsammans visar på viktiga näringar och funktioner i socknen. Den dödes hemort finns angivet på det stora flertalet vårdar. Gravvårdar från 1800-talets mitt och äldre ska tillsammans med vårdar av gjutjärn föras in på församlingens inventarieförteckning. Kulturhistoriskt värdefulla är också gravkullarna med murgröna samt buxbomshäcken som omgärdar en av gravplatserna. Kyrkogården är en väl sammanhängande miljö tydligt avgränsad av kyrkogårdsmuren. Viktiga för upplevelsen av kyrkogården är träd och häckar som ramar in och skärmar av olika delar av kyrkogården. Kyrkan och kyrkogården bildar tillsammans en värdefull kulturmiljö som visar på platsens betydelse i socknen. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man iden långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från olika tider. Sammanfattningsvis: • Böda kyrka och kyrkogård utgör ett administrativt och religiöst i centrum i socknen med rötterna i medeltiden. • Bland gravvårdarna i Böda kyrka och på kyrkogården finns exempel på vårdar från 1700-talet fram till idag. |
